Gud hjälpe mig eller nått sånt😩 Jag är så förbannat trött på att gå i försvar precis hela tiden för att jag måste vara extremt försiktig för denna smitta. Gång på gång. Jag vet inte hur många gånger jag måstat förklara vad mastocytos är, vad som kan ske och orsaken till att jag inte kan träffa folk som är ute just nu i samhället, med denna smitta och kör på som om ingen pandemi finns. Jag kan inte vara i närheten av människor som kan vara potentiella smitt risker pga min sjukdom. Punkt slut!!!! Och jag kan träffa min dotter då hon själv är isolerad pga sin sjukdom. Hon är inte ute punkt även där!!!! Och min pappa som är i livets slutskede, sitter också inne, testad vid minsta lilla kan jag också träffa då vi har både munskydd, visir etc. Inte träffar någon annan än honom under extremt säkra promisser. Thats it!!!!
Men om man inte kan se till sina egna vardagsbestyr, hur man lever, vart man vistas, omständigheter och name it är inte mitt bekymmmer. Jag är inte självmords benägen eller hur man ska säga i detta för jag hittar fanimig inte orden längre. Jag tänker inte utsätta mig för smitta för att andra ska må bra helt enkelt. Likaså kan andra inte respektera mig varför ska jag respekter andra??? Jag kan inte slita ut min sjukdom ur kroppen, inte lämna den hemma för att jag ska göra saker som är roliga om det vore så enkelt. Jag är den jag är och jag försöker leva så gott det går med allt detta och mer kan jag inte göra. Duger inte jag som jag är , ja inte mitt problem. Och jag tänket inte mer förklara, behöver inte ens göra det mer än 1 jädra gång mer. Så förbannat trött på detta.
Detta är definitivt inte roligt för mig heller att vara isolerad från omvärlden men vad har jag att välja på? VAD???
Att gå ute i detta väder för att umgås är heller inget jag har lust med. Det värker i min kropp av vädret och av allt jag har, jag är så mentalt slut av allt med pappa att jag orkar inte ge nått utöver . Jag får ju inte nån påfyllning liksom i allt det negativa och då blir det svårt . Vissa stunder i livet suger ut allt man har och då krävs tid till återhämtning. Nu har jag inte bara min svårt sjuka pappa utan jag själv är sjuk också vilket jag måste gång på gång stå till svars för. Vad fan ska jag säga som går in????? Mer än det som redan är sagt? Jag sitter ju inte här, går igenom alla dessa operationer, omfattande undersökningar, är förtidspensionerad, åker till sjukhus mm för att jag är frisk som en nöt kärna, näe!!!!! VAD mer ska jag förklara???
Mina provsvar kom i går och det var ju inte bra då det stigit mer. Precis det som inte får ske😩 Varför vet jag inte och pga av covid får man ju inte heller träffa läkaren utan telesamtal bara . Inte fått nån vidare förklaring om mat, medicin mm kan påverka uppgången? För nu tog ju jag en salig massa bedövning i måndags i ryggraden och tog blodprovet på onsdagen. Kunde det gjort att tryptaset steg?? Eller kan den mat jag äter med histamin ge påslag? Viss mat med histamin klarar jag ju att äta utan symtom. Ska jag gå ner på skon kost? Frågorna är många och inte förens i januari ska jag få en telefontid suck.
Näe just nu är det mesta segt som grönaste snoret ärligt talat. Jag är piss less på att bli i frågasatt och detta eviga tjat. Förbannat less! Om inte corona funnits just nu hade jag dragit i väg långt bort och bara varit, hämtat krafterna jösses så skönt det skulle vara.
Pappa har ringt 4 ggr idag och det går inte prata med han alls längre för han förstår sig inte på telefon längre 😢 Det gör så in i bomben ont i mig varje gång att tårarna bara rinner😢 Har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjort sista tiden för detta gör så förbaskat ont. På det toppen på moset i dag galenskallevärk också 😩 Vi bestämde i går dotra och jag att vi firar inte julen nu utan kör den hemma ensam hos oss själva. Jag orkar inte ens fixa nått denna jul. Det blir pappa på julafton sen hem och bara ta det lugnt. Så får det bli. Och mig gör det faktiskt ingenting för jag orkar helt enkelt inte och vill inte hamna på ruta 1 igen i min utbrändhet.Är bra nära av all annan skit.
Resten av denna dag blir slappardag så SKÖNT.
Vädret skit grått i dag också och 6 grader och just nu nattsvart ute 😩 Ljuset är ett fåtal timmar endast just nu och det gör ju saken än värre. . Vet inte när solen lös sist så drygt.
Nu lite mat i magen och fortsätta ta det lugnt. Må dennna sol komma tillbaka snart och corona ge sig🙏🙏🙏 För gudarna ska veta att detta är drygt nu. Och det man behöver definitivt inte spä på det med annat skit.
Om man nu inte kan acceptera hur allt är just nu, acceptera att jag just nu mår helvete men kämpar på, att det är fruktansvärt tungt att ha en svårt sjuk i alzheimer mm men förfan skit i mig då, lev livet, njut om nu jag är en belastning eller vad. Jag kan just nu inte trolla eller ändra på min livssituation hur mycket jag än skulle vilja. Detta är mitt liv just nu och tyvärr inte så glamoröst men verkligheten. Och till det sista när man kräver att den som är sjuk ska styra upp sitt liv typ och ändra på saker ???? Det kan jag säga inte går av mina egna erfarenheter. Inte just när man är i en svacka kan man styra upp nått annat än att hålla sig över ytan, kämpa på. Allt annat får vänta. Så är det!
På återhörande 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar