Jag vill förtydliga en sak gällande min blogg att den är en dagbok dag för dag de dagar jag skriver. Jag skriver om vad som händer just den dagen jag skriver och hur jag känner, mina innersta känslor, tankar och det jag upplever i min omgivning här och nu. Så är det!!
Jag har skrivit i så många år och egentligen har jag skrivit dagbok sedan jag var 7 år och fick min första dagbok av mamma och pappa. Det är ett ypperligt vis att vrida och vända på känslor och tankar , sätta dem på pränt på MITT vis. Jag skriver med en stor portion ironi också då jag skriver och jag skriver både i raderna och mellan precis just så att jag förstår för det är jag som ska minnas vad jag varit med om. Skrift kan många gånger tolkas på så många vis likt vi alla är olika. De vi vill se ser vi och det vi inte vill se ser vi inte, så är det ju. Är du själv negativ en dag och läser en text kan den en annan dag var glad osv. Och nått jag lärt mig i livet är att inte dömma förrens jag har facit.
Sen är inte jag perfekt näe det har jag aldrig sagt för ingen är perfekt. Men det är ju också tjusningen med oss alla att vi är unika och ingen är den andre exakt lik. Och alla kan vi inte heller älska i livet för vissa går man helt enkelt inte ihop med . Och gör man inte det är det ju så enkelt att rätt och slätt ge fan i de eller dem på ren svenska.
Jag skriver för att minnas både tråkigt, jävligt, roligt och sorgligt . Att skriva är ett sätt att inte lägga allt i bagaget också . Med ett fullt bagage är det lätt att livet bli galet bittert och då ypperligt att lägga skiten i bloggen som jag valt under många år , så enkelt och även det glada som man vill minnas så klart.
Alla borde fasen skriva av sig, reflektera mellan varven likt alla borde gå nånstans och tömma all skit det samlar på sig genom livet. Lite liknande att får du kramp i musklerna går du till en massör som knådar loss den lika gäller ju själsligt. Med för mycke dynga i själen behöver den repareras också mellan varven. För det är ingen skillnad på fysisk smärta och psykisk det är bara två olika smärtor i olika delar av kroppen men båda behöver vård eller hjälp ibland. Om inte blir man sur och bitter.
Jag räknas till gammal kärring men jag känner mig definitivt inte som en sådan och jag har gått igenom ganska mycket tufft i mitt liv att kämpa är väl det jag mest fått göra det sista över 30 åren. Men genom de har jag också fått enormt mycket jag skulle inte vilja vara utan det jobbiga jag gått igenom, absolut inte. Av allt ont kommer nått gott och man har fått en litet annat sätt att se på livet eller sätta värde på det.
Säger nån att jag inte bryr mig blir jag faktiskt arg. För är det nått jag gjort i livet är det just att bry mig. Så in i bomben att jag helt glömt bort att bry mig om mig själv. Det är när man gett precis allt och lite till man lätt hamnar i väggen. Jag om nån vet vad väggen är för nått. Jag jobbade i över 5 år som stödperson och det var ett jobb man hade svårt att klocka och bara gå i från för att klockan blivit 16.00 på dagen. Näe fanns de nån där på andra sidan som mådde helvete så klart stannade man och försökte göra sitt bästa för att få denna person att må lite bättre. Lätt att man ibland fanns där 24/7 nästan för det var bara så. Och jag har nog alltid brytt mig lite för mycket, ställt upp och nedprioriterat mig själv. Så sa också mina vårdgivare gång på gång. Att jag skulle tänka på mig själv inte på allt annat för en dag går du in i väggen. Och så blev det för 1,5 år sedan det blev väggen med råge. Där är jag än och lite mer t.o.m för jag stannade inte upp då eftersom jag hade pappa svårt sjuk. Utan på med autopiloten enkelt.
Och de som KÄNNER mig vet att jag alltid ställt upp och aldrig sagt nej. Hör man annat blir man förbannad fast man inte borde. Jag har mitt facit vad jag gjort och inte gjort och det är det enda sanna .
Usch jag är 58 år och tänker inte försvara nått en enda gång mer. Mitt samvete är rent och har jag sagt eller tyckt nått står jag för det. Jag tänker inte ändra på nått jag känner, tycker, gör för att vara till lags jag är den jag är och har blivit med mitt bagage och gillas inte det är det faktiskt inte mitt problem jag behöver lösa . Som sagt man kan inte älska allt och alla👍🏻
Ja jag vet egentligen inte vad jag vill säga mer än att jag blir så trött över saker och ting nuförtiden. Så fruktansvärt trött bara. 😩
Avslutar med att skicka min kärlek upp till landet bakom molnen❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar