Onsdag redan. Har varit lite omtumlande händelser kan man lugnt säga 😜
För det första öppnar landet Sverige upp till "normal läge" Corona är över i vårt land verkar det som och nu går vi all in efter 1,5 års malande varenda dag om CORONA. Jag tycker det är lustigt att man satte detta datum långt innan 29 september. Idag läser man då att folk KÖAR för att få komma ut på krogen och festa dag 1. Suttit sedan tidiga morgon med chark brickor för att få detta jösses säger jag. Lite GOD JUL I sjuksängen känner jag men jag kan ha fel. Folk har ju sen länge rännt i affärerna helt utan skydd, vett och sans och särskilt de äldre hmmm??? Man hävdar " jag är vaccinerad" jösses så korkat nu när vetenskapen kommit fram till att vaccinet faktiskt inte håller med antikroppar och skydd. Efter ca 7 månader har det dippat 85% skyddet vilket blir vad efter ytterligare månader???? NADA!!! Så de som ränner ute nu helt oskyddade och hångarvar att jag är vaccinerad jodåsåatt säger jag. Som sagt vi får se framåt😜 jag kör på med mitt munskydd och visir och håkler mig borta från folkmassor 👍🏻
Jag letar drömbil👍🏻🤗 Min dröm ska uppfyllas att köpa den bil jag verkligen vill ha med allt vad det inbebär. Välja färg, klädsel, paket, panoramatak mm ojojoj😍😍
Detta är inte lätt ska jag säga men typ sådan här 😍 men jag vill ju välja min färg på allt och så ska det bli. Samtidigt som jag blir ledsen att mammsen och pappsen inte kan få vara med och dela denna glädje😢❤ Mamma som älskade hänga med på upptåg i bilen . Och om man ska gå in på det kämpar jag verkligen varenda dag med min sorg efter det pappa😢 Jag saknar honom så det gör ont . Saknar våra samtal om dagarna han i sin lilla värld med allt tokigt och lite slugt som hände hehe. Saknar bara detta att ändå veta att pappa fanns där även om han hade alzheimer så hade vi klara stunder mellan då han var vanliga pappa men framförallt jag var inte ensam. Ensamheten nu är hemsk att inte ha mamma och pappa som man kan prata med om precis allt. Farao så tufft att veta att det aldrig aldrig mer kommer bli så😢 Men såklart gråter man inte hela dagarna de rullar ju på sin gilla gång men från ingenstans kommer sorgen och saknaden på en och då måste man tillåta att få vara ledsen en stund det är helt normalt fast endel hellre tycker man ska gå vidare för det är gjort nu . Sånt är vidrigt tycker då jag och får jag inte sörja, prata om mina nära kära som gått bort, minnas och vara ledsen näe dra då säger jag.
Idag vaknade jag till Th4 syndrom efter att i går haft galenskallevärk😩 Hela bröstryggen låste sig och halva kroppen kom i en kramp. När detta sker i Th4-Th5 då accelererar hjärtat och rusar och ett kraftigt illamående som inte ens släpper förens man får bort låsningen. Så 7 i morse var jag uppe med tuppen tok illamående och smsade min . kiropraktor . Han är alltid grym på att trycka in mig så jag får hjälp så också idag? Men det satt i ryggen som stål så jag måste tillbaka på fredag.
Ja tillbaka till min sorg . Vet inte om jag behöver lite hjälp kanske att få ventilera det jag upplevde. Jag är ju som sagt en enormt känslig person innerst inne men tuff på utsidan. Jag har av olika anledningar även gått ner mig i min självkänsla och självsäkerhet. Saker som hänt i livet som jag behöver bearbeta och jag behöver verkligen hitta tillbaka till MIG igen. Var längesen känns det som😢 Tjejen som klarade allt, som inte var beroende om man säger så framförallt den glada tjejen.
Att vara med i vården av en multisjuk anhörig i så många år som jag var tar på krafterna. Den oro jag levt med och nära döden upplevelser när pappa faktiskt var så illa sjuk att vi gång på gång så många gånger inte trodde han skulle överleva😢Den stressen som gav mig en riktig kollaps med utmattning då kroppen helt lag av och trots det var jag på allt igen dygnet efter. Jag han inte få 24 timmars brejk knappt. Att jag idag är hjärntrött och totalt SLUT , fattar man inte det ja då saknar jag ord. 😩
Att sitta vid sin älskade förälders säng när de beslutar palliativ vård fyfan det är det värsta man kan göra. När de fråga mig och jag bara vägrar säga ordet ens. Fan jag vill ha min pappa för alltid ju. Palliativt är det värsta ord jag vet usch. Men där satt jag efter och tänkte jaha. Ska han dö nu framför mina ögon? Så urbota vidrigt. Jag som kämpat så för pappa i nästan 5 år och nu ska jag bara se han ligga och dö sakta utan vätska, näring, ner drogad av morfin mm. Sinnessjukt kan jag lova. 10 dagar dessutom vakande. Den totala utmattningen önskar jag knappt min värsta fiende det är ren tortyr. Så mycket tankar, så mycket tårar ojoj. Sedan sista minutrarna i nåns liv i sin älskade pappas liv. Helt ensam stod jag där när hjärtat slutade slå och hans liv var slut. Tiden stannade det blev totalt tyst och stilla och jag bara stod där . Öppnade fönstret lite mer och sa till pappa att flyga ut . Men denna totala tysthet, tomhet och sorg fy😢 Var inte kul att stå där helt ensam kan jag säga. Efter jag var ut och sa till att pappa är död nu blev det bara tomt. Satte mig vid hans sida och bara stirrade och tänkte fan också det var inte så här det skulle sluta. Inte pappa också 😢 Så också allt mitt kämpande för honom 😢😢😢 Hur kan man då sen säga/ tycka att gå vidare bara, chilla typ.
Näe jag ska nu hitta mig själv, resa i väg lite när jag får min nya drömbil🤗
Jag hoppas att jag har både mamma och pappa med mig i den andra dimensionen som vakar över mig. Ja så tror jag på nått vis att det är. Det sägs att varje gång man tänker på de som gått före är det där intill en❤
Och jag tänker sörja så länge jag behöver det.
Jag tänker prata om och minnas min mamma och pappa❤❤ den som inte vill höra det lämna mig i fred säger jag.
Och behöver jag gråta gör jag det.
Nåväl, i morrn har jag en dag jag inte har nått inplanerat, pyjamas dag😜 Nu blir det en sallad och se nån bra serie tror jag. Med det säger jag på återhörande. 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar