Efter över en vecka och må som en vet inte vad tror jag att man kan se ljuset i tunneln. Magvärken har lugnat sig likaså illamåendet så idag var det första dagen jag kände mig rätt hyfsad faktiskt. Jag hoppas verkligen jag ska slippa medicinera med dessa gulkropps hormon Provera i veckan. Vill inte!
Helgen blev ovanligt lugn då båda jag och min kära var helt knockade. I går kväll avnjöt vi middag på China Graden med min käres döttrar, pojkvän och kompis och det var jätte trevligt efter allt som varit. Men jag knockades av galen skallevärken direkt efter och min älskling fick galet ont i huvudet han med och blev så trött att han höll på att somna stående . Så vi hamnade i sängen helt döda i gårkväll och sov båda två i 13 timmar på det. Vette katten vad som gav oss skallevärk båda två samtidigt?
Så idag klev vi inte upp förrän efter 12 och lite kändes det som , vart tog helgen vägen? Men man kan inte vara på topp jämt så är det. Nu hoppas jag bara mitt tröskverk till underliv kartar på sig och fungerar som det ska i veckan för jag ser inte fram emot 10 dagar att parera spyor och förlamande skallvärk uhu!!! Det är just vad gulkropps hormon ger mig nämligen. Jag tycker den senaste veckans illamående och magsmärtor räcker och blir över faktiskt.
I veckan flyttar min käres dotter med pojkvän så vi ska hjälpa till lite , det ska bli kul. På fredag är min käre ledig likaså måndagen så vi får en lång helg tillsammans och jag hoppas vi slipper tillbringa den på nån akut, nu räcker det med den varan för ett tag känner jag.
Söndagen blev mys i alla fall och vi skiljdes åt strax efter halv sju i kväll. Galet tomt som alltid när han åker men det blir som sagt en kort vecka tills nästa gång så det ska man väl härda ut *fniss*
Nu ska det bli en varm dusch och lirka mitt bakhuvud lite som inte riktigt är som det borde. Har väl varit spänd över denna mage så nu när allt släpper kommer det ordinarie smärtorna fram igen och huvudvärk var det faktiskt länge sedan jag hade nu då sjukgymnasten lyckats få upp mjukheten bra tidigare. Men det var också ett tag sedan så det har väl segnat till igen. Ja ja påt igen!
Tackar iallafall min älskling för hans enorma stöd när jag däckar ihop. Han är enorm och finns till 120% alltid . Fast jag i fredags kväll beordrade hem honom nästan från akuten då han måste sova mellan passen så satt han kvar och var med mig och offrade sömnen. Jag blir ju nervklen då jag vet att han inte sover och vill inte att han ska däcka bara för att jag jämt och ständigt mår skit. Men han är som sagt "one of a kind" Sänd från ovan oj oj!!!
Nu blir det lite pyssel och en dusch sen bums i sängen. En ny förhoppningsvis frisk vecka stundar!
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar