Det är en rätt tung tid just nu 😢 Idag för exakt 1 år sedan började en mycket tung tid.
"Nyss hemkommen från sjukhuset efter att ha suttit hos pappa x antal timmar i dag. Läkaren ringde in oss idag då pappa får fler och fler som andningsuppehåll. Däremellan tittar han upp och svarar men att det kan i princip ta slut när som. Infektionerna har det koll på men pappas kropp är gammal och trött nu sade hon. Att kroppen inte orkar så länge till😢😢"

Pappa låg inne för sin 6,e blodförgiftning denna dag. Vi blev inringda att han nog inte skulle klara mycket mer att hans kropp inte orkade mer. Andningsuppehållen blev fler och fler och vi ställde in oss på det värsta att pappa skulle inte klara mer. Det jag kände då känner jag exakt i dag. Det kommer tuffa veckor nu usch. Det var denna kväll han vaknade upp och tog tag i min arm och höll på att bryta den då han fått för sig att jag var en knivman inne på hans rum. Det gjorde så ont och jag kom precis åt akut larmet och tröck så de kom springandes in flera och fick honom att släppa taget, annars hade han nog brutit av min arm. Tror jag fick nån form av chock att se min pappa svart i ögonen och kalla mig knivman att jag ville han något ont. Så jag rusade in på toaletten och stor grät. Min snälla pappa😢 Men jag visste ju att det var ju sjukdommen/alzheimern och dess hallucinationer inte han men ändå. Mitt i all kaos som det var att vi satt vak att han inte skulle överleva och så hände detta blev bara för mycket.
Men han överlevde denna gång och kom åter till hemmet men efter denna gång slutade han prata så gott som . Jag åkte varenda dag dessa 5 mil ut till boendet för att vara med honom. Visste att detta var den sista tid vi skulle ha😢❤ Varenda minut blev värdefull och svårt att lämna honom då man aldrig visste om det var den sista.
3 juli
Idag blev det ett jobbigt besök hos pappa fy😢 Han kände inte igen mig alls när jag kom och jag tror inte han gjorde det under det 2 timmar jag var där heller. Försökte ta upp gamla minnen , händelser med vår familj roliga sådana men han reagerade inte alls. Mest stirrade på mig.
Han försökte prata men orden kommer inte längre ur hans mun han kan inte ljuda dem liksom. Men idag blev jag med ens inte så där vansinningt ledsen mer bara jaha. Så mycket tårar har fällts att jag tror jag är dränerad nästan, det är tomt på tårar nu.
Jag minns allt som det var i går😢 Han kunde inte längre svälja nästan och de fick betta isglass för att få i honom nått. Maten passerades till soppa och han satte svårt i halsen så han höll på kvävas och blev blå resten av tiden. Andningsuppehållen längre och längre. Fruktansvärt att stå bredvid och se på sin älskade pappa som sakta försvann, tynade bort usch.
Jag var sjuk och hamnade på akuten med massa dropp och elände och förra årets juni månad var ett enda kaos och på det mammas dödsdag 13 juli. Juni och juli månad kommer för alltid vara förknippade med både mammas och papas död. Det månader som normalt ska vara det bästa med sommar , sol och ledighet. Jag hoppas verkligen en dag att man kan få känna så just dessa månader. Minnas allt detta på ett annat sätt istället det glada fina minnena ❤ Men allt har ju varit 1 år efter nu och det är det tuffaste året när någon gått bort. Därför jag känner mig tung och saknaden gör mer ont och alla dessa minnes flushar . Sen är jag en person med extra känslighet och det tar längre tid sånt här för det känns så intensivt. Med andra ord tar min sorgetid lite längre tid och så får det vara helt enkelt. Alla sörjer vi på olika sätt och det tar olika lång .
Åkte i väg på lördagen för att koppla av med lite god mat i solen. Måns Ols värdshus alldeles intill vattnet i Sala. Otroligt vackert där.
Strålande sol, varmt, sjön intill bordet och en super god glutenfri vegansk hamburgare som bara smälte i munnen. Godaste hamburgaren jag ätit. Men det gjorde jätte ont i min rygg efter den dagen då det blev mycket tryck på ryggen av att köra och att gå. Detta nervsyndrom som kom efter op vill inte ge sig😢 Domnaden är från midjan ner under ena skinkan och det gör hiskligt ont att bara ha kläder på kroppen än mer ta på ryggen. Men men bara vänta ut eländet.
Men när jag kom hem här satte min luftrenare i gång som aldrig förr och gick inte få stopp på. 2 dagar i rad samma tid likadant. Den mäter ju partiklar och jag drog ur och satte i kontakten och likadant gick dem på högsta, så skumt. Plus att tiden hade stannat här i 4 timmar när jag var borta. Det var inget ström avbrott för det var klocka med batteri och batteriet var det inget fel på inte klockan heller då den på egen hand satte i gång efter exakt 4 timmar, skumt.
Nåväl tuffa dagar och minnen kommer det nog bli nu och så får det vara. Man kan inte radera det man upplevt och hur man reagerar, så är det. I morrn är det tandläkaren och sedan samrådsmöte med vår hyresvärd angående hur jävligt det ser ut här där vi bor och hur taskig skötsel det varit nu länge här. Bwlkongtaken regnar det rakt igenom, fönstren sitter glaset löst i, ogräset ute på gårdarna gör att trädgårdsgångar växer igen, maskrosor höga upp till cykelstyrena och igenväxt där cyklarna står. Mest av allt stora fuktskador i väggarna på vissa hus angränsande till lägenheter vilket är jävligt illa. Sådant blir MÖGEL!!! Behövs svar på varför man skiter i detta område med det mesta. Jag om nån är svårt skadad av deras vårdslöshet att skita i bostäderna och inte lyssna när det är brister och 5 mögel boenden på raken hos samma hyresvärd. Inte en gång till säger jag😠 Jag kommer aldrig bli fri min blodsjukdom och min hudsjukdom jag fick i sista mögel boendet😠 Nu får det fanimig räcka och jag började skriva om detta i vår bostads grupp på FB där fler sa samma sak så i morrn är det möte, ska bli spännande. Ta bara detta attt de för över 2,5 år sedan skulle göra injustering av värme mm och tog våra termostater så vi inte kunnat reglera vår värme ens inne. Inget hände och dessa är inte återlämnade. Inne har jag haft uppåt 25 grader vinter som sommar nattetid då man ska sova vilket bara det är hälsofarligt undet för lång tid. 18 grader ska de va nattetid.
Nu blir det lite distrahering med TV.
Saknar er så mamma och pappa😢❤❤❤ Skulle verkligen göra allt för en enda minut till med er❤ Inget kommer nånsin bli som det var känns det. Att mista sin närmaste kära , den man alltid kunde lite på, som alltid fanns där, tryggheten som ingen annan kan ersätta det är fasen tungt. Saknar mammas och mina samtal varenda dag och saknar pappsen så in i norden😢 min hjälte❤ Ensamheten efter är total och ìngen kan ersätta det en mamma och en pappa betyder, usch. Men det är bara att kämpa vidare och hoppas de sorgliga minnena förbyts mot alla det härliga och fina minnena som ändå är övervägande ❤
Med det säger jag på återhörande😚❤