En jobbig dag till ända. Upp tidigt och iväg och möta biståndshandläggaren på sjukhuset angående pappa och vad som nu ska hända efter vård tiden. Han blev utskriven i dag från infektion till utskrivnings avdelning. Av hans säng kompis tack o lov fick jag höra att han haft extrem värk på nätterna i knäna, han har tagit sig upp och åkt i väg i rullen i bara blöjorna och detta minns han inte själv älskade pappa. Han har har varit jätte dåligt pga värken och detta har ingen uppmärksammat förutom killen i sängen bredvid. Så tacksam att han berättade. Så när läkaren kom bad jag om att han måste få smärtlindring för fasen.
Det är så här det blir då man väntar ut trasiga knän i vården. Det säger vid 72 års ålder osv och väl där är man för gammal , fyfan. Men smärtlindring är väl för fan det minsta så förstörda ben som min pappa har. Så han skulle få insatt saroten . Hoppas bara det gör det nu på nya avdelningen, tyckte de var lite tama där. Jag kom upp och pappa fanns inte där bara hans väska. Så jag kallade på personal som knappt pratade med mig. Lite tamt första möte när man kommer till en ny avdelning kan jag tycka. Pappa var i dag väldigt låg, enormt trött och lite likgiltig tycker jag. Det var tungt att se honom och jag undrar verkligen hur han mår, hur han tänker nu. Det är enorma restriktioner med hans fot och han får absolut inte sätta den ner i golvet . Om infektionen blossar kan han riskera att få amputera hela foten. Fan ta dem på hemvården säger jag som ställt till detta. 😠😠😠 idag var det med tårar i ögonen jag lämnade pappa på kvällen usch. Såg faktiskt ut som han gett upp lite. Och jag förstår samtidigt efter detta tuffa år. Han saknar nog mamma mer än han verkligen erkänner och jag undra HUR han verkligen mår efter mammas bortgång??? Med tanke på hur jag själv mår så inte konstigt han mår fan rent sagt. Men för en man i den åldern att erkänna kan ju vara svårt. Jag själv har bett Om hjälp då jag faktiskt mår rätt krasst efter mammas död. Det mest hur det gick till, varför hon dog det är det värsta och än har inte rättvisa skipats och man kan gå vidare. Så känns det för mig. Och jag behöver push att komma vidare så därav hjälpen jag tagit nu.
Ikväll ringde pappa mig och var så upprörd då han tänkte åka ut och röka men var innanför låsta dörrar. Han kom alltså inte ut och hänvisades till matrummet att få vänta på en följeslagare, eh???? Varför då han kan ta sig själv ju och är ju faktiskt utskriven och definitivt inte dum i huvudet. Men det vägrade honom och självklart blev han arg och ifrågasatte VAD det står i journalen. Ja lilla pappa, han var verkligen upprörd. Samma blir jag . Så jag måste åka och kolla läget där i morrn efter jag varit på samtal.
Så idag var pappa uppgiven, dämpad och trött och jag blir livrädd när jag ser honom så ifall han ger upp. Jag kan förstå på ett vis men pappa är allt jag har kvar och jag vill ha han kvar alltid 😢😢 Älskade pappa💖 Fan vad tungt allt är usch.
På det hamnar J på akuten också med sin fot som det hände nått med för 14 dagar sedan och idag bråkade helt. Så nu går han på kryckor och har tok värk men lökarna kunde inget hitta hahahaha. Slätröntgen visar ju inte så mycket mer är skelett skador vilket inte detta är då det smäll i foten för 14 dagar sedan son ett pistol skott. Sen kultur, pigment skada tror jag men det ser man ju inte på en vanlig röntgen. Jaja vi får se hur allt blir, blir snart galen på sjukdomar och elände nu.
Jag hoppas verkligen pappa kommer bort från denna avdelning i morrn och kommer på kortidsboendet så han blir friare. Vara innanför låsta dörrar och inte få åka själv är ju absurt. Men framförallt att han hittar orken att kämpa igen, vilja tillbaka.
Själv ska jag sätta mig ner och börja mina anmälningar angående pappsen. Fan ta dem säger jag som gjort detta. När biståndshandläggaren ringde dem skyllde de som vanligt från sig men jag vet då jag själv var med att 24 april började detta, detta skulle noggrant ses över, smörjer för att sår inte skulle uppstå och likt förbannat sitter han där nu och riskerar en total amputation, va😠😠😠
Ja jösses, trött är förnamnet just nu och det inte hur jag ska orka med allt.
Nåväl, påt igen blir tidigt sänggående då jag måste upp igen tidigt fy!!! Så på återhörande 😚💖
Älskade pappa kämpa nu, detta ska blir bra igen så du kommer hem till bostaden och har ditt att pussla med, du måste kämpa👍🏻👍🏻 💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar