Idag blev det en dag med lite tråkigheter. Det lustiga var att jag i ett par dagar haft en magkänning att nått kommer hända..brukar få så ibland. Igår var det så intensivt i magen att jag var nästan spyfärdig. Vet att när magkänningar kommer är det heller inte roliga saker så klart man tänkte både hit och dit vad som komma skulle? Mitt på dagen ringer mitt älskade lilla hjärta och mår så dåligt. Jag som just sagt till mig själv att vad glad jag är att mitt hjärtas mått så bra så länge och är friskskriven. Jag fick hasta mig iväg bort till IKEA där hon befann sig och bara grät. Men visst är det väl så att alla sjukdommar har sina återfall så också hennes. Men självklart tror man att det försvunnint då det gått en lång tid kanske. Är ju som med värken, min skallevärk osv. Det går ett tag och man tänker i sitt stilla sinne att kanske kanske kommer det inte mer och PANG så är man klubbad. Men man ska aldrig släppa hoppet. Men skönt när det går längre och längre mellan återfallen. När det sen kommer får man försöka tänka positivt att det var si eller så länge sedan sen sist och tänk så bra det varit i stället för tvärtom att nu är det här igen.
Men vi tog en eftermiddag tillsammans och åkte och köpte lite pizza och åkte hem till mormor och morfar och käkade. Skjutsade hem henne mot kvällen och pussade lite på henne *fniss* hoppas hon vaknar i morgon och det är en bättre dag . Mitt älskade hjärta!
Så kom jag hem och pratade lite med mitt andra hjärta Hihi!! For runt här och kikade ut osv under samtalet och på 10 minuter hade nån psykopat klivit in på min altan, gått upp på min trapp och stått och glott in på mig "ryser" Persiennerna åkte ner i en farlig hast och nu är det bommat här. Sådant här hatar jag.
Jag verkligen avskyr att ha neddraget. Har ju satt fönsterplast med mönster 40 cm upp på alla mina fönster bara för just insynen här och för att se in från altan måste man stå på min trappa. Fotspåren var där uhu!!! Jag bara vägrar ha igenbommat men just i kväll kommer jag ha det. Detta är nackdelen med att bo på markplan men men.
Borde gått ut med min soppåse med i kväll men blev så rädd så den får nog stå inne i natt fast den är knök full.
Nåväl, nu kan ingen se in men bara tanken att jag blivit iaktagen fyfarao!!!!
Jag tycker inte om att bo på botten för det är så mycket insyn. En gång fick jag dessutom inbrott i min marklägenhet, det var ju mindre kul...
SvaraRaderaNä, sjunde våningen är toppen!
Näe jag gillar inte det heller men mina ben gör det ;) Var därför då vi valde vi tog nedre för då kunde jag knappt gå. så had ejag dotra hemma med och då kändes det inte lika läskigt. Nu är men själv i veckorna och det är lite läbbigt. Men jag har ju mina fönster dekor som täcker så det inte syns in det känns bra. Utan dem skulle jag vara nervklen =) Har alltid nästan bott högst upp och det är ju bäst..men när kroppen strejkar är detta perfekt. Men fönstertittare det vill jag fan inte ha, FY!!!
SvaraRadera