Sovit sisådär i natt igen🥱😩 Lag mig försent och då kommer man inte ner i djupsömnen plus att mer värk gör sitt. Men jag har grunnat lite på endel saker just vad livet har med sig för oss alla. Vissa råkar ut för en det ena och det andra och andra flyter livet på lite i grädden. Så klart vi är alla olika och vi hanterar händelser olika. Jag säger ju ifrån direkt när "skit" drabbar mig eller min familj. Så har jag inte alltid varit men för att så mycket HAR hänt I livet som gjort illa, kränkt, gett men och ibland fasen inte följt lagar och regler. Man får nog rätt och slätt! Man kan nog svälja endel men fortsätter det och man blir lidande måste man ju ta tag i det.
Men det finns människor som sväljer , tiger och lider i tysthet med. De vill inte störa, inte utmärka sig osv. Att svälja och packa ner tror inte jag på men det är jag😜 Då ligger det alltid där som en svulst och pyr. Så skulle det göra för mig. Jag måste rensa i röran ta det till ytan, bearbetas och göra avslut . Sen är det ju så att trots att avslut görs raderas ju inte det i minnet och har aldrig skett. Man kan behövs prata om det då minnet dyker upp och särkilt människor i ens liv som betytt allt. Bara för det dör är ju inte de vi hade borta. Jag VILL prata om mina föräldrar . Minnas dem, sakna dem då deg faktiskt var en del av mitt liv I nästan 60 år. De var mina bästa vänner in crime❤️😅 Får jag inte prata om dem så tackar jag för mig faktiskt. Då är vi inte på samma våglängd helt enkelt.
Men är man en "olycksfågel" som ofta saker händer runt vi kan ta mina alla mögelhem. På gott och ont föddes jag med extremt luktsinne och känner mögel I en bostad direkt med hela min kropp, alla sinnen. Jag blir också snabbt sjuk i det. Andra som hört mig berätta tror inte på det jag säger det ser man. Det blir ord som osannolikt att drabbas så lite nonchigt så eller himmlar med ögonen etc. Lika gäller vården som hela vår familj drabbats illa av. Speciellt min pappa när det begav sig. När jag då berättat hans öde berättar andra historier som är så fantastiskt att det hänt i paradiset. Hur vården bokstavligen höjt de andra till skyarna och puss i pannan och gräddtårta typ. Det bokstavligen sköljer lyx, glamour och kärlek det fått i vården 🙄🙄 Det blir bara så märkligt😅 Men man blir lite ledsen också som om mina inte hade samba värde då?
Alla har vi ju våra liv som löper på, livsöden genom det etc. Vissa drabbas mer eller ofta av otrevligheter andra inte eller detta att vi alla faktiskt är olika reagerar olika, väljer ta strider accetera eller inte. Men detta att kunna läsa av ett rum, en situation och utgå från läget. Sitter en person och gråter för nått hänt eller någon haft en tuff tid så kommer man inte in i det rummet och drar ett skämt och skrattar ihjäl sig typ 😅 man fogar sig efter situation.
Jag vet vad jag och min pappa gick igenom all den sjukhustid han hade och hans sista 10 dagar i livet som för mig var hemska där på avdelningen. Så mycket ljug om vak att ingen dör ensam på sjukhuset osv. Ovårdad inför sista resan och vad fann jag den dagen. Min pappa som kämpade i sina sista andetag inne på ett helt stängt rum där ingen varit in ens. Fanns inget vak överhuvudtaget. Jag hann fram till honom i hans sista 2 andetag då han inte var ensam 😢 . Att höra då total raka motsatta att paradiset befann sig och personal som snuttade och gosade och än idag ringer hem och hör det gör mig lite ledsen på nått vis som om mina föräldrar inte var värda nåtta då. Har ju fler efter mina som avlidit där i samma rum och beskrivit liknande min erfarenhet. Jag förstår liksom inte grejen🙄 Jag kommer alltid ha min mammas och pappas sista andetag i minnet, hur det var det sista timmarna då inget var som det borde i en sån stund. Känns ledsamt och höra "eufori " stories ×90 då, är nått man kanske kan "läs in" och tagga ner.
Jag kämpar än idag med hur min älskade pappa blev behandlad sin sista tid. Önskar verkligen jag sluppit det. Hur jag och dotra fick hålla honom i dödsångesten för läkaren vägrade fylla på sederingen så han skulle vara i djup sömn. Han dränktes ju inifrån i sina egna kroppsvätskor nått som var fruktansvärt för oss att se och höra framförallt hålla honom i den paniken då han inte kunde andas. När mamma dog fanns inte ens en psykolog eller kurator på hela sjukhuset. Trots att det var ett trauma vi gick igenom då allt gick så fort och att jag fann henne hemma i sängen bortom all räddning . Jag mådde ju fan själv då. Och det som hände dessa sista timmar fyfan säger jag.
Ja ja vem vet minnena bleknar kanske med tiden. Men allt man upplever får ju ett fäste i bland ner och ibland mindre . Idag vet jag att Pappa och mamma har det gott ❤️ Men saknar dem varenda dag❤️
Nåväl, Norrsken igen ikväll 😍 få se om mina ben pallar? Ska vila med benen i högläge idag och inte göra så mycket.
Ja jösses va😅 Livet har sina glada stunder som Gevalia kaffe reklamen sjunger 🤣🤣
Påt igen och njuta av solen även denna dag 🥰 Men idag är det fasen kallt ute brrrr. Gårdagens 23+ har sjunkit till 8+ 🥶
Med det säger jag på återhörande och trevlig stundande helg😘❤️