Först ett brev till himlen denna dag❤
Åh mamma vad jag hade behövt dig nu😢❤ Så mycket jag skulle vilja prata med dig om som man bara kan göra med en mamma❤ Det är enormt tungt nu med pappa😢 Ibland önskar jag att jag bara hade hälften av det känslor jag har, det skulle underlätta . Att slippa bli så ledsen varje gång jag åker ut dit. Igår när jag kom satt han och sov i rullstolen. Foten var ännu mer tjock och blå lila. Jag klappade honom försiktigt på axeln och sa att jag var där men han reagerade knappt. Han kunde knappt prata och jag tyckte munnen var ännu mer sne än den varit normalt. Han försökte vakna till men sluddrade mest och jag kunde inte ens höra vad han sa. Tror inte ens han förstod att jag var jag ärligt talat😢 Jag hade med mig napoleon bakelser åt oss och massa gott men han klarade inte ens att äta själv , var som motoriken inte fungerade. Jag fick mata honom och fick i han en hel dricka vitaminwell med ett sugrör plus lite jordgubbar också . Han kan inte ens hålla flaskan eller muggen själv längre. Sen somnade han igen. Jag satt i 2,5 timmar men tänkte som så att han behöver vila så jag sa åt han att jag åker nu så han fick sova vidare men utan nån direkt reaktion. När jag kom utanför dörrarna rann tårarna och jag var totalt matt i hela kroppen. Stod ett bra tag i dörren och tittade på honom där han satt och tänkte tänk om detta är sista gången. Varenda gång känns så att man vill liksom inte gå ifall det är sista gången😢😢 Usch så hemskt det är😢
Ibland tänker man att man bara skulle vilja ta hem pappa den tid han har kvar. Ha honom hos mig här och pyssla om honom. Tänk om jag kunde få in honom i bilen och vi kunde åka iväg och bara ha det gott. Till vårt gamla land, återuppleva gamla minnen❤ Gevhonom en fin sista tid bara. Men inte ens en biltyr går längre förvhur får man in någon som lyfts med selen? Näe det går ju inte. Tänk det var bara 2 år sedan som vi firade midsommar här hos mig på min balkong. Jag hämtade honom och han körde sin lilla röda permobil jag köpte ny åt honom. Den har han helt glömt idag😢 Denvmåstevjag sälja nu förvhsn kan aldrig mer komma utbi nån trafik. Men midsommaren för 2 år sedan satt vi här och mumsade sill och färsk potatis, janssons och pappa var klar och vickunde prata. Idag vet jag inte ens om han vet vem jag är😢😢 Jo stundvis säger han mitt namn men sista nu stirrar han bara på mig. Näe fy detta är så sorgligt allt😢😢
På det åkte jag hem till min ensamhet igen och det gör ju inte saken bättre. Tänk om du hade varit här mamma och jag har kunnat få prata. Isånna här lägen gäller inte tjo och tjim påt igen eller nått annat patetiskt tillrop. Värsta frasen är väl " alla kommer vi dit, alla ska vi dö och det är bara acceptera" Jävla känslokallt när man är mitt uppi. Å som jag inte fattar det, jag är inte korkad liksom. Men finns nått som heter socialt beteende och empati . I vissa lägen måste man välja VAD man säger om man nu har nån form av empati och medkänsla. Tyvärr har jag sett en rejält stor portion av avsaknad av det😩
Man behöver ventilera, behöver få vara ledsen, få vara liten och rädd och allt det där även om man är vuxen. Där var du bäst lilla mamma❤ Alltid ett lugnande ord så man kände att det blir bra. Åh vad jag saknar våra telesamtal flera gånger per dag. Det är så förbannat jobbig att må så dåligt varje gång man varit där och denna enorma stress och rädsla att det där telefonsamtalet ska komma som jag verkligen inte orkar med nu. Fan jag vill ha min pappa kvar, jag vill att han ska bli frisk för han är allt jag har kvar. Men så självklart vet jag ju att han ska också åka dit till landet bakom molnen där du är men mest av allt vill jag ha er båda här . Samtidigt så säger ju den kloka delen att pappa har inte mycket till liv här så är ju sanningen. Han sitter sovandes i sin rullstol , hans kropp är full av dessa förbanande staflokocker som äter upp och ställer till det. Kärlen i hela kroppen är minimala att blodet ska passera och demensen så illa så det inte finns knappt en verklighet kvar😢 Älskade pappa vad jag önskar honom det bästa bara. Inte lida.
Men det är tomt här utan dig mamma❤ Finns inget kvar känns det som , en bit av mig försvann den dagen du lämnade oss och jag avskyr denna stad och det känns som inget kommer nånsin bli som förut. Jag vet att du och jag diskuterade en sak för många år sedan. Du med din enorma intution likt min sa en sak som jag då inte ville lyssna till. Jag är där nu och jag håller med dig. Du hade alltid rätt hehe. Allt som hänt här sen du for i väg hade du redan sagt i princip. Du skulle baxna om du bara hört en del 😜 Å jag kan riktigt höra dig vad du skulle sagt, Faktiskt 😜😂
Nu har jag skrivit lite om allt och det känns lite lättare redan, nånstans i en annan dimension vet jag att du finns och skickar lugn👍🏻 Så vansinnigt saknad 😢❤ Det gör fortfarande ont att inte ha dig här och detta jädra aldrig mer usch. Men endag ses vi alla igen i landet bakom molnen❤ Älskar dig lilla mamma❤❤❤
Annars har denna lördag gått med rasande fart och jag har haft en dag med massa "göra" energi lustigt nog. Även om det värker precis överallt kan man ändå ha lite rest energier till sånt som ger endorfiner att må bra om man säger så. Torkade av balkongen, lag golvet, satte ihop möblerna och gjorde grunden där ute. Sen ska växter, kamin mm ut men det vankades regn mot kvällen så jag väntar med sådant. Det jobbiga är gjort iallafall.
2 kommentarer:
Kramis mitt i allt det jobbiga
Tack❤
Skicka en kommentar