Helgen passerat kan man säga. En gråmulen sådan men varm ändå. I går drog jag och min bästa väninna iväg ut till kusten och trotsade väder gudarna. Här hemma regnade det men ju närmre kusten vi kom så slutade det. Mulet var det men varmt och skönt ändå. Så vi strosade runt ute vid havet medhavd termos med kaffe för lite mys så där.
Det var i mina uppväxt trakter där jag från barnsben växte upp. Kände bara för att åka dit och gå i minnena lite så här efter allt som varit. Minnas allt det fina inte bara det sista tråkiga nu när pappa dog😢. Vill minnas honom som den friska pappa. Försöka radera de sista 11 dagarna nu som var rent av hemska 😢 De ska inte förstöra allt det fina och sätta sig på nån näthinna tänker jag.
Vi hade iallafall en super mysig lördag där ute. Satt och bara insöp havet ❤ Så tacksam för den vänskap vi har . Vi har ungefär lika bakgrund, bagage. Fått kämpa genom livet för det mesta och därmed hamnar man på samma våglängd och förstår varann. Har man inte gått livets hårda skola tror jag det är svårt att förstå varann som endel då inte gjort. Gräddfilen har ju aldrig varit ens i närheten av mig eller att nått bara ordnar sig utan att man behöver lyfta ett finger. Tänk va att vissa har det så 😲 I ärlighetens namn skulle jag inte vilja vara utan mitt bagage, vara utan att få klara mig, lösa mina problem etc. Vad blir man för människa om man aldrig får kämpa lite??? Jo det vet jag. Man blir oempatisk för andra, självgo och tänker bara på sig själv innerst inne och massa negativa effekter i det sociala livet utan för den bubbla man befinner sig i.
Jag är fasen glad jag fått kämpa, svära, skrika, varit orolig, rädd, kämpat igen osv. Det har gjort mig till en människa som kan förstå andra, bry mig om de som har det svårt, ge av mina erfarenheter osv vilka är guld värda. Jag behöver ingen som snackar för mig jag klarar mig själv så himla gott. Framförallt bryr jag mig från djupet av mitt hjärta för de medmänniskor jag stöter på som har det tufft. Inte för inte jag jobbade över 5 år som stödperson. Älskade det❤
Nåväl, var inte hemma förrän efter 18 i gårkväll och då hade verkligen havsluften gjort sitt. Behagligt avslappnad och en rensad hjärna typ 😜 Jag funderar starkt på att flytta ut vid kusten då det alltid varit min dröm att bo vid vatten. Men då mamma och pappa blev äldre ville jag ju inte lämna dem då jag är ensamt barn och de hade ju bara mig. Nu är situationen helt annan då jag är helt ensam så och kan uppfylla mina drömmar. Man har bara ett liv och vore fan själv att inte göra det man vill då när man kan.
Visst jag har en relation men jag kan ju inte leva nått bara för att. Han kommer inte flytta på sig, jag trivs inte här och vill definitivt inte bo i denna stad längre pga många orsaker. Det är bara skit här. Skjutningar, rån, våldtäkter, knivskärningar, bränder, en jävla attityd och fan och hans moster . Piss less på sån skit 💩 Vill inte ha det runt mig i det proportioner som är jist nu. Varenda dag läser man i tidningen att nått hänt vadfan😈😈
Så jag ser mig omkring och får se vart allt landar 🤗🤗
Idag har jag rensat källaren phu😣 Hade ju pappas hela förråd där så det var en hel del att gå igenom. Alla hans saker, små pryttlar han samlat, videoband till tusen med inbandade filmer mm❤ Han fixade och trixade lille pappa❤ Men jag kan ju inte spara allt det får inte plats. Men så svårt att gå igenom hans saker 😢😢 Kläder och dyligt usch. Tårarns bara trillade. Vill inte, vill inte att han ska vara borta han var ju allt jag hade ju😭 Det är galet tomt varenda dag att inte få åka till honom mer. Var ju allt jag gjorde i 4,5 år. Inte ringa , ja bara höra hans röst så galet tomt.
Så massor blev slängt och nu är det mest papper och sånt man måste gå igenom noga men jag kommer in i mitt förråd hehe.
Kan säga att jag mår sådär efter allt som hänt. Är mycket i mitt liv som är upp och ner just nu. Enormt mycket. Känns som jag har en lång väg tillbaka i återhämtning gällande min utbrändhet jag helt ignorerat 1,5 år för att vara hos pappa då han behövde mig .
Från kollappsen 1,5 år sedan var jag ju dagen efter på sjukhuset den gången ( trots att lökarna sa strängt i från ) och vakade över pappsen som var jätte sjuk och sen har det bara löpt på. Har knappt haft en dag att stanna upp, vila, tänka på mig själv. Självklart fanns jag där när han var sjuk han var ju allt för mig ❤ Nu känner jag ju när jag fått all tid i världen hur galet sliten, trött jag är 😢 Både mentalt och fysiskt. Så att vara ajour för nått annat nu det får vänta. Nu är det JAG som ska hämta tillbaka MIG och mina energier sen får folk säga vad fan de vill ärligt talat det skiter jag i. När folk pratar om ANDRA som gått in i väggen då är det SÅ förståeligt, åh stackars va så den fått kämpa och blablabla. Men när jag gjorde det, av nån lustig anledning är det som att folk blir sura. Kallar det att sånt är livet och massa skit. Uppenbarligen får inte jag gå in i nån jädra vägg alls utan har tydligen fötts till att pleasa andra och med ett psyke och fysik av nått från yttre rymnden eller???? Facinerande är det må jag säga. Men se det skiter jag i nu för mitt mående är prio 1 på min lista vare sig eller. De som inte fattar det ber jag vänligen försvinna från mitt liv nu!!!!!
Jag ska vila upp mig, resa iväg till nått mysigt ställe absolut inte där det är folk mitt i en pandemi men nånstans . Bara vara. Det ser jag fram emot. Lite back packing by bil😜 Önskar jag fick med mig dotra men det kommer jag inte få då hon måste vara hemma och ha ställningarna 😩 Kanske nån road tripp vem vet.
I morrn är det recharching igen så skönt. Bästa behandlingen❤ så dotra och jag drar i morrn för att fylla på med massa goa saker👍🏻 även förbränna lite😜
Med det säger jag på återhörande och natti natt😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar