Dagen över

Tur att denna dag lider mot sitt slut för idag var det en riktig jobbig dag. Jag har aldrig varit deprimerad eller så i hela mitt liv utan sett varje utmaning och hinder som "detta klarar jag". Men alla har vi vår gräns nångång? min är kommen nu uppenbarligen. Jag tror ju inte jag är deprimerad för NÄR jag trodde det efter min olycka 1997 var jag långt i från sade läkaren och då mådde jag verkligen skit och steg inte ens upp ur sängen. Då var det sorg och jag tror jag har det nu med. Jag hatar och jag sörjer. Jag kan verkligen inte förstå hur jädra elaka människor kan vara? Som dessa jag haft att göra med nu sista året från bostadsbolaget. Genuint elaka ut i hårsäckarna!
Jag ältar och ältar den dagen det ringde och kom upp till mig därborta i evakueringsboendet och sa att jag skulle betrakta mitt hem som nedbrunnet. Räkna ner värdet av mitt liv över en helg och hur denna assistent (kärring) bokstavligt talat sade att det skulle hjälpa mig med att flytta allt på vinden och hjälpa mig hit och dit och att inget från rummet skulle tas ut och sen blev det tyst. Tyst som i graven eller kloaken. Orden var stora minsann vilka svin.

Sen kom mailet. För det hade inte ens lyckats skriva min adress rätt så det kunde posta det va? Advokatens fina ord baserade på en jädra förvaltare som ljugit sig blå för honom fyfan! Ljuga för lagen , ja det äcklar mig. Synd jag inte hade råd att ta en egen advokat och se om det verkligen under ed hade ljugit också, tror fasen det. Vidriga människor! Å efter allt det utsatt min familj, mig och min dotter i ALLA år. min dotter hade kunnat dö i skiten om det velat sig illa. Nånstans hoppas och tror jag att man får igen det om man farit med osanningar, varit ohövlig osv. Jag hoppas det iallafall av hela mitt hjärta! Jag är  inte troende så men jag ska verkligen be för att det får igen det alla inblandade.

Jag hoppas också att min anmälan som jag gjort kommer leda nån vart för det får inte gå till på detta vis att man skinnar människor. Jag vet att jag inte är ensam bara här i kvarteret finns en mor och dotter till som råkat ut likadant. förlorat hela sitt hem, ALLT! Fått sina hälsor för resten av livet förstörda och av samma förbannade bolag och vi är nog inte ensamma.

Likadant skulle jag om jag orkar anmäla arbets och miljö medicin med, läkare och hygienikern som bokstavligt talade till mig som jag vore helt bakom flötet. Att jag skulle suga pengar i form av borrningar då det letade möglet och denne hygieniker som först sitter här och säger att hon känner lukterna sen har hon ingen aning om nått sånt, fyfan! Men vad har DET sugit oss på? Livet, hälsan och en jädra massa pengar vaknätter på akuten mm. Och denna lovsång "hen" körde med att åka hem till ditt fina, underbara, friska, nyrustade hem och njut. Var ju inte klok. Likaså halvt böjd över mig som jag vore Lisa 6 år och sade att det har aldrig varit nån vattenläcka i ditt hem ELLER HUR! 6 veckors avfuktare och vatten ner i källaren. Sanslös människa! Ifrågasatte varför jag inte arbetade vad nu det hade med saneringen att göra och varför spränger man ut en hel bostad under nästan 6 månader om den är ljuvligt frisk? Var detta på skoj bara då?

Båda två måste ju ha gått på droger fasen i mig Hehe!! Men 2 år har man på sig så jag hinner anmäla dem med.

Men mest av allt saknar jag alla mina saker. Det kommer på mig varje dag. En liten grej som att bättra på stolens färg , limma nått, den där tavlan, gardinerna, duken mm ja just ja allt åkte i containern. Det finns inte alternativ att pyssla och förändra längre för allt är verkligen kastat och finns inte råd att ersätta.

Jag tror inte någon skulle gilla läget och bara gå vidare så där. Trots allt har man haft ett liv sedan man flyttade hemifrån, samlat på sig saker genom över 30 år, fyndat osv. Är man som mig sjukpensionär sedan 34 års ålder  och ensamstående mamma med sjukt barn har man heller inte haft en chans att buffra ekonomiskt. Jösses vi har varit 2 sjuka i 20 år på en fjuttig lön. Då sparar man inte ens en spänn kan jag lova. Så att börja om, starta om HUR?

Men som min läkare sa när det var som tuffast efter olyckan. - Du har två vägar att välja på. En uppför stupet steg för steg tills du når toppen eller rumla runt i hålet och låta allt ta över dig. Klart man väljer att klättra för glatta livet Men det känns bittert när folk har ljugit och ställt till det för en och på det grunderna sitter jag här i dag. Det är kriminellt fanimig!
MEN! Man får igen det hoppas jag innerligt och jag ska vara den förste att gratulera om jag hör nått tragiskt Hehe!!

Jag klättrar igen då för det finns inget annat val. ska bara pusta lite mellan stegen så ska jag nog ta mig upp igen. Började i dag med att ringa soc och ska dit i morgon. Den siste instans man vill gå till men jag måste jag har ingen mat och jag har mediciner jag behöver för att bo i detta skit så jag kan sova och andas. Så bara ta tjuren vid hornen och gå in där i morgon uhu!!

Nu ska jag sätta mig ner och kika lite på Robinson Love edition jag som är såld på såpor Haha!!
I morgon är en ny dag och all gråt denna dag har väl gjort sitt till. Man får vackra ögon av att gråta var det nån som sa en gång. så hoppas på det.

På återhörande!!