Det maler.

En lång tung dag har passerat. Jag sov ur uselt i natt och tankarna bara for. Så besviken att inte få ha haft chansen att gå på begravningen i går och när någon plötsligt försvinner så tänker man varför gjorde jag inte si eller så. Ja nu fanns det inte så mycket att göra annorlunda då jag inget visste och vi hade kontakt av och till sista åren dels med tanke på att vi haft det tufft båda två och omständigheter som gjort att man sagt ring när du orkar osv..ja man kan mala det hur långt som helst men nu gick det sedan december sen vi sågs sist.
Men jag ringde Helenes mamma i dag det kändes rätt då vi faktiskt både jag och mina föräldrar varit tighta i massa år då vi bodde grannar på landet och var alltid ihop alla familjer där. Det var skönt att få prata med henne och att få höra. Hon beklagade att jag inget fått veta och visst är det så i livet att ibland tar det månader för saker händer osv men riktiga vänner finns alltid där även om tiden går ett tag. Vi sa som så att av alla vänner var ju jag den som varit vän längst då vi växte upp ihop från 5-6 års ålder . Men dagen går inte att göra ogjord och den går inte i repris bara beklaga och hon förstod att jag fått en chock av att läsa på just Facebook om allt. Fick höra om hennes sista tid och hur hon fightats med massa otäcka saker och det som slutligen inte gick vägen var smitta av påssjuka som slog ut hennes kropp helt efter alla cancer behandlingar, lilla vännen. Att allt gick så fort på slutet bara på ett par dagar. Det var ett avslappnat samtal och självklart väldigt känsligt och jag grät för jag hade så gärna velat ta ett sista farväl men får ta det på graven har vi bestämt en gemensam kompis till oss  . Vi ska åka upp när urnan är satt och ta vårat farväl då inte hon heller kunde komma i går. Vi får göra det till vår egen lilla cermoni.
Men jag tänker hela tiden på henne  ♥  Alla våra minnen går revy hela tiden, alla år men sorgen är tung och jag vet att när sorgen lagt sig kan man le mot alla det fina minnena men just nu är det sorgen och tårarna som får vara, den har sin tid nu. Jag har ett ljus som brinner här och det brinner för dig Helene. Ja cancer har skördat ännu ett offer alldeles för tidigt och himlen har fått ännu en ängel ♥

Dagen i sig har bestått i att köra dotra till en vårdgivare och J kom över en stund så vi fick kramas lite jag behövde det. Han visste också vem Helene var om än inte kände henne men gått i samma skola.
Och när han åkte så hoppade tankarna på igen och nu sitter jag här och försöker skriva av mig lite men det är tungt.

♥ Låter ljuset brinna för dig, du fattas ♥

I morgon är det torsdag redan och då stänger det av ALLT vatten här HELA dagen. Det börjar bli varje vecka med sån skit nu och riktigt irriterande då man går hemma och inte ens kan laga mat eller spola i toan. Inga provsvar har kommit heller??? Det är 3 veckor nu och 3 veckor skulle det ta så vart är det???? Det ska väl hålla mig på halster kan jag tro. Det är jobbigare och jobbigare att andas här hemma då man nu måste stänga kvällstid dels pga av mörkret, råttorna. Så är rejält svälld i näsan , ingen saliv i munnen och känns som uttorkad,tung andad, tryckande huvudvärk och ögonen sticker och dessa tickande bölder ligger där i ögonkanterna och bara väntar på ännu ett utbrott känns det som. Dotra var ju hem i lördags och han vara här ca 15 minuter så fick hon akut medicinera. Så friskt är det inte på långa vägar här, mögel eller ej men noll ventilation och det kan göra en rejält sjuk om inte luften byts ut.

Få se i morgon om några svar kommer???? Jag blir mer och mer orolig för min hälsa ärligt talat!!!

Med det säger jag NATTI NATT för i dag och på återhörande!!