lördag 18 september 2021

Mina skriverier har fått ge vika ett tag för sorgen.

Pappa vad jag saknar dig😢❤ 1,5 månad har gått nu sedan den där kvällen du dog framför mina ögon.  Dina  sista andetag jag hann upp till😢 Men kan inte få bort ansiktet från min näthinna hur han kämpade att få leva in i det sista. Hur jag sprang fram och tog honom om hans magra axlar och sa - jag är här nu pappa.  Hans gul vita ansikte så magert och så kämpande. Och hur hans 2 sista andetag var innan hjärtat slutade slå.  HUR får man bort den bilden? 😢 Hur jag alldeles ensam stod där och allt blev så tyst det bara kan bli, tiden liksom stannade.  Så overkligt.  När mamma dog var vi flera i rummet då de skedde men usch jag var verkligen ensam denna gång. 

Det är så galet tomt efter alla dessa år jag var hos pappa i princip 6 dagar i veckan i 4,5 år. 


Åh vad jag saknar att åka till dig❤😢
Finaste lilla pappa❤

Hur han ringde till mig om än förvirrad så babblade vi ändå på vårt vis och mellan varven förstod han ju vad jag sa.  Mitt i allt detta har jag fått distansen till mammas död vilken var så olidligt svår innan.  Kanske mycket då det skedde över en natt från att ha pratat och allt var som vanligt till att finna henne hjärndöd hemma i sängen. Det blev ett trauma för mig. Pappa hade man på nått sätt så många gånger ställt sig in på då han varit livshotande sjuk dessa 4,5 år så många gånger då man vakat på akuten över honom.  Men att han i 10 dagar skulle plågas i palliativ vård som det så vackert heter. Vidrigt säger jag. Se nån man älskar övervallt annat inte få mat, inte vatten utan bara abrubt ta bort ALLT och i stället pumpa i morfin och lugnande så de försvinner . Vidrigaste jag nånsin sett. De 5 sista dagarnq var hemska,  så mycket tårar ojoj.  Och hur han in i det sista försökte öppna ögonen för det var nått han ville säga men inga ord gick ut bara hans blick som han sa att detta kommer gå åt helvete  så kändes det.  

Ja så är det ju nu😢 Och man måste vidare helt enkelt. Lite är det väl så att detta jag nu hamnat i är något helt nytt för mig.  Det var 31 år sedan jag levde med mig själv om man säger så.  😲 Det var då jag fick barn och blev ensamstående vilket innebarvatt ta hand om ett liv  inte bara rå mig själv.  När sedan dotra blev stor blev mona föräldrar gamla och behövde mig.  Så detta är ju väldigt nytt att helt plötsligt stå med all tid i världen och hitta vem år jag egentligen efter ALLT?  Vad vill jag när jag verkligen har min egna tid? 

Klart jag vill kolla vem jag blivit efter alla år. Jag vill ut och se mig omkring, ta bilen bara dra, se vackra platser och uppleva saker. Jag vill inte vara fast liksom nu när jag kan göra vad jag vill.  Man har bara  liv har på jorden och jag tänker inte bara sitta här i nått slentriant skit.  Näe jag ska köpa en större bil, byta in min som bara är 1,5 år och efter det ut och resa.  Nu har vi ju corona och jag är ovaccinerad pga sjukdom  så måste förhålla mig till just det att hålla avstånd. Men det ser jag inte som nått problem resa kan man ändå i trygghet i Sverige.  Så nu är det köpa bil tankar som råder, vad?  SUV modell större ska det bli men bilmärke har jag inte bestämt. Hyundai, Volvo XC60, Skoda jag jag måste åka runt, kika, provsitta och köra mm.  Ska bli så spännande🤗🤗

Nåväl, bouppteckningen ska göras klar i morrn och skickas och det är ju det sista med detta så tragiska. Fick brev att pappsen gravsatts den 27 augusti i Minneslunden. Så ett ljus står där just nu och brinner för honom och mamma❤❤❤



Här på denna gröna äng ligger nu både min älskade mamma och pappas aska tryggt förvarat under en tuva, deras kostym eller skal här på jorden men själarna är i landet bakom molnen ❤


❤❤❤❤❤

På det fick jag min nya galet snygga och SÅ SKÖN ojojoj. 3 månaders väntan över.  Dotra var precis lika glad då vi fick våra nya sängar samma dag.  En sak kan jag vråla ut att min ryggrad mår redan bättre då jag fått sova i en säng med high class. JÖSSES så skön den är ojojojo.  Men när den kom var det sagt montering vilket de som lämnade sa att så var det inte.  Så där stod jag med kartonger ÖVERALLT 😲 Men det blev ju bra om än svin tungt att få ihop allt ensam med min kropp. Men är så galet tacksam att jag kunde köpa denna säng, CAPE FARWELL😍 Tack pappa ❤ Vi ör så nöjda och tacksamma både jag och dotra  och vi sover från första natten som prinsessor och har inte längre ont varje morgon vi vaknar.







Sedan har jag tränat 1 vecka med Joint Academy,s arthros träning. Vilket gått bra med mon stela,krampade och värkamde kropp. Mot mina förväntningar faktiskt till de positiva. Könner mog redan starkare i benen om än de fortfarande är bortdomnade och värker lite. Men som sagt jag har ALL TID i världen nu.

Sen är det så klart andra saker som är mindre bra också och i slutändan ska cirkel slutas typ. Vi får se hur allt blir?

Nu blir det kolla Tv lite innan jag ska lägga mig i min helt underbara säng❤

Sänder mina varmaste tankar till landet bakom molnen där mamma och pappa numer bor❤😢 Saknar er så det gör ont, så hemskt att vi inte mer kan ses bara sådär . Men vet att NI nu har varandra igen och att vi en dag i framtiden kommer återses för så vill jag ju tro att det är . Ni är ju ändå mina föräldra❤😢 aoch alla våra monnen bär jag tills dess med mig i mitt hjärta, plockar fram dem då och då och är så tacksam att jag fick ha just er som mina föräldrar och i så många år ojoj❤


Med det säger jag på återhörande och natti natt då det beger sig 😚❤


Inga kommentarer: