Så har onsdagen gått med allt den haft i sitt sköte om man säger så. Det händer massa saker här hela tiden vissa kan jag ventilera i min lilla blogg andra inte med hänsyn till omständigheter. Men jag kan säga som så att eftersom jag är en människa som för det mesta löser problem som uppstår nästan på direkten, ja eller jag startar det sen kan det vara seg draget pga omständigheter osv men jag har alltid tagit tag i problemen direkt. Att det drar ut på tiden beror oftast på att det är andra instanser som inte gör vad det ska om man säger så *fniss* Men jag själv brukar alltid ta till tunga artelleriet direkt Hehe!! Att fightas för sin egen skull då vet man hur men att se andra ha det bly tungt och få till det är värre. Men det är mycket nu i alla fall och indirekt är det inte mig det gäller men jag är involverad iallfall. Så det är tungt och frustrerande att inte kunna hjälpa eller nå riktigt fram är nog rätta ordet.
Som person är jag en bulldozer när problem uppstår. Det blev jag efter att jag själv blev mamma och skadad kan jag säga. Efter år med tafatt het och brister att få hjälp mm var man tvungen att ta fram hornen i pannan för att nått skulle hända rätt och slätt. Hade jag inte gjort det hade jag varit galen idag tror jag. Innan dess var jag en mycket tyst, blyg person som inte gärna ville vara i nått centrum nån gång om jag slapp. Men mamma rollen och min roll som patient i vården gjorde mig till jaaaaa vet inte vad *skratt* Man måste ju få hjälp och då är det bara öppna munnen och prata och till handling vare sig man är blyg eller inte. Å ja! Jag är mycket tacksam vad dessa år gett mig i munläder om man säger så *fniss*
Men just nu i livet är det mycket mycket!!! Att se på från sidan är fasen jobbigare än att fightas för sig själv tror jag. När man gör det för sin egen skull vet man exakt dels vad man pallar, vad man vill och hur mycket man utstår osv. Visst man kan råda andra osv men svårt att få det till verklighet då för alla är ju inte lika som mig att man är beredd på vad som helst för att nå målet eller vad det månne vara. Så jag känner mig frustrerad, rädd, orolig men vet också att focuserar man på det lilla lilla positiva mitt i dynghögen så går det oftast bra i slutänden ,det gör det ju. Men pallar alla som mig? Det gör mig orolig.
Nåväl eftersom jag inget kan förklara här och nu så avslutar jag mina skriverier om det och tar mig en Losec för att stilla magen. Det är nämligen min mage som slås ut då jag blir orolig och nu har jag ätit 3 Losec kurer vilket känns lite frustrerande men läget är så just nu.
Det är snart helg och vi har en lång helg framför oss vi två. Fredag till måndag kväll. Hade ju tänkt åkt i väg denna helg men med min dåliga kropp och ett jobb som inte gick att få ledigt från sket sig det helt men det blir i alla fall ledigt dagtid för min kära vilket ger oss lite mer tid tillsammans då.
Jag hoppas han får en lugn och skön helg nu bort från allt. Det spelar ingen roll just nu vad vi gör bara vi är tillsammans känner jag. Lugn och ro!!!
Jag ska pyssla lite nu och göra mys för jag tror han kommer redan i morgon kväll = massa mys! Hehe!!
Med detta avslutar jag och hoppas att allt i faggorna kommer bli till det bästa inom snar framtid så att det blir just LUGN OCH RO!
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar