Mitt hjärta

 Jag säger bara det!!!! GLÖM ALDRIG DET!

Från mitt hjärta denna kväll!
Ibland tänker jag på alla det drömmar du hade, studera i Milano eller London. Bli stylist, designa mm och jag minns alla det dagar och kvällar du sydde kläder och sålde på nätet och tjänade skapligt med pengar och var inte alls så gammal. Det första små ugglorna du sydde och sålde slut på och fick beställningar t.o.m och du var endast 10 år tror jag. Hur tuff skolan var och hur vi krigade att få rättvisa för att gå i en skola anpassad för svåra allergiker, jösses hur jag krigade för dig *fniss* Å vi vann! "
Alla det läkare som gapade och skulle visa sitt maktbegär och den förbannade prestigen t.o.m där fick vi rätt!
Skolor till skolinspektionen och kritik för dess handlande som inte var okej på några punkter. Till alla det berörda knäpp gökarna som trodde det kunde sätta sig på en ensamstående mamma som dessutom var svårt whiplashskadad fick vi höra va Hehe!! Där gick det på nöten rejält!

Så mycket vi gick igenom och klarade av tillsammans du och jag om än jag hade önskat av hela mitt hjärta du inte behövt vare med om något av allt det trista som var men vi klarade det och fick RÄTT varje gång. Hur jag bad på mina bara knän och grät inför gymnasie intaget och skrev nätterna långa denna frikvot och hur vi till slut vann även det och du kom in på roligaste , bästa skolan.

Vad hände sen? Stoppar härvid. Jag önskar all det skit som råder nu får en upplösning av nått slag och att vården tar sitt ansvar och inte bara skickar remisser hit och dit och låter det ligga i en hög. Jag är less på vårdpersonal som säger orden inte karakteristiskt och enbart går slaviskt efter det och om det så är så kommer det bli en anmälan även denna gång för allt slarv som gjorts och den förbannande ignorans eller vad man ska kalla det? Vet faktiskt inte längre för orden räcker inte till!

Vad än andra säger att man inte ska ta hjälp om man behöver är det endast på ren avundsjuka! Att ha en familj, ta hjälp av sina nära och kära när det krisar är inte att vara svag . Jag är 50+ och jag tar hjälpen av mina föräldrar då det behövs och är inte ett dugg svagare för det. Det är med det nära kära man har tilliten och litar på. Hur gammal man är blir är mamma alltid mamma och pappa, pappa om det finns en fungerande sådan. Det finns där vart än som händer i livet. De sviker inte eller klankar ner det finns alltid där med sina kloka ord och det spelar ingen roll om man blir osams  det finns alltid där för en så också jag.
Men det värker i mitt hjärta just nu när jag ser hur det är med allt det jobbiga och önskar jag kunde slå med en trollstav och allt var borta. Jag hoppas den dagen snart är här! Och framförallt se dig aldrig som svag för mer styrka i någon människa har jag aldrig skådat och jag har sett mycket!

På återhörande!