Onsdag redan och veckan startade med mina mål en i taget. Detta kommer inte gå smärtfritt men jag ska klara dem. Startade med 2 km i måndags power walk till idag 5,5 km. Hade hjälp av dotra och när man är 2 kan man gå hur långt som helst utan att man ens märker att man går eller känner smärtorna. Lagt om maten lite och slutat med choklad och annat. Mer proteiner så håller man sig mätt och inte blir sötsugen. Jag ska tillbaka till den jag var. Dessa år nu har inte varit bra med skit mat mellan varven bara för man inte mått bra. Jag har ju aldrig varit sådan förr utan lagat min husmanskost , hållit min vikt osv.
I måndags var jag på en reading, det var inte alls menat så utan dök upp bara. Skulle in på en affär 10 minuter innan stängning och handla en sak till mina stenar och kristaller. Hon i butiken frågade om jag hade bråttom då hon hade en tjej som gjorde readings om framtiden där och hon gjorde de gratis. Fanns inga folk i butiken så fine tänkte jag. Ut genom dörren kommer en tjej jag mycket väl kände igen. Från helvetes boendet pappa var på först, de jag anmälde. Hon var pappas sjuksköterska där ett tag, hmmm pinsamt men å andra sidan gjorde inte jag fel utan dem och t.o.m hon sa det att hon slutat helt inom vården då hon sett så det räckte och nu gett sina förmågor hon alltid haft chansen och startat eget. Så no hard feelings.
Jag hade enormt läkande händer och hon sa hon aldrig sett detta också att jag inte var lycklig, inte den glada , starka tjej jag varit. Hon såg i min mage att där fanns så mycket ilska, sorg vilket helt stämmer och att detta hon såg var inte den jag brukade vara. Näe absolut inte. Livet har varit hårt mot mig senaste åren och jag vet själv att jag bär på en salig massa som gör mig olycklig. Men hon sa att jag kan ta mig tillbaka till den tjejen igen och hon gav mig lite verktyg och råd vilka jag redan visste men behövde nog få en puff att se. Likt min väninna som också ser, är medial mm och framförallt haft de hårda livet också har sagt åt mig att jag måste älska mig själv vilket jag inte gjort under flera år nu. Att varje dag se sig i spegeln och säga att jag älskar dig, du är bra som du är och verkligen mena det. Jag har kunnat det en gång men livet har tagit det ifrån mig. 😢 All stress ska ut ur mitt liv, allt negativt och jag bestämmer vad jag mår bra av eller inte. Jag ska tillbaka till det så är det.
Tänk alla år jag dansade❤ Jag har dansat sedan jag var 11 år tror jag. Dansen gjorde att jag mådde bra efter olyckan. Även om jag ibland inte kroppsligt gjorde det så själsligt.
Det fanns så mycket bra då.
Jag satt i kväll och såg en gripande film ojoj tårarna bara rann😢😢
Massa saker dök upp i minnet och av nån anledning 1999 och min långa rehab på Alfta. Den som räddade mitt liv, den som gjorde mig till den jag blev efter olyckan och hur jag hanterat mina skador, lärt mig leva med, acceptera osv. Men även minnen av de jag träffade där under den perioden. En period i mitt liv då jag fick säga hejdå till den jag var innan olyckan då jag aldrig skulle kunna bli den igen pga den skada jag fått då. Galet tuff period både psykiskt och fysiskt samtidigt som utan de jag träffade där hade jag aldrig tagit mig igenom den perioden så bra ändå. Vi gjorde samma resa där och då. Att försöka förklara denna resa för nån som inte gjort det går inte. Det var nått man delade med dem där och då. Och jag vet Hur rädd jag var första dagen att inte veta vart jag kommit direkt och skulle vara inlagd så länge och tänk om man inte hittar nån att prata med , jag tankarna snurrade så. Mitt minne är första morgonen vid frukostbordet jösses tänk om jag får sitta ensam . Den morgonen hände nått som alltid kommer finnas i mitt hjärta och jag stannar därvid. Filmen väckte upp nått från mycket mycket länge sedan en känsla helt enkelt.
Ett annat minne är när min dotter kom upp, lilla hjärtat 9 år bara ❤ Hon låg inlagd med mig i min rehab då jag var så dålig att hon fick köras upp dit över 20 mil och blev kvar 14 dagar med mig. Den högste av läkarna där kallade henne princessan och hon fick bo och äta gratis där hela tiden. Ja tänk vad man, vi gått igenom. Ojoj!,
Så nu är målet att hitta hem igen, hem till mig, den jag är👍🏻
Har också gjort livräddande åtgärder på mina växter hemma som inte gillar detta mörker vi har vareviga dag. O soltimmar på vet inte när 😩 Det är fasen mörkt vid 3 nu usch och hela dagar.
Det blev växt belysning😍 Rejäla saker men ändå så små. Jag fick ju växter av mamma 2 dagar innan hon hastigt dog. Dessa var på väg förra vintern då detta mörker var detsamma även då att dö. Och aldrig i mitt liv att dessa växter mamma gav mig ska dö, det var det sista jag fick av henne och de betyder så mycket. Så belysningen nu vilken är enormt stark och ersätter solljuset kör jag ca 6 timmar per dag då mina växter är vana vid den solen sommartid och mår toppen. Har ju en bostad med helt fel läge för växter då jag har enormt dåligt med sol in här. Så nu hjälper dessa till lite och jag ser redan att bladen inte rasar men som sagt enormt ljus jag som är känslig mot starkt ljus. Men men det måste gå.
Nu blir det sängen och en ny dag i morrn. Känner av mina ben, rygg och höft nu av promenade i kväll 😢 Så få se om jag tar mig ur sängen i morrn😲
Tänker på dig mammsen❤ Och har så mycket jag skulle behöva prata med dig om så ojoj. Du fattas oss så det gör ont😢
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar