Tankar på söndagskvällen

Har inget annat för mig än att skriva lite tankar så här på kvällskvisten. Ingen har väl undgått att läsa om mordet i Enskede utanför Stockholm det senaste dagarna? Nått så fruktansvärt! Trots det våld som man ständigt läser om nästan varenda dag så förvånas man vid varje ny händelse,HUR kan nån ta en annan människa liv? Som i detta fall endast en ålder av 16 år? Hur kan det bara slå så slint att man gör nå dylikt? Man undrar ju hur det tänker? Tror det att det inte ska hittas, att det ska komma undan med det? Unga människor med livet framför sig, ja jag förstår inte.

Straffet för detta kan bli endast 4 år? När det är 20 år är det ute igen för det värsta brott man någonsin kan begå, att ta en annan människas rätt att leva. Visserligen kommer det att i hela sina liv få konsekvenser av det de gjort. Minnet försvinner aldrig och för denna familj som för alltid förlorat sitt älskade barn, där finns ingen återvändo. Inga år och hon kommer tillbaka, det är för alltid. Jag ryser av tanken!

Straffen för mord, våldtäkter etc tycker jag personligen är för korta, alldeles. I jämförelse med det lidande det orsakar offren och deras anhöriga. Lidandet är livslångt!
Jag undrar om det verkligen fattar de som en gång satte strafftider vad det innebär? Alla brott som avskrivs pga otillräckliga bevis men likt förbaskat finns det ett offer och dennes anhöriga.

En gång i tiden var jag i kontakt med en förening för sexuellt utsatta barn. Det var föräldrar många som så drabbats av detta och jag fick veta då att i 95% av fallen lags det ner när en vuxen sexuellt varit på ett litet barn. Det var nästan så det äcklade mig. Barnen var för små för att vara trovärdiga? Hur man nu kan tro att en 6 åring skulle hitta på nått dylikt eller spela med ångest över nått som inte hänt? Jösses det är små barn som knappt vet vad det är. Om det berättar nå dylikt tror jag med all säkerhet det har en innebörd. Likaså ett barns reaktioner kan aldrig vara fejk när det gäller sådana saker, tro mig jag vet!!

Jag kan inte i min vildaste fantasi ens tänka tanken hur denna flickas föräldrar mår i dag, hur det känner gentemot det som gjort detta osv. Man kan bara tänka tanken att det vore mitt barn och jag ryser i hela kroppen vad jag skulle känna.

Ta bara denna mamma till lilla Engla som blev mördad, vilken styrka att kunna sitta i ens samma rum under en rättegång mot sitt barns mördare. Tror inte jag skulle kunna det utan att göra mig olycklig näst intill. Enormt starkt!

Mina tankar går till alla som blivit drabbade av det meningslösa våldet där ute all heder åt alla som måstat gå igenom sorgen, rättegångar pga att någon tagit deras kärastes liv. Det måste vara det värsta man kan gå igenom.

Ett ljus får brinna för alla som mist någon.