Ja så var den 57,de födelsedagen överstökad nästan iallafall. Ett fåtal timmar kvar. Det var den värsta födelsedag jag nånsin varit med om, hu så trist och tung😩 Har inte orkat gjort nått i dag så vid 20 tiden klädde jag på mig och gick en rask promenad på nästan 30 minuter,. Nu först på kvällen var det vindstilla och rätt skönt ute. Så hualigen för denna trista dag.
Läste en krönika i dag som var så verklig just nu men även så nattsvart och det stod att framtiden var innehålls lös. Usch så mörkt det lät men så är det ju just nu. Vi vet inget om framtiden just nu. En hel värld är på samma våglängd just nu inte bara en person, en familj, eller en stad drabbad utan hela världen. Men detta NÄR vet man att pandemin är över? När kan man börja umgås igen och kommer det tillbaka? Och när? Detta är ju nått vi aldrig haft förr inte på detta vis . Aldrig nånsin har ju världen stängt ner. Ja inte Sverige då som kör på tvärs emot alla andra länder och i vår huvudstad verkar det mest som man trängs och umgås mer av nån lustig anledning.
Ja detta som råder nu är fasen inte att leka med det är helt klart. Frågan är hur långe ska mam behöva vara i karantän? Jag har inte träffat pappa nu på 1 månad och det känns så jäkligt. Han fyller 86 i år , är svårt multisjuk ska jag inte få vara med min pappa den tid han har kvar??? Det är vidrigt ju😢 Känns som massa dagar går förlorade liksom. Som dagarna jag förlorade med mamma om man tänker så. Hade ju ingen aning att mamma skulle dö på 12 timmar från ena dagen till den andre då hon inte varit sjuk så i den bemärkelsen. Men så var hon bara borta och man önskade man hade fått mer tid, så mycket mer😢
Men hitta det positiva i allt detta är svårt men gör man inte det blir man nog knäpp så bara kämpa på och ta det små glimtarna varje dag , en dag i taget så kanske allt detta vidriga är över en dag. Det är tur man har bilen att dra i väg med, bara åka, se nått annat liksom men ändå vara skyddad. Nått positivt i allt detta är att min utmattning verkligen blivit bättre. Jag har fått vila för första gången på massa massa år. Inga måsten, inga tjaffs, inget krigande utan jag har verkligen fått lugn och ro som jag egentligen inte haft sedan 2004. Mögel härvorna, evakueringar, hemlöshet, oro, sjukdom, flera operationer, kampen att få upprättelse i mina mögelboenden, mammas död och år då pappa åkt in och ut på sjukhus och vi varje gång trott att han kommer inte klara detta, helvetes hem, hus försäljning och att jag alltid funnits vid hans sida i alla dessa år trotsvattvjag själv var sjuk och gick på knäna. Jösses vad det varit tunga saker alltså😩 Inte konstigt jag klappade ihop förra året. Så denna period i karantän har verkligen gjort positiva saker med mig, jag jar fått stanna upp och vilat vilket gett mig orken tillbaka mer och mer . Rent sagt är det gott att umgås med sig själv med . Jag har r.o.m sista åren alltid haftven temperatur på ca 37,5-38 bara av att vara. Idag är tempen normal 36,5 och helt klart pga att få vila kroppen från allt👍🏻
Men nu har min födelsedag gått över till ny dag och denna tror jag fasen aldrig jag kommer glömma, så trist att ord saknas😢
Mycket är trist nu, svårt bara för jag är i en riskgrupp. Endel tycker att man ska leva på för det gör andra. Men andra lever inte i en riskgrupp kanske och varför skulle nån offra sig om man säger så eller utsätta sig för risk för att andra ska må bättre. Så är det ju nu att man står sig själv närmast dum vore man väl annars?? Så JA jag är i min karantän så länge det behövs, punkt!!! Och jag är inte den enda onej.
Nåväl, söndagen på g, ny dag och en dag i taget☺👍🏻 Med det säger jag natti natt och på återhörande. Var rädda om varann 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar