Söndag kväll och verkligheten kommer i kapp igen i.o.m att vardagen kommer igen i morgonbitti. Känner mig stressad igen och rastlös nått så in i bomben. Dagarna bara går och jag gör ingenting bara sitter av tiden. Kan inte koncentrera mig på nånting och känner mig allmänt sur och vill bara vara i fred på ett konstigt vis. Har aldrig nånsin haft en sådan press förr fy.
Att ha ett hem är nog nått vi alla tar för givet de är bara så alla har vi ett hem liksom. Att helt plötsligt bli utan det tror jag nog ingen tänker på. Men jösses säger jag hur fort det kan gå. Själv har jag fått sätt hejdå till mitt liv och till mitt hem nu så många gånger. Olyckan som tog mitt jag i från mig och blev till ett liv fullt av smärtor och det jädra jobbandes med att gilla läget. Vilket läge sen. Smärtor 24/7 och hur fasen gillar man det? Jo man gör det fast med förbehåll att få må skit, gråta om vart an. Men oftast är det omgivningen som är det största problemet. De kan aldrig förstå, aldrig! Det är sorg de är jaaaa jag vet inte vad och man behöver tid. Tid att vara i sorgen för sig själv utan krav och allt det där. Där är jag nu med min hemlöshet. Jag mår fan, jag kämpar varje dag att orka och mellan varven orkar man inte ens vara med sig själv känns det som, för det är så tungt. Än mindre orkar man engagera sig i nått annat än att överleva och orka en dag till. De är så jädra tungt detta.
För 1.5 år sedan kastade jag hela mitt hem och den dagen var fan inte nådig. 6 år innan likadant. Ja jag fick lite ersättning men den kunde inte ersätta det jag hade byggt upp under över 30 år. De var ett rent helvete att stå vid containern och bara hiva i allt. Jag önskar inte ens min värsta fiende det faktiskt.
Å än är inte detta klart på långa vägar, onej 😥 Jag ska in och ut många gånger nu och gudarna vet NÄR det kommer hitta det hem som ska bli mitt??? Så ett halvår framåt kommer allt bli profesoriskt och inte mitt men med mina saker förhoppningsvis om allt nu inte är kontaminerat igen?
Men jag säger det att fy sjutton så livet och allt är skört. Inget är förgivet ska gudarna veta. Att gnälla över petitesser är en havsbris. Varje sekund av livet är värdefullt för man vet aldrig vad som händer. Det enda med allt jädra elände som är positivt är att man sätter värde på så små saker att för en människa som lovet leker för och som klagar över grannens katt typ och annat små skit kan aldrig förstå. Man måste gå i samma dojjor innan man kan förstå.
Å så är det ju så att allt jädra elände har ju nått gott med sig om än ,an inte kan se det då man är mitt uppe. Jag ser det inte just nu utan har jämt sjå att överleva timme för timme i detta. Men jag vet att om ett år eller två garvar jag förmodligen igen åt detta med.
Nu ska jag snart sussa och det är en ny vecka i morgonbitti, närmre den 15, de osv osv.
Nattinatt natt och på återhörande. OCH var glada för det ni har runt om er och ta vara på varje sekund av det. 😚
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar