Plus alla fakturor det försökt med sedan september förra året. Ett evigt ringande, tjaffsande och alla säger olika och skyller på varann. Detta är det jag suttit med till nu 4 på morgonen och benat i 😩
Pappers fakturor till förbannelsen 😩😠
Så galet trött på detta som hållit på sedan förra året och alla inblandade som vänder kapporna efter vinden fy!!
Denna tid nu som skulle bli lugn och ta vara på mig själv, jo mors den varan blev det lite av. All min tid upptas av elände just nu och jag kan ju inte låta pappa ha det så här. Där mellan ska man vara alla andra till lags också vilket jag inte klarar just nu då jag inte ens orkar med mig själv. NÄR ska det bli lugnt???
Hur förklarar man för nån som aldrig haft det så här att detta är ett helvete? Jag säger att jag är millimeter från väggen och vad mer kan jag säga? Jag är trött, slut, utsugen på energi och totalt slut! Ska man be om ursäkt för det? Näe jag skiter i allt snart jag måste bara få lugnt runt mig men Hur? Alla dessa år med all den skit som varit här gjort att jag nått botten nu tror jag. Jag som trodde jag var på väg upp, skulle få min rygg fixad, det skulle bli bra allt men energin är borta tror jag, botten är verkligen nådd och nånstans ifrån måste jag få energin att komma tillbaka men Hur? Mycket har jag varit med om i livet och det har löst sig med tiden och man har fortsatt på nått konstigt vis igen och igen. Just nu känns allt bara för jävligt och jag har ingen tid känns det som det är bara ett i ett med elände överallt. 😢
Andra dagen i rad med galenskallevärk också och denna pga allt jädra tjaffs så nu går denna dag åt att genomlida den i 15 timmar igen 😩😩😩
Usch hur allt blivit 😢😢 och jag saknar mamma så ändå in i bomben. Hon var den enda jag kunde prata och ventilera saker med , den enda som förstod hur det var att vara sjuk och ibland bara inte orka. Det är så galet jobbigt att inte ha henne här mer 😢 Hennes tröstande ord så där som en mamma bara kan. Men livet är ju så här grymt och vi alla förlorar dem vi mest älskar och det måste gå vidare. Jag kan nog ärligt säga att jag fick en chock den där dagen 12 juli förra året då jag kom in i sovrummet och såg mamma på det viset. Det blev alldeles för mycket
Bara. Ja man kan ju aldrig vara förberedd för döden önskar det var så men för mig blev detven chock tror jag. Ett trauma rätt och slätt som inte vill ge vika. Att bara stå dör och inte kunna göra något och att inte få den där sista kontakten det var fruktansvärt. Just bekräftelsen ser du att jag är här, JA usch. Men nånstans tror jag ändå att gon visste att vi var där alla, jag hoppas det . Ja tvi vale säger jag.
Ja ryggen då? Den säger i från med denna brännande köttiga värk i ena hålet bara jag gått lite för mycket. Det är inte min ordinarie värk utan mer värken från nått där inne efter bränningen. Och det behövs så lite att jag rör mig så är den där och jag måste sätta mig halv liggandes eller platt på rygg. Jaja 14 dagar snart sedan ingrep pet så ännu färskt.
Jaja jag orkar ingenting mer denna dag faktiskt och så får det bli jag skiter i vilket just nu.
Trevlig helg önskar jag iallafall denna verkar bli bara skit så jag lider med den helt enkelt orkar inte tjaffs.
På återhörande 😚💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar