Ytterligare dagar har gått och tråkiga sådana 😢 Varit hos pappa varannan dag och nu är det bara sorgligt fy!!! Han är inte med alls lilla pappsen❤ Frågan är om han verkligen känner igen mig och min dotter längre. Usch😢😢
I går var jag ut till honom och han hade sovit till kl 12 han är så trött så trött efter corona. Men frågan är VAD har corona gjort med hans kropp??? Förmodligen gjort pappas hjärnskador värre?? För han har inte varit ens minsta klar i huvudet efter corona och jag tror inte heller han kommer bli bättre tyvärr och det gör så ont så ont fy!! Stora starka pappa sitter nu bara och apatiskt stirrar rakt fram då vi är där . Klart man vet att ens föräldrar blir gamla och det kommer en dag då man måste ta farväl så är det ju. Men den dagen skjuter man framför det händer inte mina liksom. Vill inte bara!!! Pappa är ju den enda jag har kvar nu och att se honom så här är jävulskt. Jag stor gråter varenda gång jag åker i från honom och livrädd att det är sista gången vi ses. Likaså när jag åker och säger att vi ses i övermorgon och han inte ens reagerar med ett hejdå ingenting. Då blir det svårt att bara gå ut genom dörren. Så var det igår usch fyfan hur jag grät😢😢
Sen tar det hela nästa dag att återhämta sig för man är så mentalt slut och så ska man åka igen. Blir inte ro på nått vis. Ändå vet jag nu att han har det så bra han bara kan ha det. Ojoj vilket boende jag lyckades tjatat mig till 😜 Gudomlig personal verkligen ❤ Och struktur på allt plus super koll på patienterna. Synd bara han inte för ett år sedan då jag fick akut flytta honom från Attendo första gången och ville ha honom ut till detta ställe men då var han fortfarande klar och ville bestämma och ville inte ut på landet. Tänk så mycket helvete han sluppit om jag hade fått bestämma men men det går inte göra ogjort nu. Får vara glad han får den bästa omvårdnaden nu den tid han har kvar❤ Och det vet jag han får och jag kan koppla av på den punkten i allfall.
I kväll hjälpte personalen honom att ringa och lille vän säger jag. Det brann utanför honom och hela huset var i fara, en stor båt hade transporterats bort utanför honom och så kom de tillbaka med den och det var inte en siffra rätt. Så där är vi nu att bara hålla med allt hur tokigt det än är. Måste bara hitta balansen i detta att han förändrats nu och inte ha detta dåliga samvete som man ändå får för man kan ju inte vara där 24/7 samtidigt som man vill ha all tid som återstår med honom nu. Denna tid är så dyrbar liksom. Men jag åker varannan dag nu och även om han bara sitter och stirrar mestadels planslöst är det värt dessa timmar att finnas där för kanske nån minut så förstår han, vad vet jag? Och jag vet ju att jag verkligen gjort ALLT för min pappa i alla dessa år och lite till faktiskt. Rättare sagt har det nog inte gått att göra mer men tror man ändå alltid känner detta samvete då flera jag pratat med som varit där jag är i dag säger lika. Som anhörig tänker man alltid hade jag kunnat göra ännu mer , det är nog standard liksom om man har en hjärna hehe.
Mitt i allt detta tänker jag då på mamma vilken tur om man ska säga så hon ändå hade att slippa allt detta pappa gått igenom. Äldrevården, demensboende fy!!! Detta hade mamma aldrig klarat, aldrig!!! Hon fick somna in i sin säng hemma, hjärnan iallafall somnade in där . Hemma i sitt kära hem i sin säng ❤ Resten det timmar det tog på sjukhuset 12 var bara en transport sträcka till resan till landet bakom molnen. Hon slapp vara medveten om lidandet tack o lov. Om än det blev ett trauma för oss anhöriga. Men nu i efterhand inser man ju att för henne var det det bästa.
Men denna tid tar all min energi, svårt att ens hinna komma igen onnwn man åker igen och nått annat orkar man inte med mellan. På det corona helvetet att alltid tänka på att skydda sig, bara ta säkra kontakter som då gäller för mig. Och att då få omgivningen att fatta det😩 Jag har min blodsjukdom, min allergi mot mediciner och mot det mesta tack vara den. Att inte träffa människor som kan vara potentiell smittrisk och då är det bara min dotter jag kan lite på då hon sitter i samma sits och endast bara åker ut med mig. Så är det och så kommer det varaså länge corona härjar. Jag kan och tänker inte offra mitt liv för att vara andra till lags, jag är inte självmordsbenägen rätt och slätt i klartext. Och jag vet inte hur många gånger jag måste likt ett karbonpapper upprepe detta vilket blir jobbigt. De jag kan umgås med är endast de som gör som mig inte träffar potentiella smittrisker. Och jag är inget unikum i.o.m detta, det är massor som måste hålla sig isolerade pga sjukdom . Och jag säger som så passar inte det, accepteras inte det är det inte mitt problem för i detta kommer jag inte ändra mig PUNKT!!!
Nåväl, fredag kväll snart förbi och i morrn är det besöka pappsen igen❤ Det är så här det är nu och inte heller det kommer jag ge vika för. PUNKT!!!
Nu blir det en dusch, glo på TV kch sen sängen på det så jag säger på återhörande och natti natt😚❤
Å tack älskade gumsan för att du är med mig i detta så svåra och ger mig energi att orka❤❤❤ Å tack bästa Inga för att du alltid finns där, alltid orkar lyssna och du om nån förstår då du själv gjort samma resa ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar