Så tung dag

En sådan fruktansvärd dag, FY! Jag kan inte sluta tänka på att min kära släkting inte längre finns. Efter så många fajter med denna helvetes sjukdom och han kom tillbaka och fick komma hem. Han hade tydligen klivit upp i morse bäddat och lagt sig igen och somnat in vad jag hörde. Så jädra orättvist! Facinerades av hans tålamod och ork mot denna hemska sjukdom i så många år, då jag var upp på sjukhuset en gång och han var så dålig men ändå skämtade som han alltid gjort. Just när vi trodde han nästan övervunnit eller åtminstone fått några extra år till så händer det.
Ja han där uppe har åter plockat en av det bästa från detta liv, VARFÖR!

Så denna dag har varit enormt tung. Orkade inte ens laga mat så det blev pizza för jag hade inte ens orken att ställa mig och fixa. Men det är väl många bäckar små just nu som gör att krafterna räcker inte till mycket just nu. Från alla håll och kanter rycks det i mig känns det som och min ork är helt väck .




Allting har en början
allting har ett slut.
Man vet aldrig hur nästa dag ser ut.
Ena dagen lycka ena dagen sorg.
Men alla fina minnen vi samlar
i våra hjärtans minnesborg.
Att säga adjö till dig känns så svårt
livet kan vara vackert men också väldigt hårt.
Minnet lever det kan ej jordas
Det kan ej gömmas bland stoft och grus
Nej, det skall leva i fågelsången
I blomsterdoft och i vindens sus
Vila i frid kära du ♥♥♥