Min remiss till smärtpsykolog har äntligen kommit.

Det regnar, regnar och regnar *phu* Hade tydligen inte regnat så mycket på 50 år läste jag. Så då har man all rätt att vara lite surig he he!!
Hittade också i min dator en rolig bild över hur någon förut tyckt att vår stad borde heta (från vår lokaltidning) och jaaa det kanske ligger nått i det. Vilket göra att få till????


Ja ärligt talat har man inte mycket lust till nått när det är sådant här väder. Jo man kan ju göra mys inne och så men helt klart sänker det ner energin nivån.

Igår fick jag tiden jag väntat på till smärtkliniken. Den som skulle ta inom 2 månade men som blev 4 istället..ja ja de är ju inte så noga när man är sjuk. Jösses vi sjuka har ju all tid i världen att vänta???? *suck*

Läkaren jag träffade i våras tyckte att jag hade ju för utbrett med alla smärtor? Inte så konstigt kan ju jag tycka då vården givit mig flera skador genom fel operationer.Men i.o.m att jag nu har flera skador än min första nackskada så kunde jag inte få nån annan hjälp än att gå till en smärtpsykolog?? Ska man prata bort arthroserna, musklerna i låret som inte fungerar och den segmentella rörelsesmärtan då? Med mitt pratandes för övrigt borde ju jag då vara kärnfrisk!! Skämt å sido.

Förstår inte riktigt hur prat ska stärka upp min lårmuskel så jag får ett starkt ben igen och slipper kompensera med det andra benet. Trodde det var träning med benet inte med pratmusklerna? *skratt*
Men att jag blev skickad dit var för jag var för glad och pigg!! De får man absolut inte vara som sjuk, hujedamej!! För enligt dem kan man inte vara det då man har en sådan utbredd smärtproblematiki hela kroppen? Sen att jag är ensamstående mamma med till på råga med ett barn med ett handikapp. Då kunde jag definitivt inte vara glad som jag sa *suck* Jösses ensamstående mamma har jag varit i 19 år nu och vet inget annat. Tycker inte det alls varit jobbigt så mer än ekonomin då med 2 sjuka på en pension men inget annat. Vi har det kanon vi 2. Klart man blir orolig om barnen är sjuka men de gäller ju även om man är gift eller sambo. Löjliga argument!

Men facinerande att de vet bättre hur jag känner mig än jag själv med andra ord, härligt! Blev man fråntagen rätten att må också då? Jag blir bara så trött!

Jag är en otroligt possitiv människa! Ska jag be om ursäkt för det? Jag har bearbetat min nack/ryggskada sedan 12 år väl. Jag hade då 1999 och 2001 profesionell hjälp att bearbeta det jag fått i min kropp och tro mig jag mådde räv de första åren. Men det var då...man kan inte bearbeta om saker flera gånger! Jag har acceptera det liv jag fick byta till och mått räv för att komma dit. Men jag har lyckats med det.De borde väl vara jätte bra eller?

Jag ser på livet med possitivitet, jag skrattar som jag alltid har gjort och jag skämtar. Jag gör saker i den mån jag klarar och orkar, givevis inte med samma energi som när jag var frisk men jag har ju inte slutat att göra saker för att jag är sjuk. Det tar bara lite längre tid och ett annat planerande. Självklart har man vissa dagar minuter man tycker denna kropp är skit och man gråter en skvätt för man saknar sitt gamla jag de skulle vem som helst göra. Inte ens när jag efter olyckan mådde som sämst och grät hela tiden över vad jag fått sa min läkare att jag var i närheten av nån form av depression. Fast jag trodde jag nått botten just då. Det var sorg! Sorg att ha fått ett nytt liv som inte var lika bra som det jag hade. Sorg och depression är två helt olika saker och det trodde jag de visste där?

Men de menar efter att ha mött mig 1 timme och hört min livshistoria att jag kan inte vara så glad som jag är?
Å jag svarar ärligt på dessa depressions frågor. Jag har inte fjärilar i magen har aldrig haft, jag kan slappna av framför tv,n eller med en bok, jag skrattar som jag alltid har gjort, jag går inte och tror att nått hemskt ska hända osv. JAG GÖR INTE DET!!
Jag har alltid varit en glad, tokhumoristisk, sprallig och påhittig tjej..ska jag be om ursäkt för det? Bara för att kanske 80 % av smärtpatienter tappat glädjen, orken, livsgnistan och allt vad de heter behöver inte alla göra det. Jag har min personlighet inte deras.
Så nu ska jag prata och se vad det hjälper min rygg,lårmuskel,inkontinens och hälsporre osv *skratt*

Ja det ska bli spännande att få prata för det har jag inga problem med alls *fniss* Det som facinerar mig mest är att på en stor smärtklinik att de inte har bättre smärtstillande saker? Å då menar jag inte tabletter för det vill jag inte ha pga att min mage inte tål. Vill heller inte stänga av impulser uppe i hjärna till smärtcentrat då det definitivyt inte tar bort min skador utan endast lurar smärtcentrat. Hade det botat mina skador då är de en sak men manipulera så det är inte min grej. Å än bestämmer jag över min kropp *skratt* Jag vet hur den fungerar och skulle jag ta massa tabletter skulle min mage direkt reagera och det måendet är inget jag vill ha, de räcker med allt jag har.
Men som blockader av olika karaktär. Det är ju ändå lokala injektioner och det tycker jag är helt okej. Blev ju lovad detta för ett par år sedan. Skulle få gå intensivt i början och få dessa men läkaren hade för mycket så det blev några sprutor ena dagen sen fick jag vänta 1 månad till nästa gång. Och de säger ju sig själv att man inte bryter ett långvarigt smärtmönster med så långt emellan injektionerna. Hon snackade mer än hon kunde erbjuda. Sen står och säger att det inte hjälpte??? Ja VÅRDEN säger jag.

Men framförallt tycker jag det ska lägga ner att alla smärpatienter mår lika! De synsättet är inte sant. Alla är vi olika. Å bara för den ena äter mer tabletter innebär ju inte det att den har mer ont än jag som inte äter nått. Jag har lärt mig leva med detta på mitt sätt, lärt mig min smärta och jag har inte mindre ont än nån annan för det. Jag har valt en annan strategi bara än tabletter.

Så spännande ska de bli att gå dit he he!!