Min första och bästa vän, DÖD?

Tårarna rinner, jag är djupt chockad och jag kan inte fatta, vill inte helt enkelt? Ingen har sagt nått trots att många visste och i dag läser jag på facebook om detta tragiska och ser din bild på en kista det är det första jag ser då jag loggar in????

IDAG var begravningen också och jag hann inte gå för jag visste inte om det. Så fruktansvärt orättvis!!
Du var min allra bästa vän sedan vi var 5 år och träffades där ute på landet som skulle bli vårt sommarland i många år. Så många somrar vi hade så kul där ute. Tonåren kom och allt vad det innebar, killar, fester, alla danser vi var på och hade så galet kul du och jag.  Första fyllan jag kände inget av den där förbaskade lemon ginet och du tillbringade hela kvällen i en brunn och spydde. Hur vi gick alla dessa mil till och från danserna mitt i nätterna i skogen till Norrskedika. Så fort maj månad kom for vi ut första dagen du och jag och bodde där ute på landet själva i mörkret. Livrädda varje kväll med knivlådan under våra sängar ifall nån skulle göra inbrott Hehe!! Vårt sommarställe var det vi levde för då att få komma ut där och träffa våra kompisar Micke, Roger och Kent som vi alltid hängde med. Ja vi var verkligen som ler och långhalm du och jag och vi var aldrig osams så där som tjejer kan vara i den åldern konstigt nog, aldrig nånsin. Och nu finns du inte mer jag fattar inte, vill inte förstå och allra minst läsa om det på facebook.

 Jag fick inte ens gå på din begravning då ingen sagt nått, inte ens du själv då jag träffade dig i vintras och vi pratade länge där på affären så sade du hur sjuk du var. Hade jag vetat hade du fått en ännu varmare kram då. Du såg ju så pigg och fräsch ut och aldrig nånsin hade jag kunnat ana???? Vi skulle ju ses sen och senast i förra veckan åkte jag förbi utanför dig och tyckte att du satt på balkongen men så var det nog inte då. Jag finner inte orden denna dag och tårarna vill inte sluta rinna.

Det jag pratat med under dagen förstår inte hur inte jag visste då det visste hur tighta vi var förr, näe jag visste ingenting , hur skulle jag? Å din mamma måste ju ha undrat varför jag inte var med i dag?
Men jag ska ringa när allt lugnat sig.
Ja denna dag har jag inte fått nått gjort utan att tänka på dig varje sekund, lilla vän! Det var som igår vi gjorde allt det där roliga. Saknaden kommer bli enorm att aldrig mer prata med dig, ha vårt babbel och gå promenaderna som aldrig blev av  osv

  Jag tänder ett ljus för dig och hoppas att du har det bra nu där du är och slipper allt ont lidande, älskade Helene ♥