En dag till hemma. En dag i taget råder och det är rejält trist nu usch. Solen skiner man vill ut och ha tillbaka livet som var för ca 8 veckor sen. Tänk hur allt kan vända om, det har man ju aldrig i sitt liv varit med om. Att inte livet bara löper på liksom. Åka och handla, kika i affärer, gå på loppis, gå ut och äta, träffa människor osv. Galet egentligen detta hur fort det gick och hela jädra jordgloben befinner sig i en enda vidrig smitta som skördar uppemot 900 liv per dygn på vissa platser i världen.
Man kollar dessa jädra siffror varje dag kl 14 då det kablas ut hur många fler usch. 4947 är smittade i vårt land men endast 16 har tillfrisknat , låter ju scary😲 Siffrorna är ju läbbiga att kolla på.
Påsken närmar sig, min födelsedag och pappa som jag inte fått träffa nu på ett bra tag usch😢 Jag tänker ofta på att tiden är så dyrbar med pappa då han faktiskt är 86 år. Att denna tid som ör kvar ska vi inte få ses fyfan 😢 Och det skrämmer mig. Detta tar på. Tur jag har min bil jag kan sätta mig i, åka en sväng men inte så roligt ensam. Detta tar verkligen på. Och denna vår man hade sett fram emot så kopiöst efter denna mörka vidriga vinter som varit. Näe då kom smittan i stället 😩 Man ska gå omvägar om man går utanför dörren för folk, hostar eller nyser nån är det bara lägga benen på ryggen. Plasthandskar när man går ut med soporna och ner i tvättstugan. Beställa maten via nätet osv. Hur fasen kunde det bli på detta vis????
Jag tänker på lilla mamma som faktiskt fick slippa detta. Å jag vet hon hade varit jätte nervös nu om hon hade levt. Jag hade nog packat in henne i bilen och kört henne hit så hon fick bo här hehe. Åh tänk om jag kunde göra det med pappsen bara ta honom hit. Usch och fyfan hur det blivit allt 😢😢 Det gäller verkligen och inte tappa greppet i dessa tider. En positiv sak är andå att min utmattning blivit bättre, alltid nått. Nu finns inga måsten, inga tider att passa och därmed får kropp och själ vila, alltid något om man ska försöka hitta nått positivt med detta. Dagarna är verkligen det lugnaste lugn man kan tänka sig just nu.
Jag fick en tid inför min operation i axeln i går och det kändes ju si så där i detta läge. Som jag längtat att få den opererad men NU😲 Jag vill inte ligga på sjukhus nu. Visserligen ska detta göras på ett privat ställe men ändå. Nåväl jag måste ju gå dit och se hur de tänkt. Jag vill nog gärna vänta till juni iallafall. Jag behöver ju också hjälp hemma efter och just nu är ju det kört. Jaja vi får se vad som sägs i nästa vecka. Annars har dagen bestått i lite fix här hemma och så startade jag att glo på en ny seri BRON. Så spännande 👍🏻
Pratat med J som ligger där hemma med sin rosfeber och lite babbel med pappsen. Så mycket annat har inte hänt så bara fortsätta i denna lunk en dag i taget.
Med det säger jag på återhörande och skickar de varmaste tankar upp till landet bakom molnen till er alla där ❤❤❤❤ Ni hade tur som slapp detta helvete som råder just nu😢 samtidigt hade jag behövt er här nu. Så ensamt utan våra samtal vi alltid hade i timtals. Mammsen, Kate, Helene mfl. Nu om något behöver man detta då isolering står på schemat. På nått sätt i detta skrämmande vi lever i nu känns det för jäkligt ensamt 😢
Nåväl, var rädda om er därute ❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar