Två hektiska dagar har passerat och min rygg mår väl kanske inte så där jätte jätte bra. Haft galet ont på nätterna men idag for jag i väg på ett jobb med bilen till Norrtälje iallafall. Tjäna in lite extra till den enorma pension man lever på *suck* Tur jag har min bil säger jag. Utan den kom jag inte så långt. Mina ben har blivit mycket mycket sämre kände jag idag då jag dessutom var tvungen att ta cykeln till banken då sista bensindropparna gick till just jobbet.
Efter en cykeltur på 10 minuter hade jag ingen känsel alls nästan från fötterna upp till bäckenet. Det domnar nått så galet. Jag förstår inte VAD det är???
Gårdagen gick åt till en dejt, minsann! =) Det var jätte jätte trevligt en äldre herre än mig , mycket intressant osv men det stannade därvid. Vi hade en trevlig dag och var ut till olika ställen utanför stan och kikade och avslutade dagen med en fika vid 20 snåret. Men jag vet inte om jag är mogen för en relation över huvudtaget? 8 år har gått sedan den hemska natten i polisbil i flykt från min kille och det påminner mig ständigt denna natt. Fattar inte varför? Borde ha bearbetat detta för länge sedan då jag faktiskt gick på kvinnojouren ett tag efter, konstigt? Frågan är om det är natten i sig det handlar om eller vad denna person stod för?
Tror det senaste. Att vara kär upp över öronen, tro man verkligen hittat rätt och få reda på att denna person ljugit om hela sin identitet men nått jag aldrig ens skrivit med mina tangenter är att denna man var fd dömd för det mest vidriga brott som jag tycker kan begås förutom mord då, våldtäkt. DET!!! Kan jag aldrig få ur mina känslor, mitt minne! Denna fruktansvärda känsla att få veta nått dylikt och att jag faktiskt älskat denna person *ryser*
Att jag t.o.m varit intim med en sådan person, det är bara så fruktansvärt vidrigt när man tänker på det. Visst alla är värda en andra chans sägs det men brottet???
Det fruktansvärda äckel jag kände då och fortfarande faktiskt känner men framförallt att jag inte fattade???? Hur farao kunde jag missa det?? Det sitter som en törn i min själ tror jag. Att dessutom få veta det på 10 sekunder mitt i en flykt ,mitt i natten det var bara för mycket för min hjärna att ta in och det är just dessa känslor för det vidriga jag inte tror jag bearbetat fullt ut sen. Kanske borde jag faktiskt ta och söka hjälp för dessa vidriga minnen nu när det hela bleknat lite. Jag tror inte man mitt i en skräck upplevelse är riktigt kapabel att bearbeta faktiskt. Det är så mycket då när man är mitt uppi som gör att det endast är ett virrvarr av tankar och hur ska man kunna sortera dessa då när man inte vet vart man är själv och är chockad av det uppgifter man fått höra bara så där ? Säger sig själv att det var ett dumt försök då.
Att jag inte såg, kände, förstod? Så jag tänker fortsätta ett tag till att vara singel tror jag. Min tillit är inte 100%, så är det bara.
Men nu är det snart helg och jag ska lyssna till min kropp som inte mår allt för bra känner jag. Det blir slapp hela denna helg med focus VILA ;)
Så vill jag också tända ett ljus här på min sida för en enormt stark tjej vars blogg jag följt senaste året, Linda. Som drabbades av aggresiv bröstcancer som sedan blev till cancer i så gott som hela kroppen. I går orkade hennes kropp inte mer och hon somnade in och efterlämnade man och 5 barn. Så fruktansvärt orättvist!!
Så detta ljus är för Linda och att hon får vila i frid långt bort från all ohygglig smärta och sjukdom.
2 kommentarer:
jag grät när jag läste att Linda somnat in. hon kämpade väl på slutet. följde oxå hennes blogg.tänker på hennes familj och tände ett ljus tidigare ikväll för henne,
sov så gott du kan-
natti natti
Ja så fruktansvärt! Hon var så stark in i det sista och bloggade förstår inte vart hon hittade sina krafter?
Men nu har hon det säkert bra och fri från smärta och denna hemska sjukdom.
Livet är inte rättvist!
Skicka en kommentar