Tisdag och det är lika ruggigt väder som det varit sista tiden FY! Vaknade vid 10 och tänkte som så jag ligger i 5 minuter till. Hmm! Det blev till 12. Är sannslöst trött och uttråkad och i ärlighetens namn vet jag inte HUR jag ska palla dessa sista 13 dagar nu. Jag har aldrig varit deprimerad eller så men nu är det inte långt dit känns det som. Skulle min kropp orka sova så skulle jag göra det till den 17 november nu.
Snart 4 månader sittandes och bara vänta på att få mitt hem tillbaka. Endast det viktigaste upp packat resten i kartonger som jag inte ens kan röra utan att bli sjuk. Detta tär nått så in i bomben! Samtidigt veta att kanske måste allt kastas IGEN? Jag får börja om från början ännu en gång som för 4 år sedan. Allt jag lyckats och slitit mig till att få i hop sedan förra mögelflytten . Det är inte roligt alls.
Det är så många år jag suttit på detta vis tack vare prestige och nu är det inte längre okej! På fullaste allvar så kan man bli knäpp av sådant här. Inte heller orkar mina ben bege sig nånstans och det har t.o.m tagit det sista jag har, min bil från mig då jag lagt ut så mycket pengar sedan vi evakuerades och innan med i form av mediciner för att bo. Onödiga kostnader som inte en sjukpension räcker till och jag måste bara vänta med min yrkan tills allt är över. Detta är så galet jädra orättvist! Jösses vad jag hatar alla inblandade för att detta tog sådan enorm tid, så många år igen!
Men måste hålla focus nu på att orka fram 13 simpla dagar men det kan bli längre då det bara skjuter hela tiden på inflytten tillbaka. FY!!
Får helt enkelt suga på den lilla lilla gnutta tålamod och det är fasen på reserven nu.
Inväntar att J ska ringa då hans hand som han skadade för ett bra tag sedan inte vill läka och har svullnat upp enormt nu. Han väntar samtal från läkare om det behövs en ny röntgen? Så får se om han måste in till sjukhuset? Han skulle varit lugn med denna hand från början men att få en karl förstå sånt hehe!!! Ja jag vet vad dumdristighet är då jag också kämpade i flera år MOT min nackskada och med tanken "jag kan visst" Jo man tackar vad det blev av det! Men man lär sig av sina misstag. De måste man själv erfara på sitt eget lilla vis och ta konsekvenserna av så är det ju.
Så jag fortsätter väl och sitta här och glo även denna dag tvi vale!!
På återhörande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar