Lördag morgon efter en natt med tok regnande lyser solen igen hur länge det nu varar? Ska tydligen regna mer😣 Jag vaknade med en arytmi på 99 som sen eskalerade långt över 100 bara så där. Tack o lov sinus men man kan aldrig veta vart det slutar. Men när det startade visar min klocka på förmaksflimmer hmm??? För när detta kommer är pulsen normal och låg och skjuter i väg på en sekund från 59 till 150 som värsta.
Snabbt upp iallafall och bandade in mitt kära hjärta och skickade detta till pacemaker avdelningen. Tyvärr läses detta inte förrän måndag så det hjälper ju inte mig här och nu. Kände panikångesten började klättra i kroppen och med den alla katastrof känslorna och tankarna usch!!! Lag mig ner i sängen, andades och tog ett EKG med min pulsklocka som sa sinusrytm när det va på topp. Sen var det bara andas och försöka lägga focus på allt annat än det klapprande hjärtat. Det kan jag lova är det tyngsta man nånsin kan göra att mota katastrof tankarna. Ett marathon😓 Nu efter ca 1 timma är min puls nere i 59-65 igen men känner att så fort jag rör mig efter en sådan här skur åker det snabbt upp mot 90 direkt. Så det blir vila några timmar nu. Ja så här har livet blivit efter jag börjat äta betablockerare usch. Ibland ångrar jag att jag satte igång detta att luska vad det var med mitt hjärta som alltid stod kryptiskt i journalerna och som ingen kunde förklara mer än lång QT tid och inkomplett skänkelblock. Men samtidigt då detta visade att både jag och min dotter har detta hjärtfel som kan leda till hjärtstopp i sömn så var det ju super viktigt då vi måste äta medicin resten av vårat liv. Och både hon och jag ska vara tacksamma att vi klarat oss så här länge som vi gjort innan nån verklogen kunde läsa av ett EKG rätt. Helt sjukt att ha gått med detta hjärtfel hela livet och ingen kunnat läsa ekg🙄🙄 Så allt ont har ju nått gott med sig då om än jag mår fan av medicinen.
Men mitt liv nu är just nu väldigt begränsat och svajjigt när man mår så här. En arytmi knäcker en totalt ett dygn efter. Nu lyckades jag idag häva panikångesten som bara den suger alla krafter en kropp har. Tänk i början hade jag arytmier på ca 3 timmar och panik ångest samtidigt i värsta kaliber med rejäl dödsångest. Jag kunde inte prata, inte svara på tilltal knappt. Detta allt startade i mars i år så till nu måste jag ändå säga jag kommit långt och de sa ju en ambulans kvinna med sist här att WOW vad långt du kommit i allt detta. Själv vill jag bara bli av med allt detta helst i förrgår 😉 Vill ha tillbaka mitt gamla liv, mitt gamla glada jag. Allt detta har satt sina spår och denna medicin jag äter gör mig inte mitt vanliga glada jag, känner mig låg ofta, enormt trött och orkeslös och det avskyr jag. Det är inte jag.
Nåväl det är helg och klackarna i taket 🤣 alla är lediga och då ska man ha kul så är ju förväntningarna. Men dessa kan jag inte uppnå som mitt liv just nu är å klart det stör mig. Men men nångång ska väl detta bli bra eller bättre är nog rätta ordet . Bra kan inget av det jag har bli .
Nåväl jag vilar lite nu, har koll på pulsen lite så där. Man ska inte slaviskt glo det har jag lärt mig efter detta år för det kan trigga med men man vill ha koll att den stabiliserar sig då man börjar göra saker odyl.
Å på dessa minutrar jag skrivit har solen stuckit iväg och molnen hopar sig igen och det har börjat tok blåsa. Jaja det blir vad det blir idag😊
Sådana här dagar hade jag behövt min mamma eller pappa så är det ju. Tryggheten liksom❤ Bara få ringa upp och ha dem i luren kravlöst. Bara att ha nån där utan man ska förklara, försvara, be om ursäkt att det är så här.
Men nånstans vet jag att de är med mig från där de är❤ Mina skyddsänglar ❤
Igår fick jag ett tack kort att vi deltagit i min mammas brors bortgång. Jag sände ju pengar till hjärt och lungfonden i hans namn tyckte det var bättre att lägga pengarna dit än dyra blommor som sen bara lags på kyrkbacken. Jag åkte aldrig på begravningen dels för att jag skulle läggas in på hjärt och detta med att de pratades skit om min mamma och mig som litet barn en dag efter hennes bror avled. Och att göra detta då min mamma varit avliden i 6 år ???? Näe jag klarade bara inte vara i samma rum för mig gör man inte på detta vis . Det var så pass allvarliga anklagelser att min mamma inte skulle ha varit handikappad utan fejkade hela sitt liv , VADFAAAN!!! att jag som litet barn skulle ha blivit pga hennes fejkade handikapp bortskämd av min mormors alla mostrar ALLTSÅ!!! För mig sa detta allt verkligen, därav avstod jag ju. Jag var dagen innan till kapellet utanför där jag vet att de ligger innan begravning och sa adjö på mitt vis. För sådana här anklagelser vill jag aldrig mer höra talas om fy.
Nu ska jag vila lite till så med det säger jag på återhörande och en fortsatt trevlig helg😙❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar