Ja idag fick jag åter höra saker som dels retade upp mig och fick mig tänka på både ett och annat faktiskt. Lite ifrågasätter jag mig själv också som inte bara ger upp . Jag har hört så mycket genom åren som varit nedlåtande att jag egentligen inte fattar ens att jag fortfarande behöver höra på sånt. Borde ju inte slösa min energi ens för man blir fasen ledsen. Var som när en person kom upp i min dotters fina lägenhet och hon precis fått sina nya beställda köksluckor som hon valt själv och nån säger att det är fula/tråkiga. Varför kan inte folk läsa in situationer, veta vad som är rätt eller fel att ens säga för man kan tycka såklart men hålla käft för att inte såra nån.
Borde vara nått man lär sig från barnsben om man har vettiga föräldrar. Jag lärde min dotter tidigt då hon började vara ute och leka med andra barn att: Låt alla vara med så ingen blir utanför. Ser du nån som är utanför gå fram och se till att den får vara med . Att aldrig dömma nån för hur de ser ut, fattig eller rik, blyg etc. Behandla dina kompisar såsom du själv Vill bli behandlad , våga säga ifrån saker som inte är okej och massa massa annat. Så blev jag lärd av mina föräldrar. Plus att lära sig läget när det är okej eller inte att tycka/säga för att då inte såra nån.
Innan jag blev sjuk var man en i mängden som arbetade och slet som det flesta men när man skadade sig kom man snabbt utanför. Detta att "så dålig kan du ju inte va du ser ju så pigg ut" och "kunde du göra det igår är det väl inte så farligt". Detta översittare tvivel som definitivt är så otrevligt det bara går. Sen detta att så bra som vi sjuka har det som inte behöver göra nått. ALLTSÅ??? Inte behöver göra nått🙄 Det om nått är väl 100% okompetens och dumhet. Om de bara visste hur det är att vara sjuk fyfan de hade inte pallat 1 vecka😅
Det värsta jag hört är att skulle jag ha din lön skulle jag ställa mig framför tåget . Den gjorde ont kan jag säga. Ren nedpissning !! Som att mitt liv inte är värt nått??? En sak kan jag säga jag är så tacksam för mitt liv, mitt hem, det jag äger och det jag åstadkommit i livet. Pengar, materiella saker är inte värt allt om man är en otrevlig människa mot sina medmänniskor. Framför allt tänk före innan munnen säger nått och avväg läget på att verkligen säga eller inte. Ett bra tips för att bli en trevlig människa😅
TORSDAG.
Vaknade med ett Inferno i hela ryggen fy!! Känns som en långtradare bokstavligen kört över mig. Det var länge sen ryggen var så dålig. Av några tryck i går. Inte gjort många knop alls idag för jag kam inte röra mig. Mest babblat i telefon hela dagen vilket distraherar .
Men så flippar jag runt på nätet och jag brukar kolla om pappas syster lever i bland. Vet att hon och min farbror som var min pappas äldsta bästa vän sen barnsben hamnade på boende efter papoas död . Att han avled 2024 men när pappa blev sjuk hände massa saker som inte var okej. Efter att mamma dog förseddes han med alkohol varje fredag. Jag visste ingenting men grannar såg , tyckte det var osmakligt hur han fick det av sin vän hela tiden och det kom till min kännedom. Men ingen stannade kvar, pratade med pappa, fikade etc utan bara lämnade in alkohol. När en läkare på sjukhuset i samma veva frågade mig när pappa var illa sjuk om han drack då de syndes på proverna och grannarna sa detta blev jag så arg. Fan de tyckte tydligen alkoholen skulle dämpa pappas sorg efter mamma istället för att var hos honom en stund dessa fredagar. Då ringde jag upp och gjorde klart att ingen mer alkohol skulle levereras det är inte lösningen att vara i sorg. Blockade via min telefonen också då de ofta ringde mig för att få info om pappa men aldrig besökte honom.
Julafton 2019 ringde de mig på kvällen och sa att de båda bestämt sig att inte besöka pappa för han var ju "kocko" och gick ju inte prata med . Jag blev jätte arg och ledsen , hans bästs vän och syster???? Där klippte jag all kontakt under en lång tid, det räckte kändes det som .
2 veckor innan min pappa gick bort ringde jag upp och förklarade att jag tror inte pappa har så lång tid kvar . Att pappa ofta pratade om dem och undrade varför de aldrig kom och han var verkligen Innerligt ledsen. Tänkte jag måste få till det inte för deras skull men för min älskade pappa❤️ Det var hans enda kvarvarande syster av 3. Jag fick med henne 🙏 hon tänkte nog till lite när jag förklarade att tiden då var knapp och hade de nått samvete var det väl då på tiden att kanske göra rätt men det ville inte hans bästa vän 🙄
Det blev ett så kärleksfullt möte dem emellan och jag har aldrig sett min pappa så glad när hon kom in i rummet . De kramades och vi alla grät😢. SOM pappa hade längtat dessa år sen mamma dog att de skulle bry sig. Så tacksam att jag lyckades för pappas skull de som normalt borde vara en självklarhet kan ju jag tycka då de i alla år innan allt det tragiska hade umgåtts jämt. Att min pappa fick alzheimer störde dem tydligen eller var de rädda för det okända helt enkelt? Min pappa var den samme han alltid varit och då det satt i bakloben av hjärnan hade han kvar sin personlighet , minne mycket fram till bara sista året då det blev mer påtagligt snurrigt. Men tog man sig tiden att vara med honom , inte prata om nutid för de kan inte nån med Alzheimer ta in utan minnen bakåt var han glasklar mestadels. Han glömde aldrig mig och dotra. Men visst kunde det på slutet bli lite hit och dit med verklighet odyl men vad gjorde det. Han levde, var inte själv medveten om det utan verkade rätt tillfreds ned sitt liv så. Det fick jag rida på att han ändå mådde bra. Det var mycke tokiga saker men jag hängde med i dem och hans värld där björnar var utanför fönstret, militärer krigsplan och bränder. Han kom från Englandsbåten , hade varit på fotboll och massa massa. Så klart jag hängde med om han mådde gott. Men på slutet efter långa dagar i hans värld var jag så slut då jag åkte hemåt att jag bara grät i bilen hem. Min stora starka pappa förändrades på slutet på ett sätt men Han mindes alltid mig och dotra och var alltid glad då jag kom älskade lilla pappsen ❤️
Men efter den kvällen som i princip blev den sista dem emellan blev jag uppringd att jag hade förstört. Fattade ingenting först. Jo pappas syster var helt förstörd sas det. Jag tvingade inte henne jag ringde och sa som det var att tiden var knapp . Erbjöd mig att de kunde få åka med mig till boendet då det skulle betyda så mycket, tror också för dem detta sista farväl innan det är försent och pappas syster nappade Men inte min farbror då. Så klart var det tufft att se sin bror då DE valt att inte hälsa på honom sen 2017 och nu fanns inte all tid i världen kvar längre. Så klart säkert både sorg dåligt samvete och skam att det gått så lång tid slog till det heter KARMA.
Efter pappas bortgång behövde jag inte ha nån kontakt med människor som betett sig illa tack o lov. Min uppgift var att min pappa skulle känna sig trygg och ha det så bra det bara gick sin sista tid I livet för jag älskade honom❤️ Men jag har tänkt på hans syster genom åren som gått sen då av och till. För en gång i tiden då de alla var friska, glada hade det ju fantastiskt i hop. Min faster ringde mig ofta då hon hade långa perioder av dåligt mående och jag var alltid en god lyssnare och stöttade henne då. Men allt som skedde och hur de dissade pappa hans sista 5 år i livet har jag inte kunna förlåta det var för många turer och att se pappas sorg då han levde och ofta undrade varför de inte hälsade på det sitter än i dag för hårt i mitt bröst hur de kunde göra så.
Idag läser jag att min faster avled 28 maj nu i torsdags. Den dagen jag mådde extremt dåligt från det jag vaknade. Nu är de alla i landet bakom molnen och jag hoppas att de tar vid där allt var som vanligt och inga bekymmer fanns. Jag vill tro att endast det goda följer med upp dit och tråkigheterna från jorden försvinner som en puff långt långt bort. Jag vill tro att det är så där bara frid, ljus och kärlek ❤️
Så självklart en tanke, ett ljus för min faster och jag försöker minnas det som var bra nu.❤️
VILA I FRID kära A ❤️🕯
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar