Tagit upp projektet "skriva en bok"
Jag började på min bok innan vi drabbades av möglet i vår bostad. Jag ville skriva en bok dels av erfarenheten att vara ensamstående mamma från första början med ett barn med lite speciella behov pga ett handikapp. Det erfarenheter jag varit med om under dessa 20 år att med näbbar och klor få kämpa mot vet inte vad faktiskt. Vi har varit med om en salig blandning av händelser och människor som utövat ett galet maktmissbruk för att det inte klarat att ta kritik från en så låg varelse som en ensamstående mamma ungefär. Denna fruktansvärda syn på oss ensamma mammor!
Att vi skulle vara nå klenare än andra, att vi inte skulle ha orken att se till våra barn, att vi rent sagt skulle vara lägre stående än det som lever 2. Ja visst vi ligger lägre i ekonomin och vi gör en förälders jobb till vi är både mamma och pappa men det är väl också det enda. Nu gäller inte det alla för det finns ju separerade par som delar lika men vi som fick barn genom jungfrufödsel brukar jag säga :) Där den ena parten gav blanka f_n att ta sitt ansvar på ren svenska.
Nu kan jag inte tala för alla ensamma mammor men jag har varit i kontakt med bra många som upplevt samma. Vi var faktiskt 5-6 stycken på samma gata bara där jag bodde som av skolan höll på bli överkörda. Överkörda för att vi opponerade oss över något på skolan som inte var bra t.e.x. Och det är inte små saker man opponerar sig emot i detta fall utan rätt allvarliga saker. Vi hade en synpunkt helt enkelt och för det blev vi hett villebråd av vargarna ungefär.
Vissa valde att fly, några flydde ett tag och några tog kampen emot, däribland jag. Människor i maktposition som t.o.m satt och diagnostiserade oss mammor och våra barn framförallt. Nån blev diagnostiserad Munchausen by proxy några ADHD till Damp, ätstörningar, deprimerad, efter i utvecklingen och drogmissbrukare. DETTA är skrämmande! Outbildade människor i ämnet diagnostiserar oskyldiga människor och barn!! Jag har hört och sett så mycket och jag tvivlar på att bara vi på våran gata var/är drabbade, det finns säkerligen fler om inte massor. Jag klarade mig ur en hel del för att jag hade orken att gå så långt som det krävs att sätta stopp för sådant här iallafall för min lilla familj. MEN det var inte nådigt mellan varven. Jag fick ta hjälp av vittnen, jurist och media.
Men jag kan i efterhand få rysningar av hur elaka människor kan vara och det pga från början att det inte kunde hantera lite kritik som sedan växte till en jätte jätte vet inte vad.
Jag blev t.o.m hotad. Det roliga var att med en jurist med mig vände det hoten till att det var ett skämt. Bara det? Det säger en hel del om hur sjukt det var.
Om detta vill jag skriva en bok..likadant om myndigheter/vård jag stött på som man gör när man lever med ett handikapp eller sjukdom eller har blivit utsatt för något. När jag tänker tillbaka på ett par möten jag varit på, på en de ena stället och det andra så är det nästan så man tror att man drömt. Då i formen av mardröm.
Jag ska skriva denna bok, jag vill det. Dels för att kanske bearbeta allt för mig själv de man varit med om men också för att kanske hjälpa någon annan som hamnar i klorna på maktgalna människor som enbart har ett syfte i livet att göra just livet surt för andra. För sådana finns OJA! Det värsta är att det klättrar högre och högre..trots anmälningar på sig får det växa och frodas UHU!
När jag satt i min kamp blev jag varnad av det andra som gått igenom det innan mig. Jag ville nog inte tro på att det skulle vara så farligt och inte skulle det drabba mig. Jag är född och uppfostrad med att så länge man talar sanning, inte gjort något fel är man oskyldig typ. Och jag har också tänkt som så att det finns faktiskt lagar för en del saker och dessa kan ju inte brytas utan att någon får ett straff eller dylikt.
Jag blev varnad att dra mig ur och inte kämpa för en rättighet som inte blivit till godo sedd eller åtgärdad på det vis den enligt lag skulle. Jag skrattade lite i mitt stilla sinne och tänkte att så länge jag vet att jag har rätt så är det ingen fara. Men jisses vad jag skulle få ångra det och vad jag skulle få betala, stenhårt både fysiskt och psykiskt. Men jag gick hela den vägen för jag visste som sagt att jag hade rätt min envisna åsna =) Ja jag blev skrämd till vettet av beteenden och osanningar men jag vann! Det var grejen. Det är det jag vill förmedla att man aldrig aldrig ska lägga ner om det gäller viktiga saker oavsett det skrämmer skiten ur en..så länge man vet att man har rätt så segrar rättvisa och sanning i slutänden med det rätta verktygen i bagaget så, det vill jag tro iallafall och det gjorde det för oss.
Ja jag ska skriva så det glöder och se vad det blir av allt i slutänden. Om det bara kan hjälpa en enda så är det värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar