Denna vecka har verkligen rusat förbi. Mått toppen efter testet i måndags i min bröstrygg. T.o.m nacken har lugnat sig så detta lutar åt operation om 1,5 vecka.
Men pappa mår allt sämre för varje dag😢😢 Detta är nog det tuffaste jag gått igenom att se sin älskade pappa tyna bort bokstavligt talat. Idag kunde han inte ens prata då jag fick tag i honom via personal och telefon. Tror inte ens han visste vem jag var usch. Kände panikångest ärligt talat för första gången. Fick svårt att andas😢 Pappa testades för covid i tisdags då alla symtom tydde på det. Diaree, feber, enorm trötthet och lät som han höll på bli strypt i halsen. Han har varit isolerad sedan söndags på sitt rum helt ensam fyfan. Vi får heller inte komma då de fått in covid på avdelningen. I torsdags kom svaren pappa hade INTE covid men alla andra hmmm???? Vad har han då??? Kan man ju undra. Men de andra är symtomfria lustigt nog. Hela veckan har han knappt kunnat prata och så förvirrad älskade pappa usch😢😢😢
Att bara sitta här och inte få vara med honom är jävulskt. Kanske sista tiden i hans liv och jag får inte vara med honom det är tungt. Man försöker hela tiden hitta på nått för att skingra tankarna men jag har nog aldrig gråtit som denna vecka. Ser inte klok ut i ansiktet med konstant röd gråtna ögon och alldeles svälld. Inte heller kan man göra nått som distraherar pgs detta jädra corona. Ensam hemma hela tiden så kommer ju paniken att detta faktiskt kan vara slutet nu😢😢 Detta är fan själv på ren svenska . Hade inte pandemin varit hade man kunnat träffats och skingra tankarna så men istället är jag i en jädra risk grupp med min skit sjukdom som idioten till läkare såg till att jag fick den där natten på akuten😠😠
Ikväll kom verkligen paniken då han inte kunde prata alls och lät så svag. Personalen sa att han heller inte ätit alls. Tror inte heller de gjorde nån ansats att locka honom till det heller. Säger bara det fyfan för livet när man blir gammal och än värre mitt i en jävulsk pandemi med till på råga så man inte får ses. Ibland undrar man vad tänker han? Tänk om han tänker att vi struntar i honom för att vi inte är där? Jag har sagt till personalen att de måste påminna honom om varför vi inte är där . Detta gör så ont så ont att ord saknas 😢 Jag vill inget mer än finnas vid hans sida så han känner sig trygg. Näe livet är fasen inte nådigt just nu. Så var det nån som sa att jag skulle chilla typ. Inte hetsa upp mig, lägga energi och blablabla. Det är för fan min pappa, min älskade pappa som är på väg bort från mig. Den enda jag har kvar❤ Hur fan chillar man i en sådan situation? Är för fan inte psykopat och utan all empati. Tack o lov är jag född med ett hjärta och fullt av empati men det verkar ärligt många sakna. Sånt märks när man hamnar i en tuff situation.
Ja jag vet att livet har ett slut för alla så är det ju, även för min pappa. Men man blir fasen aldrig redo för sånt. Jag är inte ens klar med sorgen efter älskade mamma❤ Och pappa har sedan dess gång på gång fightats med så mycke och alltid kommit igen. Men jag vet att han är snart 87 år och allt har ett slut men jag vill vara med honom nu. Förbannade corona😠😠
Så nu sitter man mest och väntar på det där samtalat ingen vill ha. Ikväll var det riktigt illa usch. Efter jag pratat med honom och efter jag fick höra att jag skulle chilla hade jag bara lust att ta bilen och bara åka till vet inte vad. Långt bort och självklart ta med mig pappa❤ Näe detta är riktigt tufft nu. Måste försöka få tårarna sluta men vet inte hur. Kanske borde jag ta bilen och bara åka , för bilen gör att jag kopplar av.
Ja man önskade ett toppen nytt år efter det piss år vi haft i pandemins tecken. Men det verkar som sagt bara fortsätta med skit. Jaja får försöka hitta nått bra på TV så tankarna skingras lite. Ber till det högres makter igen att pappa kommer igen men tror tyvärr inte så. Kämpa, kämpa älskade pappa för jag behöver dig kvar här 😢❤ Om än jag också förstår att som det är nu är det inget liv alls och resan till mamma och få träffas igen i landet bakom molnen som jag brukar säga vore en befrielse att slippa lida mer.
Ja innan den dagen mamma hastigt lämnade oss hade jag ärligt knappt tänkt på att den dagen ska komma. Mina föräldrar hade visserligen varit svårt sjuka av och till, olyckor mm men det löste sig alltid. Mamma var också en fighter av dess rang ojoj. Sedan hon var 16 år var hon ialla år svårt sjuk med sin mage. Pappa sjuknade 1994 i denna jädra sarkoidos och urinblåse cancer. På äldre dagar rasade de hemma bröt lårben och slog sönder skallar och näsben och det var halvt om blodbad mellan varven där. Och mammas ben där ett kärl brast och 1,5 liter blod sprutade på 30 sekunder i hela rummet. Jösses vilka turer alltså men de kom alltid åter. Så nog har man varit med om lite sista åren isch. Att mammma inte vaknade den där dagen blev en svår chock då jag fann henne.
Nåväl ska leta på nån komedi på netflix så man får annat att tänka på, i morrn är en ny dag igen men en sak säger jag att ha tillit för det boende pappa bor på den är vad som kommer under skosulorna då man gått i ko skit. Har sett och fått höra alldeles för mycket det sista 2 åren där. Så ord saknas till kompetens hos en stor del av de som jobbar där 💩💩 tyvärr.
I skrivande stund är det nån jävel som skjuter med här😲😲 Lät som 3 skott och en bil som rivstartade i ilfart. Sån skit har vi varenda vecka med så man jar t.o.m blivit blasse då man hör skott😩 Polisbilar tjuter och blinkar blått i natten konstant . Det har också blivit en jädra vardag i detta land och får bara fortgå???? Bara i kväll läste man om kvinna skjuten, man skjuten i köpcenter, mord och fan och hans moster och åker man genom stan är polisen överallt och gängbildningar och skit. Så less på skiten😩
Ja denna dag var inte i glamourens tecken sanna mina ord, summa sumarum
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar