Ord som värmer in i själen

Idag grät jag då vi kom in på ett mycket känsligt område när min dotter var här. Hon var ledsen och min kära sa att du ska veta att jag alltid finns här för dig vad som än händer. Det finns inget som inte går att ordna och nu är inte mamma själv längre utan ni/du har mig också. Det var stora ord! Enormt stora ord! Jag har ju alltid varit själv sedan långt innan min dotter ens föddes. Det är en lång historia som inte ska skrivas offentligt men nån andra sida än mormor och morfar har aldrig funnits.

Självklart mår ett litet barn jätte dåligt av sådana saker och frågorna är oändliga genom en uppväxt. Jag har förklarat och jag har mina dagböcker att gå efter. Men jag har aldrig sagt ett ont ord utan alltid supportat min dotter då hon frågat och hjälpt till med kontakten då hon var liten. Jag gick t.o.m till advokat för hennes rätt att ha 2 föräldrar. Men det blev aldrig så. Genom åren har hon fåtalet gånger träffat sin far och ju äldre man blir ju bättre då man efter 12 års ålder är så pass stor att man har rätten att vittna i en sådana sak om vem man vill vara hos osv. Likadant upplever och erfar man vid högre ålder själv och kan utvärdera umgänget om man vill eller inte ha det. Hon valde inte till slut och det var hennes val inte mitt efter självupplevda saker och definitivt inte ord från mig etc. Men jag vet att den faderliga gestalten är enormt viktig och än mer att man längtar och ifrågasätter då man inte har den. Ett barns frågor är tunga frågor kan jag lova. Än mer tungt att få svara på varför duger inte jag....det är nått ett barn aldrig ska behöva fråga om tycker ju jag. Men ack så många som gör det uhu!! Men vi har klarat oss i alla år om än jag önskat att hon skulle få uppleva det på ett bättre sätt. Dotter/pappa snack och inte bara ha mamma och älta med. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Bättre sent än aldrig också då min kära är sänd från nånstans ingen annan kommer från. Han är helt gudomligt snäll och jag är så lycklig med honom. Under seansen i lördags frågade mediumet om det var mamma och pappa som var med då vi satt bredvid och utan tvekan svarade min dotter ja det är det. Såg på min kära hur glad han blev och det blev en underbar känsla för mig som alltid varit ensam med allt. Jag har äntligen hittat rätt i livet och mycket mycket mer därtill, känslosamt var ordet *fniss*

Men så är det ju. Jag har kommit min käres döttrar nära på en toppen sätt tycker jag och vi kan babbla om allt och jag kan finnas där för dem då det sitter lite i omvänd sits. Levt med pappa mestadels. Jag om nån vet hur viktigt det är att faktiskt ha två föräldrar som bryr sig så självklart finns jag för dem om det vill. Det är ju sådant man har varit livrädd för att om man träffar nån med barn/ungdomar/unga vuxna att det inte kanske gillar en och hur jobbigt det skulle vara. Men vi har haft tur båda två. Hans ungdomar blir mina lite och min blir hans och det är gott tycker jag.

Orden i dag värmde mitt hjärta och jag tror att min dotter för första gången på alla dessa år VET att hon har två nu som hon kan känna tillit och trygghet med om än man inte är den biologiska föräldern. Det finns inte någon jag träffat genom åren som hon gillat utan snarare tyckt varit bäng och det är ju inte roligt heller. Men nu känns det så gott och jag är så glad att hon känner denna tillit och kan prata med min kära om jobbiga saker också och givetvis bra med men vi delar lite på problemen med våra små döttrar Hehe!! Fastän det faktiskt är stora nu men problem det finns och det är till för att lösas och tillsammans är det etter lättare och man kan få råd och allt det där jag aldrig kunnat få genom mina år som ensam förälder. Det är skit tufft ibland att fatta beslut, lösa problem, vara den enda starka då det blir tufft osv. Bara för man är vuxen är man inte gjord av stål och kan behöva råd och stöttning också.

Skrattade gott när det båda gick till affären idag och min käre sa att ta nu vad du vill ha och min dotter är verkligen uppfostrad med att inte tigga eller så..hon ville inte ta så det skulle bli dyrt lill gumsan. Då sa min käre att "pappa" betalar så passa på Hehe!!! Ja det är nått min dotter inte varit bortskämd med kan jag säga "pappa betalar" sist var nog 1997. Ja tvi vale säger jag.

Jag trodde aldrig nånsin mer att jag skulle hamna i en relation. Jag hade verkligen bestämt mig för aldrig mer utan ett liv som singel. Så kom dagen D och blixten slog ner i min skalle från ingenstans och sedan den dagen är det vi..det kallar jag saga och jag njuter, är lycklig, är kär som jag aldrig mer trodde jag skulle kunna bli. Han är min bäste vän, min älskare, min man och min själsfrände och det kan inget ändra på. Jag är så galet jädra lycklig med min J.