Nu är min energi helt slut.

Jag är så trött och slut att jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Telefonen ringer konstant varje dag. Min dotter har ont i magen, det är det ena med det tredje. Busskortet är slut inga pengar från soc och slut i plånboken för länge sedan. Det är nått varje dag flera gånger om dagen och vad ska jag göra? Jag kommer ingen vart med min rygg, pengarna är slut för länge sedan, VAD ska jag göra liksom? Jag är inte supermänniska och jag har kört på nu det senaste 7 åren så det står upp i halsen för att få allt med skolor, vårt hem mm mm att fungera. Droppen är nu att alla bidrag också slutat att komma så vi kan leva och vad ska jag göra??? Jag har sökt jobb men får inget jobb därför att jag är för sjuk för att jobba ja vad mer?

Jag vet faktiskt inte hur detta ska gå med en lön på knappt 9000 kr. Jag kan heller inte få mina behandlingar som gör att det går att leva drägligt lite till för det räcker inte till det. Kan heller inte använda bilen då pengarna inte ens räcker till bensinen längre vilket gör att jag heller inte kan inhandla all jävla skolmat osv billigt. Är det så här det ska vara nu resten av livet? Fyfan säger jag rent sagt.

Å nu ringer dottern och står på stan och har inget busskort...ja VAD ska jag göra åt det? Man får gå då. Känner att all min energi är kaputt! Allt kämpande efter detta med mögel och elände som blivit har tagit slut på mitt energi förråd helt. Utan behandlingar sitter jag ju där jag sitter då jag inte kan gå mer än 100 meter innan benen går av och värker sönder.

Ja det blev en himla gnäll dag detta ;) Men man har inte hur mycket ork som helst. Min är slut nu efter allt, bara konstatera. Jag kan inte trolla fram pengar..det pengarna gått till är hyra, mat mediciner sjukvård och skolmaten. Sen är det slut.Vi kan inte göra nått förutöver det. Det räcker inte ens till andra räkningar. Inget studiebidrag, inget bostadsbidrag, inget bostadstillägg, inget underhåll det är massor av tusen som försvunnit och fortfarande går mitt barn i skolan. Vem fixar det? Ja jag gör det inte iallafall för det går ju inte att vända på det ynka som blir kvar.

Näe tvi vale säger jag för att ha blivit sjuk och icke arbetsför. Jag verkligen hatar detta..

Nåväl! Life goes on.