❤❤❤VILA I FRID ÄLSKADE PAPPA❤❤❤

 I kväll 1 augusti kl 19.30 lämnade min älskade pappa jordelivet 😭😭❤ Efter 1 veckas helt otroligt kämpande  orkade hans kropp inte mer och det var en befrielse att känna hur han svävade ur denna kropp som definitivt inte var hans sedan lång tid tillbaka. Så mycket lidande 😭 Sedan mamma dog har min dotter och jag suttit vak i 4,5 år över 6 ggr och ställt oss in på att detta klarar han inte och nästa dag har han vaknat upp pigg igen. 6 blodförgiftningar,  x antal amputationer varav den sista halva benet som jag fick skrika mig till uppe på sjukhuset för de tänkte inte ge han. Han överlevde nästan 2 år till då och fightade sig tillbaka. 

Sista turen nu blev den sista efter tarmvred, blodproppar i lungorna , dränage av lungorna med tappning på 1 liter vätska och lunginflammation på det och ännu mer vätska till idag . Redan för 2 veckor sedan ställde jag mig in på denna dag mentalt. Men sista veckan har varit den värsta i mitt liv😭 Pappa har bokstavligen drunknat i andningarna av sitt eget slem och vätska. Vi har suttit varje dag jag och min dotter så till den milda grad att jag nästan svimmade.  En kasse packad med förnödenheter har stått vid min ytterdörr, jag har ställt klockan på ringning varje morgon 7 för att snabbt göra ordning frukost, snabb duschat och varit livrädd för detta samtal att NU måste ni komma snabbt. Jag har sovit 1 timma i stöten och kollat telefon så jag inte missat samtalet.  Och i morse vaknade jag med min galenskallevärk.  REJÄLT😢 Dotra vaknade min sina helvetes mensvärkar och vi sa som så kanske blir vi hemma idag för vi var rejält dåliga båda två.  

Jag ringde sjukhuset och de sa att det var lungt, ingen förändring mot tidigare. Men jag tog upp att pappa inte vårdats okej då de inte ens rakat honom på 14 dagar och han hatade skägg så bad dem göra det då han inte skulle dö på detta vis. De ringde efter nån timma och sa att de inte lyckats raka halsen och frågade om rak apparat. Så jag pallarde mig i väg 4 mil ut till boendet med min galna skallvärk för att hämta hans rak apparat.  Stannade en stund i hans rum och andades in hans energier, plockade ihop några fina t shirtar som jag vill ha som minne  då jag faktiskt själv kan ha dessa och hans telefon.

Åker hemmåt igen och då är skallvärken i den värsta kalibern så beslutar att jag klarar inte åka upp på sjukhuset idag. Jag tvättar en maskin med hans tröjor,  kollar telefonen och ser att den är död, går inte ens att ladda hmmm????  Konstigt då han inte ringt med den sista året och jag stängde av den då han blev liggandes dagtid där så han inte skulle bli störd. Han kunde inte alls ringa själv med den längre som förr. Men i kväll dog den bara. Samtidigt släpper min skallvärk BOM!!!! Vilket den aldrig gjort och jag kastar mig i bilen upp till pappsen. Under resan skiner solen så varm och jag kollar upp på himlen som var alldeles klarblå och tänkte att denna kväll vore den perfekta för honom att somna på. Så lustigt va. Kommer in på salen och ser att pappa förändrats riktigt sen i gårkväll, han var så blek. Går fram och tar honom på axeln och säger - jag är här nu pappa.  Varvid han rör på munnen 2 ggr och jag säger du behöver inte prata jag är här nu och hans hjärta stannar. Han dör framför mina ögon 😭😭😭 

Jag var helt lugn som om tiden stannade helt, öppnar upp fönstret och säger till honom att flyga i väg till mamma nu, hon väntar på dig. Går ut och säger till att pappa är död nu. Så galet allt blev bara så där liksom. En sköterska går in tar pulsen och konstaterar att ja hans hjärta slår inte längre. 

Jag ringer min dotter och talar om och hon bryter ihop och kastar sig på cykeln upp. 

Jag var så lugn att jag förvånades av mig själv då jag minns mammas död som ett trauma.  Mamma dog på 12 timmar utan minsta förvarning och med pappa har det gått nu 2,5 vecka så man har på nått sätt förlikat sig att denna dag kommer och hunnit sörja redan innan över de som komma skall på nått vis. Likadant sista veckan nu då alla vätska, näring, medicin satts ut så har jag gråtit floder varje dag. Sett han lida,  lyssnat till dessa andningaapparater tills det skar sig igenom hjärnan  ljudet av dem. Jag var på nått vis redan redo och klar. Min dotter däremot som var lugn då mamma dog och jag tvärtom bröt i hop nu.. 

Älskade pappa❤😭😭😭

Vi fick i alla fall för 3 dagar sedan ögonkontakt med honom då min dotter masserade honom och han kämpade upp ögonen mitt i massagen.  Då såg jag att han såg oss, kände igen oss som han inte gjort på länge nu då alzheimern helt tagit hans grepp  nästan .  Vi sa att vi älskade honom, att han skulle rymma från denna kropp nu för mamma väntade  på honom i princip tackade för den helt fantastiska pappa och morfar han varit. ALLTID funnits där för oss båda då jag varit helt ensamstående med min dotter sedan hennes födesel.  Han blev en faders figur även för henne då den riktiga tyvärr uteblev i alla år😠 sedan stängde han sina ögon helt och vaknade inte upp mer.  

Så mycket kämpande är över nu och pappa slipper allt lidande ❤ Det kommer vara oändligt tomt nu då jag sedan mamma dog varit hos pappa 24/7 . I vått och torrt. Kämpat för honom, bett 2 boenden dra åt h..vete och fick honom tillslut på ett boende han fann lugnet på.  SOM JAG KÄMPAT😣 Men en självklarhet då jag aldrig skulle  låta han bo nånstans där det skiter i de gamla. 

Så vart ska jag ta vägen nu😲 Inget mer åka till pappa om dagarna, ta hand om honom. Så märkligt.  Kommer bli en enorm tomhet nu en tid.

Det som återstår nu är tömma boendet, ringa begravningsbyrån, planera begravning,  boupptackning mm . Men denna gång vet jag då jag gjorde allt då mamma dog. Det känns skönt nu att veta  allt sånt.  Efter allt detta vill jag bara ta det lugnt och själv hämta krafterna som är få just nu. Kollapsade ju för bara 1,5 år sen pga alla sjukhus vistelser med pappa, oro, ilska, sjukdom och slarviga boenden😠 Så kände i veckan att väggen var nära igen.   Så summa summarum just nu var detta en stor sten som föll i kväll från mitt hjärta av två anledningar. Pappas enorma lidande är över😭❤ Så även  mitt eftersom jag varit den som hela tiden varit vid hans sida jämt.  Jag har tappat lite av mig sen mamma dog och inte tagit mig tiden just att  vila odyl. Pappa har kommit först liksom.

Så älskade finaste lilla pappa. VILA I FRID NU❤❤❤ Du kommer alltid finnas i mitt hjärta vart jag än går. Är dig evigt tacksam för den fina uppväxt jag fått av er❤ Tacksam för att du alltid funnits bara ett samtal bort❤ Och för alla våra år jobbandes i hop i huvudstaden ❤ 

Nu väntar mamma på dig där i landet bakom å

molnen. ÄNTLIGEN får ni återförenas❤ och jag vet hon längtat och saknat dig❤

Älskar dig❤ och saknaden kommer vara enorm men glad du äntligrn fick ro i kväll fri all skit du kämpat så tappert med. Du var en fighter pappsen💪❤

Nu ska jag sova utan klocka på ringning och jag känner mitt upp i detta ändå en lugn. Så på återhörande och natti natt 😚❤