En lyckans dag!

Idag hade jag tid hos doktorn och timmen innan kände jag att jag orkar farao inte bli idiotförklarad mer och kände det som att är det värt detta? Men idag hade jag min älskade man med mig och med honom är jag trygg så vi begav oss cyklande faktiskt genom stan då vädret var rena vårvädret i dag. 15 hade jag tid och kom in på pricken och började prata. Blev stoppad att jag hade bara 10 minuter på mig och då hinner man ingenting. Då kände jag SUCK! Alla dessa 10 minuters tider ? Vad är det till för då man säger att man har massa att prata om då det är komplext allt. Kände att jag skiter i detta för det är ingen ide. Då säger min älskling till. Jag lever med min hustru och jag ser hur hon lider och inte får nån hjälp nånstans i från, attackerna som skrämmer honom och vilket ovärdigt liv det faktiskt är. I samma veva bryter jag ihop för jag orkar inte bli ignorerad en gång till, jag orkar bara inte mer!

DÅ, blev jag undersökt och det är stort för man tror nästan man har nått smittsamt då man förklarar VÄRK. Men läkaren märker att hela jag är stel som en cement klump precis överallt han tar. Jag var svälld i näsan, nacken roterad osv osv. Då fick vi lite mer tid. En rejäl provtagning om min hälsa, remiss skickad bums till en BRA sjukgymnast en som inte lägger ner då man blir sämre förhoppningsvis för då är det inte roligt då man inte kan glänsa med positiva journal anteckningar typ. så är det. så länge jag svarat BRA står det hejarop men när förlamningskänslorna kom i ansiktet, yrseln och illamåendet och kraftlösheten då skrevs inget i journalen, märkligt kan jag tycka och likaså var min kvot av behandlingstider slut EH??? Så går det till. Men jag blev rekommenderad åter att ta en ny tid längre vilket man aldrig får hur många tider man än sätter upp...det har alltid varit 10 minuter och vi har inte mer tid. Nåväl kände väl att prover var ju kalas och en bra sjukgymnast. Har ju aldrig åkt i gräddfilen så. Väl ute i väntrummet för att ta proverna kommer min läkare som varit med sedan jag skadade mig 1997. Ja förresten ända sedan min dotter var liten. Men det är sällan man får träffa han. Vet inte om han ser att jag gråtit och inte ser okej ut men han frågade hur det var och jag brast i gråt igen. Ja mitt mått är rågat och bägaren överfylld för länge sedan. Bad att ev få en tid hos honom då han känner mig och tala igenom det haveri som råder i min kropp just nu. Orkar inte dra 16 år vareviga gång till nya läkare och 10 minuters dead line. Han säger snabbt att låt mig få en banan och fem minuter så tar jag dig direkt . VA?? Jag fick en tid direkt hos han. Så i en timme diskuterade vi igenom mitt haveri överallt i min kropp. alla organ som lever sina egna liv och hjärnan som helt tappat greppet om det mesta. min älskade berättade sin version hur han ser på mig och det jag kämpar med 24 timmar om dygnet, ett rent helvetes Marathon just nu. Å jag ömsom grät och var så glad att vi kunde prata, vi förstod varann och han ska nu hjälpa mig på bästaste sätt med mål att få bukt med nått i min kropp. Detta var nog första gången på vet inte när sedan jag jag blev förstådd, trodd på och inte kränkt. Jag gråter bara jag skriver det för det är knappt att man tror det är sant. Så många år med så mycket snack och noll verkstad överallt och mest av allt allt skit man fått utstå. Ikväll känns det för första gången på nästan 16 år som nått kan vara på G och det känns gudagott. Så tack min underbara husläkare för denna dag den gav mig hopp att kanske bli av med nått i min kropp i allafall i styrka så man orkar vidare´. Framförallt ett vänligt bemötande sånt där man trodde var självklart då man var frisk typ att man fick i vården- Tyvärr har jag allt för många gånger sett motsatsen och det har gjort att man som patient bygger barriärer, blir en "agresiv" patient man hugger i mot när man blir kränkt helt enkelt för man orkar inte mer. Jag vill inte vara en sådan patient men vården har gjort mig till en sån efter allt skit man fått höra, ljug och bortförklaringar mmm. Det har pågått allt för länge och min kropp har fått lida i form av skador och plågor i år innan jag faktiskt fått rätt att det varit fel. Idag slapp jag det, bli kränkt och idiotförklarad och det var så galet härligt att faktiskt få bli bemött med respekt men framförallt bli trodd i vad man berättar!!!

Nu är remisser på väg till flera instanser och jag ser verkligen fram emot kanske nya tider men framförallt bli tagen på allvar och få den hjälp jag behöver för alla mina komplexa saker som härjar i min kropp. Det mest intressanta är att jag ska få komma till en som har hand om den komplexa sjukdomen EDS och dess patienter som oftast behöver en bred vård som mig. Jag har inte bara whiplash trauma utan jag har massor och man måste se helheten av det jag har för att kunna hjälpa mig.

Så vilken lyckans dag!!!! Tack Anders för det trevliga bemötandet idag det var enormt fint! Å tack till min älskade som alltid finns vid min sida och gör att allt blir så tryggt.

Med detta kommer jag somna ovaggat i kväll och jag ska ha en lång skön slapparedag i morgon efter all galen värk som varit nu sista tiden.

Så på återhörande och en sak till. GE INTE UPP! Trägen vinner om än det tar ÅR!!!!!