Kväller och mår som ett stolpskott. Nacken vill inte släppa och jag fryser och det yrslar. Har pratat med min kära som inte heller har det så lätt och självklart blir man orolig. Jag är ju en sådan människa "en åsna" Som definitivt inte vill att mina nära och kära ska ha det jobbigt. Jag vill snabbt som ögat ställa till rätta och hjälpa så det blir lite lättare då. Vet inte hur just nu men lider att se han ha det tufft. Jag har själv gått igenom en hel del genom åren. Slagits med knogarna näst intill, vrålat och gud vet allt *fniss* Min dotter mådde rejält dåligt under en lång tid och det är bland det värsta jag varit med om kan jag säga. Det jag just gått igenom går han igenom nu om man säger så så jag vet hur mastigt det är. Men jag vet också att man kommer ur det om än man mitt uppi det inte tror det. Genom mina erfarenheter kan jag ge råd iallafall lite om än vi inte har det direkt lika men ändå. Jag vet inte men som tjej är man lite mer catfighter eller "hormonkärring" kanske det heter eller så är det bara jag som är den envisna åsnan Haha!!! Jag skulle vilja hjälpa så mycket det går men vet inte hur, var och när och det gör mig frustrerad. Eftersom jag är en sådan person att händer det nått så är jag påt direkt, fightas till sista bloddroppen och skyr inga medel typ Haha!! på gott och ont men jag har oftast vunnit slagen. Ser man nån må dåligt vill man direkt rycka in om än det bara är den lilla lilla insatsen så är det nått och utifrån det bygger man på med artelleriet. Men som sagt det är alltid lättare då det gäller en själv.
Men jag får ont i magen på ett vis och känner mig så jädra onyttig då jag har massa resurser eller erfarenheter. Jag vill bara att det blir bra med allt som är nu runt i kring så jag får se att han har det gott. Ja så är väl livet en salig massa eländen innan man landar, inte vet jag? Så har det då varit för mig. NU har jag landat i mitt liv och har lugn och harmoni i stort iallafall om än några battels kvar Hehe!!. Men det har malts i kvarnarna med en det ena efter det andra i åratal här med. Har det inte varit skolor och dess okompetente personal ifråga om allergier har det varit bostadsbolag och deras bristande kompetens om miljöfaror i deras bostäder och en salig massa vattenläckor och mögel. På det en fight med försäkringsbolag och gapa i vården för att få sina rättigheter enligt lagarna osv i dödagar. Men summa summarum har ju allt löst sig. Men kostat har det oj oj!! Gråt, svett,sömnlösa nätter och tårar typ. Å nu är min käraste i den sitsen med diverse klet. Det som ger mig magont är att jag VET ju hur jävligt man mår, hur MASTIGT det är att ta kampen mot bödlarna å hur man lider helvetes kval när ens barn mår dåligt. Jag vill bara ta bort det från honom men vart ska jag börja? Det var ju lättare då det handlade om mig Hmmm!
Men klart vi klarar detta OJA! vi har varann och jag går genom eld och helvete för honom kan jag säga. Får väl ta till det jag är expert på, anmäla haha!!!
Har ju varit med på ett möte och annat nu då det gäller myndigheter säger inte vilka specifikt i ord men inte förvånas alls över det maktmissbruk jag hör om. Det beordrar ut ungdommar Det ska sättas in i grupper av olika dess slag för att det ska få försörjningstödet då det blivit unga vuxna eftersom jobb inte längre växer på träden. Bara man kastas in i nån form av sysselsättning så det ser bra ut i statistiken typiskt Sverige. Idag handlar det inte om drömmar och mål vad man VILL bli utan om att statistiken ska se bra ut. Att sedan människor mår dåligt det tas ingen hänsyn till man har inget val helt enkelt. Tar man sen saken i egna händer och följer sin dröm och kanske lyckas med det så kommer käppjäklarna in i hjulet direkt och då drar myndigheten in på nått som gör det omöjligt att nå sin dröm fast man är halvvägs inne i den. Bara en sådan sak som en ungdom faktiskt fixar ett jobb men innan man får en lön har man ju inga pengar. Man har rätt till försörjningstöd och där inkluderar ju även t.e.x busskort att ta sig till arbetet. Men för att jävlas då ger man inte detta busskort vilket gör att denna kreativa ungdom inte kan ta sig till arbetet den fixat. Men hade ungdommen gjort som myndigheten sa gått i en grupp nånstans= inte få arbetslön men försörjningsstöd då hade man fått busskortet. Hur fan tänker man då? Jag trodde ett jobb var prio ett där man tjänar sitt eget levebröd och inte lever på skattebetalarna men där gick jag bet? Ja jag fattar ingenting faktiskt, blir bara så arg då jag hör om det så det kokar.
Ta bara den gången vi gick ner till myndigheten för att tala med nån, uttrycka vår oro inför en specifik sak. Jag ber att få tala med nån nere i receptionen för jag vet att personal sitter en trappa upp i huset. Men se det gick inte. Det kunde inte ringa upp på övre våningen från reception Eh???? Har du ingen telefon då sa jag och fick till svar att jo men det kunde inte. Istället skulle jag få gå ut i en telefonkiosk i foajen och ringa upp en våning *suck* Här talar vi om en myndighet med hård sekretess. I foajen i en öppen jädra telefonkiosk får jag sitta och ÖPPET tala om mitt ärende inför alla som kom och gick. Jag BAD personen i fråga gå ner en trappa så vi kunde tala lite mer ostört då det faktiskt handlade om just sekretessen men se det gick inte. Kanske hade hon inga ben vad vet jag "ironi"? Man blir ju mållös bara.
Ja jag fick inte träffa nån från byggnaden och blev inte ett dugg klokare utan hänvisades till ett annat hus rätt över gatan å samma visa där. Ingen vet ingen kan och tomrum! Blev hänvisad gå till polisen Haha!!! Gjorde det med men utan resultat till lösning där heller. Ja så är det i vårt myndighets träsk. Gudarna ska veta att man måste vara gjord av stål för att palla. Tyvärr är inte alla det och jag lider med dem som helt enkelt ger upp för det är så komplicerat. Jag tackar gudarna att jag inte längre har små barn eller barn med speciella behov eller barn som mår dåligt osv för i jösse namn så trögt det är.
Ja vi må ha det bra här i vårt lilla avlånga land bara man håller sig utanför kvarnarna som mal och dess anställda uhu!! Man ska vara "perfekt" eller rättare sagt stöpt i pottan där man åker i gräddfilen då är men en huvvens svenk . Med det tackar jag vet inte vem men nån att jag gått igenom min beskörda del av klåpare genom åren Hihi!!!
På återhörande!
Det krävs en hel del för att myndigheter ska ingripa i en persons liv då man är myndig från 18 års ålder. Det krävdes massor för att de skulle tvångsinlägga morsan när hon var inne i sin psykos. Man måste vara en fara för sig själv eller för sin omgivning för att samhället ska lyssna till de anhöriga och agera. På sätt och vis tycker jag det är bra då jag värnar om min frihet och slipper vara rädd att andra ska bestämma över hur mitt liv ska se ut och vara. Gränsen är hårfin.
SvaraRaderaFörstår din oro för dina anhöriga, det är skitjobbigt att stå utanför och se på när de lider, gör fel och förstör sitt liv men tyvärr ofrånkomligt. Kärlekens baksida. :(
Ja jag tackar gudarna att det inte är mina närmaste denna gång så. Men ack så jobbigt ändå. Men bara denna krångliga del att allt ska vara så galet krångligt att få til lså enkla saker att det fungerar. Det är det jag inte förstår? Samtidigt som det kräver myndigheterna så backar det precis då det håller på att lösa sig och ekorrhjulet är igång. Man blir ju galen. Och om en i en familj har det tufft påverkar ju det alla..löser man inte det så är alla indragna och det blir en himla sörja. Istället för att vara lite jädra tillmötesgående alla inblandade och styrsla upp situationen innan det rämmnar och massor mår dåligt. De tär där jag inte fattar att det inte fungerar. Men det är åsnan i mig då som kikar ut Haha!!! Är nog kraftigt skadad av alla våra turer jag och min dotter haft. Alla möten med pleti och kleti genom åren. Alla empatilösa stackare man stött på genom åren som gör att man "tänder" direkt då man hör om nått likande i dag.
SvaraRaderaJa livet är fasen inte lätt att leva och HU! så mycket eländes elände som ploppar upp. Jag har iallafall fått det ko lugnt nu i den bemärkelsen och jag njuter av varje sekund. Det jag har valsat i i flera år går nu min kära igenom och jag lider uhu!!! Men allt löser sig ju till slut sägs det och jag är ett levande bevis för det ju Hehe!! För ett år sedan satt jag här med dyngan upp i örnibbarna och vips nu är allt lugnt =)