Någon hade skrivit i min blogg att jag borde räkna det inlägg jag motiverat eller omotiverat klagade i och att jag då skulle se hur mycket jag klagade? Klaga, vad är klaga egentligen? Och är det så farligt att klaga? Är klaga negativt? Mår man sämre av att göra det? Är man en trist och sur människa för att man klagar?
För mig är klaga sunt! Jag definierar det med att vara alert,lyhörd och att säga ifrån helt enkelt när nått är fel.Och det är skillnad på klaga och klaga! Att inte bara sitta innanför sina trygga väggar och gnälla och sen hålla truten. Att göra nått åt saker som inte är bra och att med detta förhoppningsvis göra det som är mindre bra bättre. För mig är klaga possitivt vilket innebär att man aktivt gör nått för att förbättra och inte bara för sig själv utan även för andra som kanske har mindre ork osv.
Det skrivna ordet kan man tolka på olika vis just för att man inte hör tonfallet i det som skrivs. Det kanske kan ses i min text att jag ryar hit och dit men så är det inte. Jag skriver med en massa ironi och humor mellan mina rader och framförallt vill jag med mitt sätt att skriva påtala att inget är omöjligt och jag tror fasen inte att alla andra har så glamorösa liv heller. Men många väljer gnälla i tysthet. Vilket jag tycker är fegt. Så många i min omgivning har ett h..vete i sin vardag men få gör nått av det. Jag väljer att ändra på det jag inte tycker är bra för att få det så bra som möjligt. Varför bida tiden när tiden är alldeles för kort att slösa bort?
Samtidigt kan man också ge hopp och kanske ork till någon som så gärna vill men inte vågat tänker jag. Men framförallt är min blogg en dokumentation för mig själv. En mycket bra sak är att skriva det trista på ett papper eller vad de må vara eller som jag, i min blogg. Då lättar man på trycket, lägger det trista på ett annat plan och mår farao så mycket bättre än att bära det som en oövervinnerlig ryggsäck jämt. Det glada däremot är det man lägger i sitt minne och minns och vårdar ömt.
En gång i tiden gick jag utbildning om att just hantera det svåra på ett sådant sätt som gör att det inte går att få ogjort men man kan välja själv att lägga det på ett annat ställe.
Men så är det ju så att har man gått genom livet som endel gör utan större motgång kan man aldrig ens förstå. Det har jag lärt mig genom åren att man måste uppleva för att förstå. Det man inte ser, känner själv kan man inte sätta ord på ,de måste självupplevas!
För mig är klaga reagera och name it en sund sak. Lika mycket som det är jobbigt kan man garva åt det 2 timmar senare för genom att slå slag i sakerna som händer gör man nått gott för sig själv och kan därefter garva åt eländet.
Så hemskt trist om nån trott att jag varit en bitter gnällande människa för det kan jag säga att jag inte är. Långt därifrån.*skratt* Men det som händer i livet kan man inte göra nått åt. Man får ta tag i det, reda ut det och slänga det i bloggen sen *skratt*
Sen råkar olika människor ut för mer eller mindre men jag tror att säger man att man har det bekymmerfritt då blundar man för verkligheten. Jag tror ingen går utanför bekymmer av nått slag.
Så jag tänker fortsätta med mitt skrivande på mitt vis. Och jag är evigt tacksam att jag kan säga ifrån, få saker att bli bättre och inte bara gnäller vid mitt köksbord.
Sen är det ju så att det är fritt att läsa bloggar om man inte gillar dem.
En alladeles underbar dag önskar jag alla som förtjänat det *fniss*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar