torsdag 6 augusti 2009

Idag fick jag ta kroppen till reparatören!

Dagar av eländes elände. Avslag från soc och paniken att inte ha en krona i plånboken och rygg/nacke har kört fast sig rejält varvid tokyrsel är ett faktum. Ja så har det varit nu senaste tiden. I morse var det en akuttid för att få loss nacke och rygg då det började tjorva med andningen. Sedan iväg med avföringsprover till doktorn för tarmutredningen, och Fk med MER papper. Så nu sitter jag här och är total slut. Fick iallafall matpengar fram till den 19.e TACK! för igår sat tjag och kollade upp stadmissionens gratis lunch och var beredd att ringa. Fyfarao vilken vidrig tid det varit sedan den 5 juli. FK ringde och ärendet låg nu för granskning. Vår handläggare har verkligen jobbat järnet på nån vecka bara, ängel säger jag!!!

Fick också besked om att det kommer och gör provtagningar i vår lägenhet nu angående möge och kvalster allergin. Så det börjar att lösa sig med ALLT!!! Men efter veckor av stress, panik säger nu kroppen rejält i från. Hela ryggraden var låst mellan varenda kota kändes det som fick t.o.m en liten knyckning i nacken vilket är min fasa sedan jag blev förlamad 1999. Så just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa som bara vill sova, orkar inte se ett papper till. Men att hitta nått possitivt i allt det negativa som varit nu i 1 månad så är jag fasen stolt att jag trots mina skador och min smärta i hela kroppen fixar allt utan att tappa vettet He he!! Ont krut förgås inte så lätt eller hur är det man säger *fniss*

nu hoppas jag iallafall på en lugn helg och att våra matpengar kommer på kontot.

2 kommentarer:

Åza Diaz Mägi sa...

Hittade in på din blogg idag. Ville bara att du ska veta att du inte är ensam med paniken om pengarna, det förlorade hoppet att må bättre. Du är inte ensam om att känna ett frö av kamplust, vilja och kompetens, men sedan ibland hinnas upp av verkligheten där kroppen gör ont, och ångesten över räkningarna håller en vaken.

Vi är fler.
Kram!

CA sa...

Hej Åsa!

Kul att du hittade in här, alltid så trevligt med lite kommentarer :)

Jo jag vet att vi är många fajtande ute i landet med liknande problematik. Fyfarao vad ensastående vi är säger jag. Detta skulle verkligen alla få smaka på, de som sitter där och varken vill fatta eller totalt ignorerar. Oj oj det skulle inte palla en dag i våra liv.

Samtidigt får man försöka mit ti alltet att ta fram de possitiva, de är svårt men det finns också possitiva saker i detta elände. Att ha varit på "botten" är en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Den har gett så mycket i efterhand som jag inte skulle fått om livet bara rullat på. Den hårda skolan är den tuffaste utbildning man kan genomgå. den slår inget annat. Men nån gång borde man ju få åka på räckmackan nån kilometer *fniss* som bonus.

Men vi alla som fajtas och prövas är faktiskt de "tuffa " i samhället..även om vi inte har fallskärmar, svin äckliga löner osv så har vi fått empatin och överlevnadsutbildningen vilket är number one i livet. Allt är inte bara pengar, resor och glamour det vinner man inte på i långa loppet.

Så mit ti alla stress att pengarna ska räcka, värken som håller på ta kol på en ibland mm mm så vet jag att inget eller ingen knäcker mig det är jag stolt över hi hi!!!

Lite possitivt tänkande mitt i all bedrövelse *fniss*