Den blev dessutom väldigt lugn för vår del. Jag startade ju den med en sjudundrande behandling på torsdagen klockan halv 5 och efter det var jag sänkt som människa. Uschligt ont fick jag och allsköns symtom. När man rör i kota 1 och 2 i nacken mår man inte speciellt bra några dagar efter. det känns som man är gråtfärdig hela tiden och det mesta blir jobbigt och på midsommarafton kom det uhu! Började med att benet var så svällt av orthosen att jag inte fick på den på vaden. Inga kläder täckte den och definitivt kan man ju inte ha smala byxor. Kändes inget vidare att gå i joggingbrallor på självaste midsommar för att inte denna skulle synas osv. När den sen inte gick att få på så gav jag upp för några minuter och storbölade och kunde just då inte i min vildaste fantasi tänka mig att leva med denna ställning för att kunna gå resten av mitt liv NÄE!! Vaknade dessutom med en stor inre vagel i ögat som gjorde att det gick inte ens att blinka så skavde det i mina redan totalt torra ögon. Tårarna rann och det sved kliande och gud vet allt. Inga droppar hjälpte heller . Ja milt sagt kändes det mesta skit för ett tag. Men min J är min klippa och ganska snart blev det lite bättre. Vi bestämde oss för att åka till Östhammar mitt barndoms somrar och kika på firande där. Å så blev det.
Jodå visst var det folk där och dansade runt stången. Tänk, den stången klädde alltid vi barn och sedan våra barn på midsommaraftons morgonen och sen var det fest i dagarna 3. Dans i området med kanon dansband som spelade och artister. Det var mina midsomrar från det jag var riktigt liten. Men stämningen kunde jag inte få denna dag. Det var så förändrat allt där i området. Inga sommargäster bodde kvar, husen stod stängda och tomma och det var ett kusligt dött område i stort förutom dansen då när vi kom runt stången. Men det var inte som förr. Långt därifrån. Detta område var alltid fullt av oss sommarboenden och ungar överallt i varje hus. Det var på nått vis sorgligt att koma dit i fredags och se det. FY!
Mitt första sommarjob då jag var 11 eller 12 stod öde och fanns inte mer än själva lilla huset vi satt jag och min kompis och sålde biljetter till golfen där och godis mm.
Golfbanorna var borta för länge sedan och man kunde inte ens skönja att där hade varit en 18 håls bana. Tänk som jag tränade/tävlade där och vann varenda tävling då jag var i tonåren i damklassen.
I denna urskog kan man skönja stigen mellan träden in i skogen längs in där jag en midsommaraftons dans sent på natten blev lurad av en äldre kille att gå en promenad ner bland banorna. Jag var bara 13 år. I en hast förvandlades han till ett monster som släpade mig in på denna stig långt in i skogen till en klipp häll och förgrep sig på mig. Den natten där trodde jag att jag skulle dö. Jag var så rädd att jag hörde mitt skellett skaka inne i kroppen. Och jag hann tänka att näe här kommer ingen hitta mig jag måste härifrån!!! Så från jordens avgrund får jag krafter att kasta denna kille upp i luften likt Hulken och jag sprang för mitt liv med sönderslitna kläder. Han hann i kapp mig efter att tag och greppade mig så hårt att jag verkligen inte trodde att jag skulle klara det. Men en näve fick jag fri och med den slogs jag för mitt liv och kom loss och sprang hem med blodsmak i munnen. Den natten sov jag ingenting nästan och jag bestämde mig för att aldrig tala om vad som hänt. Dels skulle jag aldrig få gå på en dans mer trodde jag och inte heller vara ute med kompisarna och när morgonen kom hade detta aldrig hänt. Denna händelse förföljde mig senare i livet och inte förrän jag var över 30 var jag mogen att bearbeta den. Jag hoppas och jag tror att denna kille fick vad han förtjänade i livet. Å jag har sett honom nu på äldre dagar och kan bara konstatera att OJA! Han fick vad han förtjänade! Så denna skog trots att jag bearbetat det idag ger mig fortfarande kalla kårar utmed ryggraden. Det var även här det för ca 10 år sedan urartade sig med min dåvarande pojkvän som fick en psykos och jag och barnen fick lämna stället i polisbil mitt i natten. Plus år av många tråkigheter efter det att gå igenom. Lite lustigt att två sådana händelser liknande kunde ske nästan på samma ställe fast med 30 års mellanrum UHU!!! Jag ska nog inte mer besöka detta ställe tror jag , det är dåliga vibbar helt enkelt.
Den gamla dansbanan där banden spelade hela midsommaren på kvällen och det var fullt ös. Den såg man heller inte ett spår av, jämnad med marken.
Men mest trist att alla dessa fina hus stod tomma som det förr var fullt liv i . Nedraget och igenbommat usch! Tänk så mycket roligt man haft under hela uppväxten där. Alla ensamma helger jag bodde där med kompisar, alla danser, första fyllan, killar ja jösses! Nu var allt dött. Ja det var faktiskt med vemod jag gick därifrån och en liten tår i ögat. Vårt fina sommarställe, eller alla tre då vi bott i olika genom åren.
Badstränderna låg öde och tomma under en mörk himmel.
Och den stora dansbanan på Krutudden som det hette där det alltid var dansband alla helger hela somrar och fullt ös. Där lärde man sig gilla dansband redan som 5 åring då man hängde med mamma och pappa ibland sittande på axeln Hehe!! Såg min stora idol som 5 åring Svante Thuresson ja jösses!! Och där fick man första kyssen, träffade första killen, första fyllan och allt det där. Men den stod kvar iallafall. Jössses vilka minnen Hehe!!
Så efter lite rund körning i Östhammar åkte vi hemåt igen på tomma vägar hela vägen hem. Det var konstigt tomt ute på vägarna och vi sade det att det känns som vi var det enda överlevande. Konstigt på midsommaren? Hade tänkt laga lite god mat men väl hemma orkade varken J eller jag det så det enda som var öppet i denna stad på självaster midsommar afton var China och så fick det bli. Buffen där Hehe!! Mummsigt gott!
Midsommardagen blev lika lugn. Vi tog lille hunden och begav oss ut i skogen länge med honom och sedan hem till J,s föräldrar och grillade ute och trotsade regntunga skyar och mörka moln ända fram till halv 9 då vi höll på att frysa ihjäl. På det åkte vi hem och tog det lika lugnt som vi gjort hela denna helg. Och i dag åkte J hem och det blev fasligt tomt igen.
I morgon är en ny vecka med massa spännande. Ledig dag i morgon, sjukhuset om mitt ben tisdag, onsdag behandling och sedan visar det sig om bostadsföretaget hör av sig efter BESLUTET från miljökontoret nu i torsdags som var ord och inga visor Haha!! spännande!!
Själv ska jag ta det lugnt till tisdagen nu och inte göra nått för dagen i dag har bestått i tvätt och städ så det räcker och blir över. Ryggen skriker av värk och benet är allt annat än toppen just nu. Hoppas bara på att värmen och solen kommer tillbaka nu för sista veckan har varit katastrof!
Jösses detta blev en halv bok nästan Hehe!! Dags att sluta nostalgia tror jag. Lite mer kaffe , en dusch och i säng!
På återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar