Jag höll mig ju igår från att inte ringa upp till sjukhuset. Så det inte tycker man ringer varje dag då de har det tufft där. Men idag måste jag. Kommer fram till avdelningen och pappa finns inte där😲 De bläddrade och bläddrade och ingen pappa. Så säger de har ingent ringt dig??? Å hjärtat stannade en sekund, vaddå ringt???? Nej ingen har ringt OM VAD??? Då kom ilskan vadfan händer??? Hon bläddrade och kollade och minutrarna gick och jag var riktigt förbannad, det räcker nu kände jag. Men till sist , jo han är flyttad till covid rehab men lustigt att ingen ringt dig. Ja eller hur, som vanligt med slarv. Inte första gången pappa inte finns där på sjukhuset och man får inre bilder framför sig vad som hänt.
Jag ringer denna nya avdelning och fick tag i en person direkt. Hans saturation var nu bra och han klarade sig utan syrgas och blodtryck bra. MEN pappa har slutat äta, dricka, prata och var hyperkänslig mot beröring plus krampade i kroppen. De frågade om han varit så här tidigare. Njae inte känslig, krampa och inte prata men alltid då han ligger på sjukhus blir han konfusorisk. Jag berättade om alla turer och hur han blivit kraftigt förvirrad, fått dilerium osv. Men väl hemkommen har detta klingat av. Så många gånger han åkt in medvetslös, vaknat upp inte vetat vart han varit och massa undersökningar dag som natt . Detta har tagit stryk och han får detta tillstånd. Jag har ju alltid funnits vid hans sida, kunnat puscha och han känt sig trygg och nu får jag inte det pga covid. Usch detta är så hemskt. Jag brukar få honom på bättre mående. Han har då också matvägrat men jag har ju kunnat lirka och tagit med det han älskar som jordgubbar. Det har alltid gått i hehe. Men nu vet man ju inte, krampat har han aldrig gjort inte heller slutat prata.
Åh han måste ju undra vart jag är😢 Detta är det värsta jag varit med om att inte få vara hos honom. Och tänk om han inte vill längre med allt han varit med om. Det sägs ju att när man inte vill längre, när man ger upp går det fort. Fyfan, jag har inte sett pappa mer än in i ambulansen i tisdags men sen inte sedan 5 januari. Då blockade boendet igen för covid. Ska jag inte få se pappa mer, fyfan så vidrigt alltså. Detta är verkligen vidrigt!!!! Jag mår sååå dåligt av detta och har under dagen städat halvt ihjäl mig bara för att ha nått att göra. Tog bilen nu på källen och körde planslöst runt runt med tårarna rinnandes. Allt för att focusera på annat än det värsta.
Det får inte sluta på detta vis, jag vill ha pappa min kvar. Blev tok arg på min dotter som hela tiden klipper av mig i det jag säger och snäsigt säger att jag har hört det, hela jävla tiden. Är det konstigt jag glömmer just nu och kanske säger en mening 2 ggr eller. Jag är så stressad och detta har pågått nu i ett i ett i åratal. Jag har gjort verkligen allt för min pappa, fightats, anmält, skällt ut och gud vet vad då de vanvårdat honom. Åh vart farao ska jag hämta krafterna nånstans??? Jag är själv sjuk, massa operationer min blodsjukdom och jag gick in i väggen förra året rejält. Inte ens då fick jag återhämta mig då pappa blev svårt sjuk dagen efter min kollapps ocskå pga boendet. Då var jag på sjukhuset bara dagen efter och fightades då de nästan skulle sätta palliativt på honom. Helt absurt att jag på kvällen innan kolappsade, åkte ambulans in med havererat blodtryck, plus mm. Kunde inte stå upp och bara grät av ren matthet. Sen dagen efter påt igen, borsta av utmattningen typ och iväg. Jag är så förbannat slut att det finns inte och en jädra tillrättavisning att jag sagt en menig 2 ggr näe fyfan. Hjälp mig istället.
Om bara inte covid varit nu hade jag bara dragit nånstans, utan att tala om, om så bara för en natt eller 2. För jag är ju helt ensam i detta, livet löper ji på för alla andra oberörandes men det är min älskade pappa som jag bryr mig om för allt i världen han är den enda jag har kvar. Rent krasst utan honom är jag fan ensam så känna det. Och på måndag ska jag opereras, vara intakt och avslappnad inför det, jo mors!!! Är så trött så trött😢😢😢
När allt är över, när allt är lugnt då åker jag bort så är det. Å jag tänker fan bara dra, kanske upprepar mig så bättre att vara tyst. Om mamma ändå från sin himmel kunde komma ner bara en stund , ge mig lite boost i allt detta.
Ska pyssal lite till här så jag slipper tänka och oroa mig. Älskade pappa jag önskar jag kunde skicka telepati och ge dig krafterna nu att orka, komma tillbaka. Jag längtar så efter dig min stora starka pappa❤ om jag bara kunde skulle jag ta hand om dig och vi skulle dra långt härifrån så du slapp dessa förbannade boenden och allt det de utsatt dig för. Kämpa , kämpa så vi kan ses igen😢😢😢
Å fan ta alla empatilösa människor just i detta, hoppas på karma😠😠😠
Med det säger jag på återhörande och hoppas morgondagen har bättre nyheter än denna 😢
1 kommentar:
Tack😊❤
Skicka en kommentar