En tråkig och orolig dag har farit förbi. Lilla pappa ska opereras äntligen i morgon bitti efter snart 2 veckors evig väntan på denna operation som ständigt skjutits upp. förstår verkligen hans förtvivlan nu att bara ligga i denna sjuksäng och bli matat med intravenöst antibiotika varje dag. Egentligen skulle jag inte ha åkt upp i dag var min tanke då mamma och hennes bror skulle åka i stället men kände framåt eftermiddagen att jag måste åka innan pappa opereras i morgon och önska honom lycka till.
Pappa som varit alert och sett oförskämt piggelin ut sista dagarna jag varit där och han fått den nya antibiotikan var idag inte alls sig lik. Han var kritvit i ansiktet, lite frånvarande och det såg ut som när han pratade att det connectade inte riktigt. Trodde att det berodde på att han nu inte rökt på 3 dagar för då blir man ju lite loj vet jag och när han själv ville ner och ta ett bloss körde vi honom ut en sväng utanför. Men det var inte pappa. Han hade jätte svårt att bara ta sig från sängen till rullstolen likaså att få på honom kläderna upplevde jag att motoriken inte riktigt fungerade. Fick tag i en sjuksyster som sköter honom och bad om ett litet samtal och fick bekräftat att även de sista 2 dagarna märkt en förändring. Jag som varit med så gott som varje dag sedan han kom in upplevde att han såg likadan ut som när ambulansen skjutsade honom in nu sist och han hade denna blodförgiftning. Blek, lite håglös liksom, depp och lite förvirrad på nått sätt. Men det hävdade att proverna var bra och att det enligt proverna nu äntligen skulle bli operation i morgon bitti söndag.
Jag kan efter i kväll inte få ro i kroppen då jag undrar varför det inte kollar upp ordentligt VARFÖR han blivit så här? Jag frågade om han var depp, hade ont osv men inget mer än att han upplevde armarna så tunga som bly vilket inte varit tidigare. Å jag kan inte låta bli att undra. Denna snabba förändring, lite irrig, blek, lite stel i ansiktet, svårt att hålla tråden vid tal och att motoriken var lite svajjig???? Det får mig att undra tia attack? Å inför en sövning i morgon, är det bra?? Fast värden är bra?? Ja jag kunde inte hålla tårarna tillbaka då vi satt en bra stund där i kväll och jag såg hur mycket han förändrats på dessa två dagar, VAD händer?
I morgon bitti ska det så såga av hela foten hujedamig! Han är över 80 år. kommer detta gå bra? Får bara inte bort min magkänsla denna kväll och tror det blir en lång natt utan sömn faktiskt. Jag är väldigt orolig!
Hela denna story har gått mycket fel anser jag. Från att infektionen bröt ut , alla turer med ambulans och alla dessa hemskickningar från sjukhuset för man bedömt pappa vara så alert. Alert är det sista han varit men bara för man pratar innebär inte det att man mår toppen. Hade det vid första två turerna haft honom kvar med denna infektion hade det aldrig behövt gått så här långt. Inte heller att det efter första amputationen av tån skickade hem honom direkt och UTAN antibiotika ens. Så vi anhöriga fick jaga läkaren och ifrågasätta om man inte borde ha just antibiotika då man har en staflokock aureus infektion???? Ja det missades Hmmm???
Men nu är dagen D inne i morgon och jag ber till gudarna eller vad man nu kan be till som är trovärdigt att allt detta går vägen och vi får hem en pigg pappa, man och morfar efter allt detta.
Har haft dotra här i kväll med pojkvän och vi har grillat lite och försökt att prata bort oron lite vilket är svårt. J har lagat maten, grillat och verkligen ställt upp till 1000% denna kväll som för min del varit lite lamslagen. Han är go han!!! Känner mig bara så orolig. Nu återstår sängen för min del och hopp om en toppen dag med glada besked?
Så jag säger på återhörande!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar