Akademiska sjukhuset?

Vad är det för fel på vården? Vården ska ju vara något man ska känna sig trygg med eller hur? Det senaste åren har man inte fått annat än skräck för att uppsöka vården och det är gammal som ung. Min far höll på att dö av nonchalansen på akuten, min dotter ligger hellre hemma med smärtor än att åka in och jag själv senast i lördags och åtskildliga gånger både felopererats och feldiagnostiserats med allvarliga saker fick åter känna på bristerna. Att komma med ambulans in och en läkare som inte ens undersöker utan går hem, skiter i att diktera sin patient, och snackat innan om både inläggning , röntgen mm och sen går hem!!!! HUR ska man få ett förtroende då?

Pratade med en äldre herre i går som råkat ut för en hemsk trafikolycka i sommar, han hade inte ens fått en röntgen trots att han flög av vägen med bilen och satt fastkilad mellan 2 tallar och nu har hemska ryggsmärtor. Vad är det för en vård? Å hans läkare säger att det kostar för mycket? Man blir ju fan livrädd.

Inte heller hjälper det att HSAN anmäla för det skrivs alltid av, läkarna klarar sig alltid undan.
Det jag såg på akuten, denna omtalade akut från TV serien sjukhuset var inte alls det de visar på TV. Det var fullt av patienter, endel låg bokstavligen och skrek av smärta i undersökningsrummen och det under lång tid utan att det verkade som det fick nån form av hjälp. Ändå var det belammrat med folk vid disken framför datorerna. Men patienterna då??? Många kommer in sjuka och kanske är livrädda. Blir lämnade mellan nå jädra dragskynken i båsen helt åt sitt öde eller innanför ett par skjutdörrar där ingen ser en. Jag låg i 7 timmar för att jag blev bortglömd och läkaren gick hem!!!!! Typiskt mig kan man med ironi tycka så här efteråt men det var fan inte roligt att med andnöd och ett hjärta som accelererade till 200 slag i minuten att ligga där och ingen brydde sig hur man mådde. Men tid att "chilla" fanns det gott om.

Så säger folk som inget vet att vi har så bra sjukvård, MORS!!!! Visst det finns vissa delar som fungerar och måste göra det och det är väl hjärtvården ,cancervården och infektion men resten ger jag inte fem öre för. Jag har snarare fått en skräck för att bli sjuk och hamna på sjukhus och jag vet att jag är inte ensam.

Att sedan se serien sjukhuset får en att rent sagt garva. Jag har massor av gånger uppsökt akuten dels med min egen dotter och andra anhöriga och inte 1 gång har det gått till som på TV. Det enda som är sant i denna serie är ambulansvården, där visar det verkligheten och det kan jag gå i god för då det är min kusin Janne som kör ambulansen. Men nått komma och möta med pussar på huvudet i ambulansintaget och "hur mår du lilla vän" mm mm det kan man glömma. Snarare "måste ni komma nu" Men det är mina upplevelser och jag är inte ensam om det. Och man undrar ibland varför endel söker sig till vården om man inte har den empatin att vårda, förstå hur en patient känner sig när den ligger där helt utlämnad och är livrädd. Farao man är ju vettskrämd.
Men har iallafall kommit fram till att säger man inte ifrån , anmäler det som är käpprätt fel osv så kan det inte bli några ändringar heller inte uppmärksammas. Så från och med att min far höll på att dö i blodförgiftning i hela kroppen som ett pucko diagnostiserade till Whiplash tänker jag iallafall säga i från när det inte görs rätt. Det är min rätt att få bra och rätt vård, jag betalar för det dubbelt upp i form av skatt och patientavgift. alla är inte till för att vara i vården heller men kanske klarar sig genom studier och tar detta läkarleg men sen då? Det krävs lite mer och framförallt kunna ta hand om en sjuk person på det mänskliga planet inte bara genom prover. när timmarna går och man ligger där i ett bås och är orolig för vad som hänt vore det kanske gott med en medmänsklig fråga hur det är, eller bara det att man kikar till patienterna så det känner att det inte är bortglömde. Ska det vara så jädra svårt det? För tiden finns det såg jag i helgen men viljan?????.