Så har då helgen gått med stormsteg igen. Denna helg har känts lite olustig just med tanke på hur allt ska bli här? Kändes lite lågt efter att ha pratat med saneringskillen som sa att de bästa vore för oss att flytta? Bästa? Det lättaste för dem och mest ekonomiskt vill ju jag säga. Då slipper det utröna VAD det är här och kan låta en ny familj flytta in och hoppas på att det inte blir sjuka eller "gnäller". Är det så det går till?
Men vart gör det av oss, IGEN? Förra stället sas det också att det inte fanns nått och de vägrade göra nått, de blev av med oss som valde i ilska att flytta från Uppsala MEN min granne skrev kontraktet på min gamla lägenhet och flyttade in i god tro att få må bra. Men så blev det inte. 1 dygn i lägenheten blev han också illa sjuk precis som vi hade haft det i 8 månader då. Men då satte de in alla klutar till att hitta felet för han var ju karl eller??.Men vi fick inte ens en lägenhet av dem utan hade fått sitta i 4 månader i packlådor i en vidrig evakueringslägenhet???? Ja det är till att skilja på folk!
Man gnäller inte om det inte är nått! Jag älskar min lägenhet , har fått den anpassad efter mina skador osv. Vi har rustat den till vad vi vill ha så ska man bara bli flyttad på IGEN!!
Hade jag vantrivts här hade jag flyttat för länge sen då vi haft chansen till det tidigare. Jag valde t.o.n att bo kvar när vi levde under hot här då polisen tyckte vi skulle flytta direkt. Då hade jag ju verkligen chansen men valde att bo kvar då vi alltid trivts. Likaså har jag all rätt att få hjälpen att komma ner några trappor då jag har mitt handikapp men har valt även här att bo kvar. MEN mår man inte bra, får allergichocker av nått ska de farao utredas för nått är det ju då?
Så det är med vemod och skräck jag väntar på vad mötet ska ge på onsdag. Och hur ska jag klara en flytt? Men flertalet diskskador och mina ben om inte fungerar som det ska hur ska jag kunna flytta? Jag får inte bära, kan inte ränna upp och ner i trapporna osv osv. Och bli inkastad igen till nått skabbigt ställe där man måste börja om igen. Näe tvi vale säger jag.
Ja ja ska kanske inte spekulera så mycket innan man har fått svaren men detta oroar mig verkligen.
Ska föröka hitta motivationen idag att pyssla lite den försvann i fredags med råge. T har iallafall mått bra nu sedan de 10 betapreden i fredags. Sitter väl i ett tag kortisonet så få se hur veckan blir? Mitt i detta har jag rökstoppsdatum i morgon den 25,e, härligt!!! Men men det är ju alltid nått som händer och definitivt inte nån ursäkt så det är bara att focusera på det nya livet utan cigaretterna *skratt* Så håll tummarna att jag fixar detta nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar