Min dotter blev illa sjuk igår eftermiddag. På en sekund när hon satt på cykeln hem blev hon jätte dålig. Svåra buksmärtor, frossa, illamående, värk i varenda muskel, svår huvudvärk och 39 graders feber. Det var knappt att hon tog sig hem. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen 1177 där det endast hänvisade att det var överbelastade. Höll på ett bra tag men kom inte fram så vi beslutade att ta bilen upp på närakuten. Med tanke på alla skriverier om den hemska svininfluensas blev man ju livrädd. Hon kunde inte stå upp och var som borta. Kommer dit och får då först vänta på en sköterska som ska bedömma. Det var knappt nån patient där och de lullade runt där utan att snabbt ta en koll på min dotter. I stället står det i sköterskans rum och små snackar och skrattar. Jag trodde min dotter skulle tuppa då hon var högröd i ansiktet av febern och mådde riktigt dåligt.
Väl inne visar vi dels upp hennes ilskna utslag över hela kroppen som hon kliat sig sönder och samman senaste nätterna ifall detta hade nått med febern att göra. Fick en halvdiagnos att dessa skulle vara fästingbett???? Tillslut fick vi iallafall en tid in till läkaren. Men alla andra med ont i fötter och de som såg hur pigga ut som helst gick före oss. Så dösjuk på en närakut är inget man önskar sig kan jag säga.
Som vanligt är det ofta läkare som talar väldigt dålig svenska att man knappt förstår. Min dotter förstod inte ett ord vad han sa , vi hade fasen behövt en tolk näst intill. Men lite hafsigt undersökt några tryck mitt på magen så var det ju som alltid virus och gå hem och ta en alvedon.
Några timmar senare eskalerar värken i kroppen så hon kved och mest koncentrerat bäcken, ländrygg och upp över njurarna. Blev tvungen pga smärtan att ge henne en voltaren för att hon skulle stå ut. Är dessa suppar hon har mot sina kvinnobesvär då hon inte tål något annat. Värken försvann i ett nafs och febern dalade likaså. Men jag ringde åter 1177 för att höra om det nu går nån form av influensa? Det var fortfarande överbelastade och kunde inte svara????? Alltså hela kvällen gick det inte att nå 1177, anmärkningsvärt! Detta var nu 00.00 alltså midnatt. Tyckte dessa smärtor just i ryggen liknade de hon hade när hon hade njurbäcken inflammation så ville ha en sista check. Kom således fram vid 00.30 till 1177. Fick en jätte bra sköterska i andra änden. De hade inte hört om några influenser direkt men att visst de kan förekomma även sommartid.Men hon tyckte inte symtomen riktigt stämde med denna ryggvärk över njurarna och skrev en rapport in på stora akuten akademiska sjukhuset och beordrade oss in, då var klockan 01.15. Så vi åker ner till akademiska och anmäler oss. Då var min dotter helt opåverkad då hon hade en voltaren 50 mg i sig men man såg tydligt hur medtagen hon var efter denna pärs. De visste inte vart det skulle placera henne och måste kalla på en sköterska till. hon sa att min dotter såg pigg ut???? Hon hade väl inte träffat henne förr och visste hur hon såg ut! Så tog det en temp inte inne i örat utan på vingen, hur seriös temp blir det?? De visade ju på 36,4 givetvis då hon hade medicin i kroppen. Men de lyssnade de inte på. Jag frågade då om denna svininfluensa och visst den finns och visst det kan det vara säger hon men då får ni inte vara här säger hon??? Nähe! vart ska vi vara då? Kände att jag med mina erfarenheter av vården började tappa tålamodet av bemötandet. Näe då måste ni in på infektion får vi till svar men det har stängt nu och öppnar inte förrän i morgon bitti klockan 7 säger kvinnan??? Då kunde ja knappt bärga mig. Så om man i Uppsala blir sjuk i svininfluensa nattetid får man då vänta till 7 på morgonen om man blir allvarligt sjuk då??? Vad är detta? Men försökte en sista gång förklara att hon var svindålig hemma innan hon fick voltaren tabletten och det är den som tagit bort värken och febern men de bara små log åt mig som jag var en idiot. Så vi blev hänvisade att åka hem igen utan några blodprover, kiss prover, NADA!!! Och återkomma klockan 7 till infektion????
Väl hemma igen klockan 02.30 stöp vi isäng och hon somnade gott. Hade koll hela natten att det inte skulle komma igen och halv 7 ringde klockan då vi skulle till husläkaren 8 för intyg för henne till FK. Tänkte att lika bra ifall hon är sämre att ha kvar tiden och åka att det där ev kunde ta ett ynka CRP och se. Men hon var feberfri i morse pytte lite ont i ryggslutet men övrigt som vanligt, så skumt!
Så massa prover togs iallafall på henne där idag tack o lov men hon mår fortfarande bra så vete katten vad detta var som kom på sekunden så illa.
Men en sak kan jag konstatera att jag är vettskrämd att bli så sjuk att jag måste uppsöka akuten. De jag sett därifrån gör att jag nästan får panik. Senast min far med blodförgiftning i hela kroppen som blir hemskickad med diagnos whiplash och i journalerna står att patientens tillstånd var gott och opåverkat. När han var halvsidesförlamad i halva kroppen 40 graders feber och en blodförgiftning i precis hela kroppen han kunde ha dött av. Vilket resulterade i veckors vård på infektionskliniken och som har gett men än i dag.
Vad är det för vård vi har? Å framförallt vilka jobbar i den? Vet at tjag inte ska dra alla över samma gräns det finns gudomliga i vården med ska poängteras. Men jag har sett fööör mycket brist och allvarliga sådana att det gör mig verkligen rädd. Och tyvärr känner jag ingen trygghet när det gäller våden, inte här i uppsala iallafall. Å blir det en pandemi av svinunfluensan ligger vi fasen pyrt till här i uppland hu!!!
Nu vid 16 tiden ringer så en läkare från hjärt och lung och vill prata med T. Men hon sov så jag tog samtalet och berättade om gårdagen varvid hon vill att vi ska åka in för ett boreliatest då detta stämmer med borelia???? Att man av ett bett kan få 18 ringar över hela kroppen plus detta som kom i går. Så nu sitter jag i en ny TELEFONKÖ!!!!! Som det inte svarar i pga HÖG ARBETSBELASTNING IGEN!!! Ingen stans går det att komma fram i sjukvården, inte heller får man åka rätt in, vad är detta????
2 kommentarer:
Ja, jag har också funderat många gånger på var det "bra" sjukvården tog vägen.. Jag tycker absolut inte att dom lyssnar tillräckligt.. Usch säger jag bara, jag tror att det är likadant på alla sjukhus..
Jo, men jag är ju så kluven, jag vet ju av egna erfarenheter att vården KAN vara så usel att man blir chockad samtidigt som andra erfarenheter säger precis motsatsen... Dottern fick plågas länge innan någon smärtlindring sattes in öht mot sitt njurstensanfall, hon tål ju ingenting, inte ens voltaren men till slut fick hon 4 Ketogan-sprutor innan hon var utan smärta... Då tänker man ju att nog är det väl själva fan, som morsa och även som svensk, men då har vi svärfar... Han genomled sina sista 3 månader på Iva, trots att han bara blev sämre och sämre har jag sällan sett sån respektfull behandling av en patient så vips älskade jag formligen svensk sjukvård..
Men, återigen, sen har vi Neurologen, min egen avdelning, det kan gå månader efter att jag försökt få tag i min läkare när jag är sjuk innan han ens hör av sig.. :-( Två sidor av samma mynt, men ska jag summera allt, alldeles för mycket erfarenhet dessvärre, så känner jag mig överlag trygg med vården, kanske vi har en gnutta bättre eftersom att Umeå trots allt är en mindre stad?
Hoppas allt är bra med dottern nu!
Skicka en kommentar