Sedan du lämnade oss har inget varit sig likt och det mest tungrodda år jag nånsin haft fy! Det känns i dag som det är evigheter till att jag ska må bra igen. Inget är sig likt längre och tungt som attan. 😢😢 Sorg är verkligen massivt, helt utan kontroll och slår till när man minst anar det och ger en sådan bottenlös känsla. Saknar dig så in o bomben. Här är vi i Göteborg mamsen och jag 1988 ❤ Efter en kväll på Liseberg.
Vi gjorde ju galet mycket tillsammans mamma och jag. Hon var faktiskt min bästa vän. Vi semestrade ihop och åkte på galna upptåg i alla år. Och jag är faktiakt glad för att vi hade sån bra relation. Tonåren var värre hehe. Då ville man inte ens veta av sina föräldrar. Men efter jag flyttade hemifrån blev vi sams och gjorde otroligt mycket tillsammans. Även när min dotter växte upp. Jösses mamma var min stötte pelare då jag låg där på förlossningen och skulle föda min dotter då fadern till henne var uppslukad av jorden och inte brydde sig alls. Så oj vad vi gjort massor tillsammans❤
Ja alla vet vi att den dagen kommer men för en själv tänker man att näe näe det är långt dit, inte mina älskade föräldrar. Ja jag skulle verkligen göra allt för att få en enda dag till men tyvärr för sent nu 😢 Undrar bara när och hur ska man få orken tillbaka😣
Nåväl , life must go on så är det ju. Nu ska jag stjälpa i mig lite kaffe och försöka piggna till 😉 det går trögt denna morgon. Som bilden beskriver det lite så är det väl mellan varven 😉 man famlar runt i botten dyn av och till hehe.
Men brukar ju vara så att trägen vinner 😉👍🏻 Så en underbar fortsatt måndag 😗❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar