Så kommer dagens inlägg, blev konstigt detta men ett inlägg låg på vänt och hade tydligen inte tryckt på skicka. Jaja så kan det bli. Helgen och dagarna rullar på.
Vi har brytit vår över 9 åriga förlovning. Förklaring, Covid19 kom till världen, jag har fick en blodsjukdom den där natten när nått gick jävligt snett med mitt intravenösa dropp. En sjukdom i 3 stadier varav det sista cancerogen och leder till döden och där vill jag definitivt inte hamna. Corona och den är ingen bra kombo , alltså har jag måstat hålla mig borta så gott det går sedan pandemin start från allt och alla som kan smitta mig då jag inte kan ta vaccinet pga att jag säkerligen inte skulle tåla det. Skyddat mig extremt om jag ska ut men kan ju handla då inte alla andra gör det. Men att lita på att andra skyddar sig 100% det kan jag aldrig göra. Jag offrar inte heller att chansa för det enda jag har att chansa med är mitt liv som insats och jag vill leva. I ärlighetens namn tror jag INGEN chansar med sittvliv för nån annan? Jag vet hur döden känns då jag var nästan där i maj 2019. Så jag väntar självklart att det kanske kommer en lösning för oss som inte kunnat ta vaccinet av medicinska skäl. Å därmed bröt vi vår förlovning. Så är det, det blir inte alltid som man sagt eller trott en gång i tiden. Kärleken är inte tålmodig, den är inte evig etc. Den är så länge den varar , gudomlig då den är som bäst. Och vi har haft otroligt roligt, otrolig hjälp etc. Den 12 maj 2012 slog han ner som en blixt mannen i mitt liv och dagen efter min 50 års dag 2013 förlovade vi oss. Men livet, våra olika liv gjorde att vi inte synkade nu .
Facinerande just detta med kärlek egentligen när man säger så mycket då man är mitt i kärleksruset, det vet vi ju alla 😜 Man älskar till 100%, inget kan stoppa oss, vi ska alltid kämpa, finnas för varann i nöd och lust hehe. Ett förunderligt beteende i nån upp och ner värld just då eller hur man ska uttrycka det. Och som sagt finns det alltid 2 historier i en relation det ska man tänka på innan man dömmer. Avsked och avslut mellan 2 personer har alltid 2 versioner eller grunder.
Nåväl så är livet. Livet är både ljust och mörkt. Gudarna ska veta att jag smakat på en hel del av det vidriga livet genom åren. Mina tårar är slut efter mammas och pappas död, alla dessa år kämpande för att pappa skulle ha det så bra det bara gick och jag var ju hans enda trygghet. Min kropp är tömd på allt, energier, känslor och gud vet allt att jag bara är totalt tom. Det har varit så ensamt att kämpa att se pappa dessa 5 år. Man har gråtit sig till sömns på nätterna då man varit hos honom. Önskat att man hade kunnat ta hem honom bara vilket inte gick pga den omvårdnad han var tvungen att ha. Men i ärlighetens namn har det varit fruktansvärt tufft. Och att inte kunna hämta energi från nån tank eller förråd har inte gjort saken bättre. Men det är den hårda sidan av livet. Den måste man vandra själv innan man kan diskutera den . Och vi alla är olika också hur vi tar in livet när det är som tuffast.
Så livet går vidare så är det ju. Nya mål, nya förhoppningar och drömmar. Hitta tillbaka till den glada spralliga tjej jag en gång var framförallt få krafterna tillbaka i min kropp. I dag vet jag ärligt inte hur mycket av det jobbiga i livet är det som gett värk odyl och hur mycket av mina skador i kroppen??? Men framtiden är ljus och jag har övervunnit det mesta så även nu med allt. Man har bara ett liv här på jorden❤ Och ett ansvar mot sig själv att leva det på bästa möjliga sätt❤
Hjälpen finns alltid där bakom hörnet 😜
Har idag pratat med en vän uppe i Norrland så kul . Så till vår eller sommar kan det kanske bli en resa upp över hoppas jag.
Annars går ju liver vidare och i veckan är det fullt upp. Träning, kurator samtal, middag och tvättmaskinen kommer. Bara hoppas den kommer fungera nu med min otur😜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar