Åkte snabbt iväg för att handla lite då jag såg ilskna moln torna upp här. Kolla blixt appen å tro på sjutton vi hade åska runt i kring. Tror aldrig jag i april varit med om åska ärligt talat så lustigt. Är det månne KLIMATET🤪 Globala uppvärmningen alt istiden. Ja vad händer🙄 Skitväder kan man bara konstatera men det gör inte mig nått då jag hann till affären och tillbaka så nu får det bli vad det blir. Jag har mat, gosaker, ljus och toapapper hemma 😜 Spektakulär himmel ändå .
Hittade några texter på sociala medier som jag fastnade vid. Just detta att vara sjuk. Texten sammanfattade rätt bra.
Man blir nästan lite ledsen när man läser punkterna här. Men tro mig det är okej att bli det. Även om man aklimatiserat sig vid det tillstånd man lever med sen länge så klart för det gör man ju hur vidrigt det än är. Man har bara 2 val. Lära sig leva med det och ta överhand eller blir man smärtan och sjukdommen helt och hållet och bara gnäller. Men alla hade/har vi drömmar och de vi drömde om innan olycka el sjukdom glöms ju inte och ska inte heller förträngas. Karriär, hur och var man ska leva/bo mm.
Jag ville bo vid havet, gärna Öland❤️
Jag ville fortsätta jobba inom grafiska eftersom jag utbildat mig som repro fotograf och repro tekniker. Älskade mitt jobb och levde för det❤️
Barn fick jag som jag ville den finaste dottern❤️ Men tyvärr blev jag lämnad tidigt i graviditeten och ensam förälder alltså både mamma och pappa i ett. Med facit i handen inseminerad typ. Men det fixade vi 2 galant. Man behöver definitivt inte bli en bättre familj för det finns en karl med i bilden. Tror vi hade det bra som kunde göra vad vi ville utan gnäll ärligt talat😅
Men att bli skadad och få ett liv med smärtor är tufft som attan förstås. Men man lever på och får andra mål att uppnå under tidens gång och även det blir en vardag. Mer tillstöter och varje gång säger man , skulle jag få det näe då pallar man inte osv. Men visst gör man det😁 Jösses vad man pallar säger jag som idag har det mesta och av det ovanligaste varianterna också. Sudden deafness (20 på 100 000), SCN5A Mutation (900- 3600 personer i Sverige), klonal mastcells syndrom (1 på 100 000) Hidradenites supperativa ( 90 000 i sverige) mfl. Vart kommer allt från undrar jag ?
Då ter sig diskbråck, whiplashskada, meniskskada och arthros som en havbris som jag också har. Å från att gå från whiplash skada som jag trodde var det enda till 27 år senare en salig massa nedärvda släkt mutationer man fötts med upp till ytan med råge. Fast man sökt för det innan ovetandes vad det varit men som kvinna är ju det mesta ångest hqr ju läkarna sagt. Skrämmande man sökt hela livet och INGEN har velat lyssnat eller ens förstå nått utan dömt en för man är kvinna som då i deras ögon på nått lustigt vis ska vara klenare eller?? . Det sjuka är att det är ju så korkat att vi kvinnor skulle vara mer ångest benägna än män, jösses titta på en man med snuva och 37,5 i feber 🤣 Sängliggande och döende nöst intill.
Ta bara menstruation med allt den levererar 1g/månad i 1 vecka av 4 över halva livet. Vara gravid och en människa växer inuti dig i 9 månader nästan 1 år. Du bär på detta barn i din mage. Sen ska barnet ut i ett hål som då känns som ett knappnålshuvud som en stor vattenmelon ska passera, enorma plågor i bland upp till flera dygn och med följderna av det 🤣 På det ALLT vad att leverera ett barn till världen innebär Kalla inte oss lätt för ångest, klena och sån skit. Vi är superhjältar 💪💪💪
Ja man lär sig leva med det mesta faktiskt om än det för varje ny åkomma tar lite tid att aklimatisera sig igen och igen. Ta en så enkel sak som ett ryggskott, lite ischias, ett diskbråck , nackspärr om man annars är fullt frisk. Så klart är allt man först drabbas av det värsta och jag tror alla nån gång drabbats av de lite mer enkla som faktiskt brukar gå bort. Man blir frisk igen. Då kanske man kan minnas den gången man hade detta ryggskott eller nackspärr hur överjävligt ont det gjorde. Dra det till att det går ALDRIG över utan blir till en vardag 365 dagar per år, år ut och år in. Så har vi kroniska smärtpatienter. Vi har det 24/7. Sen kan man ha allsköns mer sjukdommar på det också kroniska. Då är det inte tjo och tjim å klackarna i taket alltid. Värk tär, sliter hårt och dränerar energi delux. Framförallt kan vi aldrig planera nått. För från dag till dag timma för timma kan allt förändras på en minut.
Så är det faktiskt man ska vara rädd om sig❤️
Men hur många har man inte stött på med fraser som du ser ju inte sjuk ut, hur kan du se så fräsch ut om du är sjuk, hur kan du vara så glad å possitiv om du är så sjuk , hur kan du orkar detta men inte de andra, du har det bra som kan ligga på sofflocket, lyx att slippa ha ansvar osv. Inte ett enda av detta stämmer ju😅Flera gånger har jag påpekat till läkare ex dels är jag inte sjuk i mitt utseende eller personlighet. Har aldrig sökt för mitt yttre, det är jag faktiskt helt nöjd med🤣
En smärtläkare skickade mig till psykolog en gång med frågeställning beteende störd, psykisk sjukdom🤣 Orsaken var ett mega formulär med frågor inför läkar mötet. Enligt hen hade jag inte svarat sannings enligt och förträngt mitt mående i formuläret för jag var för possitiv, glad och icke orolig med tanke på allt jag var drabbad av menade hen. Det jag led av kunde man inte vara glad och possitiv av. Å självklart var jag inte glad när olyckan hände och allt den förde med sig. Det tog mig då 8 år att acceptera all skit, lång inneliggande rehab och då såg ju inte hen mig. Men resultatet av bra förstående vård blev den glada jag oftast är trots helvetet som raserar i min kropp. Jag valde ju det då jag fick 2 alternativ att jobba med. Bli skadan eller ta kommandot. Men vägen till kommando var skit tuff och lång. Och de dagar jag fortfarande fightas mer är jag innanför mina väggar hemma där ingen ser . Efter sådan dagar är man så tacksam bara och glad att man överlevde denna gång också och det gör att man blir possitiv igen. Ett ekorrhjul med dåligt och bättre hela tiden definitivt inget sofflock och definitivt inte ansvarslöst. 😅
Men med 27 års facit har detta gett en helt annan syn och värdering på livet. Plus att man blivit så tacksam för det lilla lilla i tillvaron då inget är förgivet som endel tror. Det behövs inte under för att man ska ha kul. Att bara åka till en sjö och se vatten är guld just för man orkade det just då. Framförallt förstående för andra likasinnade och att lyssna vad folk berättar det de varit med om och hur jävligt det kan vara. För ingen sjuk/skadad ska inbilla mig att de klättrat på guldstegen, löst alla problem och vankar runt på rosa moln 110 % tillfredsställda med sin tillvaro de slitit så hårt och duktigt med etc. Tror jag inte ett dugg på. Då förnekar man. Att vara sjuk ÄR upp och ner, pest och en del rosa moln i blandad kompott . Det är också okej att en dag vara ledsen in i benmärgen, förbannad, sur för hur det blev allt till att sprudla och ha 1000% hopp nästa. För så är livet för både de sjuka och friska =helt normalt och det kallas normala känslor 😁
Så för bövelen säger jag, LÄR och TÄNK till innan man kastar spydiga kommentarer över nått man inte har nån vetskap i.
Ja allt sådant här bör man igen och igen prata om hur viktigt det är för vi sjuka har inte valt det för att få semester eller sympatier. Det läbbiga är att vem som helst kan drabbas och det kan gå på ett par sekunder att hamna där. Tänk på det😊
Idag har jag en super dag efter gårdagens alla sprutor i ryggraden men jag måste ändå ta det lungt, vila lite så kortisonet får göra sitt där inne. Å superdagar vågar man plocka i drömmarna, planera några dagar framåt.
Nu blir det lite soppa å några mackor och nått bra på TV,n.
Med det säger jag på återhörande 😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar