EMDR mot svår kräkfobi, EMETOFOBI.

Måste bara ta detta med kräkfobi svår sådan, EMETOFOBI.  Men först måste jag slänga ur mig några SURA meningar om Corona hmmm. Siffran stiger så också dödsfallen i vårt land. Ändå fortsätter folk att fladdra ute som vanligt? Kanske inte alla men tillräckligt många . Om man nu ska försöka få stopp på spridningen kanske man kan tänka till lite hmm? Ja jag är ju ingen expert hehe men vi är i början av en PANDEMI för bövelen. Varför då inte kanske tänka att allt går inte göra som förra året i denna tid då ev? Vad vet jag. Blir bara irriterad. Men nu släpper jag detta för idag 😜 Orkar inte höra mer.

VAD ÄR EMDR?

EMDR är en förkortning av ”Eye Movement Desensitization and Reprocessing”. EMDR är en psykoterapimetod baserad på ögonrörelser, som kan hjälpa dig att minska besvären efter upplevelserfrån det förgångna som stör ditt dagliga liv.
Vanligtvis handlar dessa tidigare upplevelser om trauman av olika slag som t.ex. överfall, övergrepp, olyckshändelser eller naturkatastrofer. EMDR har också använts för att hjälpa människor att hantera ångest och panikkänslor, svår sorg, reaktioner på fysiska sjukdomar och många andra tillstånd där starka känslor är förknippade med livsupplevelser.
  

Länken här mycket informativ  http://www.emdr.se/EMDR

Jag har sedan jag var mycket liten och började förstå levt med en mamma som i hela min uppväxt kräktes ofta ofta, jämt. Jag var så liten så hon tänkte nog inte jag tog nån notis om det eftersom hon själv var så van att kräkas så hur kunde hon veta att detta skulle bli ett trauma för mig, näe det kunde man ju inte veta. Men som barn förstår man kanske inte allt men man ser. Jag såg min mamma kräkas dagligen. Hur hela hennes ansikte förvandlades när hon mådde illa, hon sprang i väg och det lät väldigt otäckt inne på toaletten minns jag. Efter kom hon ut tårögd och allt var som vanligt igen. Då var jag ca 4 år och för mig blev det inte normalt för jag såg ju att mamma inte mådde bra. Dessa kräkningar blev otäckare och otäckare med åren för mig då jag inte fick veta vad det handlade om. När hon kräkts var ju allt som vanligt  för henne men inte för mig.  Så kräktes jag på en buss då jag var 5 år och fick då bekräftat av männiakorna på bussen att min rädsla var befogad, detta var nått fruktansvärt  och folket gjorde ju som jag gjort stack. Jag stod ofta bakom nån dörr hemma, höll för öronen och sjöng nått så jag inte hörde.

En dag när jag var 5 år ropade mamma på mig att ringa ambulansen och sa telenummret. Hon låg i sängen och mådde jätte dåligt. Ambulans var för mig 5 år = då skulle man dö om den skulle komma. Jag blev livrädd och sprang ut ur lägenheten och satte mig i en buske på gården. Ambulansen kom och lyfte ut min Mamma och körde iväg. Där satt jag ensam kvar 5 år.  Men jag visste tack o lov vad jag skulle göra och hittade till en kompis och ringde på där och bad om hjälp. Det ringde min mormor som fick åka från landet in och hämta mig.  Där började mammas alla turer på sjukhus, vilohem långa perioder och detta pga att hon kräktes jämt.  Jag bodde hos mormor och mormor hos mig i långa perioder. Kräkfobi var ett faktum.

Stackars älskade mamma fick leva med detta tills hon var långt över 60 år då man fann felet i hennes kropp och kunde operera.

För mig blev kräkor det mest traumatiska man kan uppleva en svår fobi fram tills i förrgår hehe. Jag har gått i terapier som inte alls fungerat utan mest äcklat mig och jag avbrutit.  För några år sedan gjorde jag EMDR hos en psykolog ca 6 gånger tror jag. Men i praktiken har jag ju inte fått veta då jag sällan spytt i mitt liv. Förens i förrgår. Jag var helt oberörd som att jaja då spydde jag 😜 detta var ju inget farligt var känslan direkt efter. Har ju mått illa genom åren men aldrig kräkts. Då har hjärtat slagit volter, panik ångest och vet inte vad, trauma rent sagt. Jag har bokstavligen trott jag ska dö.  Men kan bara konstatera att EMDR har raderat i min hjärna det traumatiska minnena, känslan, skräcken inför det jag haft i alla år. Jag kände ingen oro, ingen panik, inga hjärtslag eller nått , vilket för mig är HELT FANTASTISKT.  Jag är inte längre döds rädd för det men håller mig ändå borta från att glo på en spya ute, vara i närhet av nån som är sjuk så. Det enda viktiga är att jag klarar det och det är stort kan jag säga.  Så till alla med denna fruktansvärda fobi EMETOFOBI GÖR EMDR👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻

Minns min första behandling , tänkte vad är detta. Ska jag se på  ett finger och bli av med min skräck😂  Hon förklarade att detta gör man tex på lokförare som kört tåg och folk hoppat framför, tagit sina liv och lokförare som inget kunde göra. Att det liksom raderas i hjärnan för att inte ge livslånga trauman efter.  Jag trodde inte alls på det. Började följa hennes finger med bara ögonen samtidigt som hon började prata om just spyor. Jag stoppade först och blev illamående fick panik.  Men ju mer hon ställde frågor och jag följde fingrarna i luften blev hjärnan på nått vis tröttare och tröttare. Man kände att nått hände och man blev jätte trött inne i huvudet. Vid sessionens slut frågade hon nått som om jag skulle höra någon kräkas vad var min känsla då och jag var tom, kände inget speciellt. Och så flöt sessionerna på. Och idag kan jag ju säga att JA jag är botad, mina minnen raderade så att det inte uppstår panik. Så glad.

Samtidigt tänker jag på mamma vilket helvete hon hade i över halva sitt liv att må dåligt innan hon fick hjälp. Hon var 16 år då hon första gången lades in på sjukhus  och över 60 då hon fick opereras, älskade mamma vad du fick kämpa❤ idag vet jag att hon inte lider mer, har det bara gott, fri all smärta . Det gör det lättare att sakna på nått vis att hon har det bra nu❤❤❤❤

Så till mamma uppe i landet bakom molnen vill jag bara förmedla att äntligen är jag fri min svåra fobi som vi ofta pratade om. Hon sa ofta tänk om jag vetat då hade jag ju berättat för dig att det inte var farligt, ja hon kunde ju inte veta😢 Men jag vet att hon vet detta😊👍🏻

En extra värmande tanke till mamsen ❤ Saknar dig kopiöst och skulle göra allt att få träffa dig och babbla som vi alltid gjorde.  Få dina stöttande ord mellan varven nu. För mycket är tufft nu och jag är så rädd att pappa inte ska orka. Sista dagarna har han inte varit sig lik, så trött så trött då jag pratar med honom. Visserligen har han varit svårt sjuk nu men jag är så rädd att han ska lämna mig. Och inte får jag besöka honom heller pga  Corona. Så ge mig kraft att orka detta med ❤❤❤❤

Nu blir det lite pyssel här få kvällen att gå och bara hoppas på bättre tider snart.

Fortsatt trevlig helg och på återhörande😘❤