torsdag 14 juli 2016

Oj vilken dag men glad det löste sig.

Det blev en lång dag i dag. Efter endast 1 timmes ordentlig sömn i bunkern i natt ringde klockan 6 i morse. Det var okristligt!! Men jag skulle vara på sjukhuset 8 så bara stiga upp och kan lova jag var trött Phu!!

Nåväl , det fixade sig hos naprapathen med lite massage av senor som gjorde hiskligt ont och tror inte det var alls min grej då jag blev mer lomhörd än nånsin efter det. Samtidigt på morgonen ringer en gammal väninna och hade problem och det hon berättade gick in i min märg.

Jag och J käkade lunch på pizzerian och då ringer hon igen och hennes dotter hade fått problem. Jag bestämmer mig att ta bilen och åka och kolla efter henne och hittar henne på en parkbänk i inte så bra skick. Hade sovit ute hela natten och var sliten och sjuk kan man säga. Så efter lite snack tog jag med mig henne i bilen ner till soc för hon måste få hjälp. Där blev det 4 timmar nästan men hon fick nödhjälpen tack o lov i allafall för stunden. Har känt henne sedan hon var rätt liten och när jag hör att unga råkat i trubbel kan jag inte bara slå dövörat till, jag funkar inte så.
Likadant att vart tar man vägen när man ingenstans har att ta vägen och är ung? Jo man hänvisas till härberget. Jag RYSER!! Lite över 20 och ska tillbringa natten med  betydligt äldre och värre  på ett härberge? Finns det ingen rim och reson alls? Vad säger vi till våra barn?  En ung person i redan nöd blir inte hjälpt på det viset utan hamnar längre och längre ner. Är det så här vi hjälper våra barn som växer upp och i stället lägger resurserna på nyanlända som kommer, i ärlighetens namn??? Hur är det egentligen med detta? Jag rös av den frasen då handläggaren sade att du har rätten till 3 nätter på Härberget sen måste du ha intyg av oss. Näe fyfan säger jag på ren svenska!!

Det är en lång historia inbakad i åtgärder av samhället mm som man enbart kan sätta ett stor frågetecken till, hur fan tänker det? Unga människor som råkar illa ut med kanske ett beroende, hamnar på behandlingshem för det och sedan stödboende. Ett stödboende där man satt ihop en salig massa människor i samma hus med allsköns problematik...vad händer då? Jo man faller lätt tillbaka. Hem man hamnar i där det finns tungt missbrukande i bagaget och en nyanländ ska rehabiliteras bland allsköns historier av tunga missbruk och fram för allt vänskaper, blir det bra? Näe TÄNK!!!

Nåväl jag skjutsade henne att få hjälpen i dag, få hem handlat mat och någonstans att ta vägen så hon slapp ligga ute. Å jag hoppas hon sover gott i natt i värmen .

Var inte hemma förrän vid 5 i dag och dagens tupplur jag tänkte lyxa med uteblev men  jag kände att jag kan inte blunda idag.

Så nu sitter jag här med mina fötter i en balja för det värker som man slagit in en spik i hälen och ena foten vriden som en wettex duk ungefär- Det gör ONT!! I morgon är det fredag och jag och J ska ha det gott. på lördag är det fest då J,s äldsta dotter fyller 24 så helgen spikad.

Men först lite spaande här, en dusch och med hopp om en natt jag kan sova och andas här inne?

På återhörande!!

Inga kommentarer: