Väntar på snö 😜 Det sägs att det ska snöa i flera dagar nu. Det är så mysigt tycker jag. Bara jag klarar mig den dagen jag ska åka i från massa snö stormar. I natt sov jag inte ens en kvart 😩 Har aldrig haft problem med att somna eller sova men denna natt tog priset av allt. Det gick bara inte. Har nog varit en salig massa tankar tror jag som kanske ställde till det vad vet jag. Det har ju varit ett tufft år med massa tråkigheter. Man vore väl robot eller empati störd helt om man inte skulle få en reaktion efter allt. Jag menar man var ju inte i det bästa skicket innan all skit heller så inte så konstigt. Mycke funderingar kring en salig massa ja fy sjutton.
Jag förlovade ju mig 2012 med hopp om evig sann, ärlig kärlek så är det ju. Hade aldrig varit förlovad innan då det aldrig känts rätt förr så att göra det var stort och det kändes ju bara så rätt. Vi gick igenom en salig massa tuffa saker en människa definitivt inte ens ska behöva gå igenom under en livstid. Enormt var det ju. Då kommer man varann väldigt nära och tron att nockar vi detta vad kan förstöra då? 9 år är en lång tid också med såklart massa minnen av gott och ont såklart. Hur ledsen, arg och allt vad man känner så är det ju likt en tummling av en salig massa känslor, händelser som far runt om man nu har empati mm. Så klart också känslan av så många år åt rent helvete typ. Jag hade ju verkligen bestämt mig innan under mina 10 år som singel att aldrig mer, ALDRIG! Verkligen aldrig mer.
Det viktigaste är ju alltid ärligheten, tilliten, kommunikation, konflikthantering, svara på funderingar odyl. Om en av dessa saknas bara går det åt fanders. Plus en dödlig pandemi från hell som nog gjort de allra flesta lite kocko i huvdena😜 Mycket har runnit under broarna kan man säga. Frågor fick aldrig svar , kommunikationen brast och då brister allt. Är det nått jag minns som det var i går var det mina föräldrars skiljsmässa nästan. Det smutsiga, den enorma sorg, svek, tilliten som brast, ljug mm. Hur illa detta påverkade oss alla men mest min mamma tror jag. Jag var i sköraste ålder 13 i början av tonår, hormoner odyl. Jösses vad jag avskydde och tyckte det var vidrigt beteende då. Men deras kärlek var större än så. Efter månader i helvetet rent sagt återförenades de. Pappa flyttade hem igen och vi blev den kärleksfulla familj vi alltid varit för så var det. Bråka, förlåta och älska finns i alla bra relationer. Det stora är att HANTERA det. Att aldrig bråka ör attvslicka röv anser jag eller ögontjäna. Då ör man definitivt inte ärlig .
Jag minns att jag kunde aldrig förstå hur min mamma kunde förlåta, hur hon kunde lita på igen efter det som varit. Det måste vara det svåraste man kan att lita på nån som ljugit en rakt upp i ansiktet och gått bakom ryggen på en och det var ju öven bakom min rygg. På ren svenska piss på en., så självklart var man rent av hatisk. Vidrigt säger jag då jag minns detta så starkt men samtidigt förstår jag idag att de verkligen älskade varann och kämpade sig tillbaka. Enormt strongt gjort av min mamma att vända bladet och våga tro till 100 igen. . Vid 13 års ålder var det hell självklart som uppstått. När jag blev vuxen och själv gick igenom förhållanden kunde man ju mer relatera till allt detta. Och jag kunde förstå bådas känslor i det hela. På äldre dagar och efter mammas bortgång pratade vi igen om detta bara pappa och jag hur allt var och blev Framförallt visade de mig att inget är omöjligt, det är värt att kämpa vilket är enorma egenskaper men starkast var nog deras kärlek till varann❤ De förblev gifta i nästan 60 år tills döden skiljde dem åt som det var sagt från början. Pappa hade sin ring på sig tills den sista dagen i sitt liv, den tog han aldrig av sig. I dag har jag deras alla ringar som jag ska bära som ett minne ❤ Nåväl nog om detta. Jag kommer aldrig uppnå 60 år i en relation 😜 Den saken är säker.
I dag åkte jul skrället ut ur mitt hus. Denna jul var den hemskaste i alla mina år jag levt sanna mina ord så varför stå här och se skiten. Så tänkte jag och tog bort rubbet, så skönt. Inväntar nu ett nytt fräscht oskrivet år 🤗🤗
Var och hämtade lite paket i kväll då jag nu måste smörja, smörja och skydda mig från solens strålar hädanefter och de gäller ju inte bara sommar solen. Allt solande har gett sitt pris och utvecklad hudcancer vill jag ju inte ha räcker med förstadiet. Bara tycker det är så lång tid till datumet de ska operera borde detta skit. Usch tänk om det skickar celler liksom😲 Men när man inte klarar av kemoterapi som skulle ge saliga sår så blev det en väntan i stället. Men nu har jag bunkrat bra krämer att gnida in hela mig så får man väl köra brun utan sol sen då hmmm. Eller rent krasst vara likblek, skit desamma egentligen.
Ikväll hoppas jag verkligen jag kan somna för nu har jag nästan blivit övertrött och inte trött alls, ja jösses.
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar